Thrillseeker'n

Sorry för dåligt bloggande igår, men jag var ute och riskerade livet till höger och vänster.

Mer ikväll.

En nagel i mitt julmys-öga

Något konstigt har hänt.

Jag har två sånadär elektriska juleljusstakar, som är tänkta att sprida ett myssken över lägenheten. Och det har dom gjort, fram tills nu.

Plötsligt har en av dom fått något fel, och lyser alldeles för starkt! Jag vet inte vad som har hänt, den bara står där och skriklyser som en strålkastare, man får ont i ögonen av att titta på den och hela julmyset är totalförstört.

Droppen kom för nån timme sen när lia tog tag i den och brände fingret så vi fick leka under kallvattenkranen en stund.

Nu står den där släckt och blänger istället, och då jag förköpt mig på julklappar har jag inte råd att köpa nån ny.

Kolla skillnaden själv. Ovan är den goda mys-ljusstaken och nedan är den onda, besatta. Och försök att inte fästa någon vikt vid att det är svenniga Clas Ohlsson-ljusstakar. Jag ska köpa nya coola. Nästa år.

Är det nån el-kunnig som har nån aning om varför den gör såhär. Varför vill den oss illa?

Det här med godis

När man var liten var allt så enkelt.

Då var det lördagsgodis som gällde, och resten av veckodagarna fick man inget, och det accepterade man.

När man sen blev lite äldre kunde man köpa lite oftare, men på grund av begränsad vecko- eller månadspeng kunde ju inte allt gå till snask, så även där blev det vid lite mer speciella tillfällen.

Nu är jag vuxen, och även om jag inte har obegränsat med pengar, kan jag ändå självklart köpa godis. Varje dag. Och det gör jag också.

PrisXtra vid jobbet vi brukar gå till på luncherna har ett stående erbjudande där man kan köpa fyra normalstora kexchoklad för 22 kr. 22 kr!

Det vore ju nästan korkat och oekonomiskt att inte köpa liksom.

Äter jag sen bara en kexchoklad i godisväg en hel dag, då känner jag mig ganska nyttig. En bra dag liksom. Det kan väl inte vara normalt?

Idag var dock en sämre dag, när jag tryckt i mig en kexchoklad var jag inte nöjd, utan åt nästan en hel till. Nu sitter jag och är lite äcklad av mig själv.

Det jag försöker säga är att jag äter godis, mer eller mindre, varje dag. Detta rimmar mycket illa med min önskan att bli av med den sista graviditetsmjukheten och min tandläkarskräck. Men jag k a n i n t e s l u t a.

Så, nu vill jag att ni ska berätta för mig att ni också äter godis varje dag och att det är helt normalt. Annars blir jag deprimerad.

Stackars Linda..

"Paret möttes förra vintern. Trots detta var Linda Rosing med i 'Den rätte för Rosing' som spelades in i februari.."


..inte ens när hon just fött barn kan Aftonbladet låta bli att ge henne en känga.

Nostalgilycka

Mitt bland Dora och allt annat nymodigt skit, känns det bra att även en klassiker kan uppskattas.

Fler mysterier

Alltså det här blir ju bara konstigare och konstigare.


Var det så att Elin fick reda på otrohetsaffärerna, slog honom i huvudet med en golfklubba så Tiger tog bilen för att fly, men yr i huvudet av skadorna så kraschade han och Elin hjälpte honom ut genom att panga en ruta.

Eller fortsatte hon att attackera med klubban?

Eller var han full, kraschade därför och hon slog aldrig med klubban för att skada, utan bara för att få ut honom?

Och var i allt det här SOMNADE karln?

Jag hoppas på första delen av alternativ ett, plus två.

Heja Elin.

Ze life

När man ligger hemma och är sjuk får man mycket tid att tänka.

Man kan till exempel tänka på att man varit sjuk i som sagt närapå ett halvår nu. Att det är svårt att sova ibland på grund av Lias hostande som inte heller går över. Att man glömt hur solen ser ut och hur den känns mot huden. Att man är för trött för att umgås, och hellre ligger i soffan framför tv;n. Hur man sminkar över de blåa ringarna under ögonen. Överfallssprayen i väskan. Vinterdäcken och täckjackan.

Sen tänker man på Grekland. Hur dom fortfarande springer omkring i kortärmat därnere. Hur lycklig Simon är när vi är där. Den färskpressade juicen från apelsinerna i trädgården. Att vi alltid har barnvakt. Att dörrarna alltid står öppna för ett besök. Stränderna där vi sällan betalar för en solstol med parasoll då vi inte är vanliga turister. Att man inte behöver boka in en fika två månader i förväg. Att man fikar utomhus. Att ingen skulle komma på tanken att be en ta med egen alkohol till en fest. Bergen och havet.

Sen åker tankarna tillbaka till Sverige igen. Till mitt jobb, mina kollegor, mina vänner. Tryggheten, lönen, pensionen, dagis, skola. Det berömda systemet.

Och det är alltid det min mörkertrötta hjärna till slut väljer.

Lia där

Lia här

Frågan är om jag väljer rätt.