Jempa vs huskåt grek, 2-47

Det där med hus alltså.. Det är ju mest skit.

Kolla bara. En stor trädgård att spela fotboll i. Asjobbigt, så blir man svettig också.


Vissa lekar såg nästan livsfarliga ut. Lia var mycket upprörd.


Sen det där fjantet med att sitta ute på altanen och dricka vin och grilla i solnedgången. Fett ovärt..





Och inte nog med det så hade grannarna en trädgård som var som ett paradis för Lia, och dom var såklart sådär sjukt trevliga och lät Lia både hoppa på stunsmattan och låna en sån där hopp-boll.







Alla vet ju hur jobbigt det är med sånadär trevliga generösa grannar..



Sen när det blev lite för kallt så skulle det såklart in och sittas vid brasan, testas olika drinkar och snacka.

Så jävla töntigt liksom.

Näe som sagt det där med hus, det är bara skit det..


(Fan)

Receptet för en lyckad lördagförmiddag, enligt Jempa.

En lycklig dotter som leker fint med grannbarnen..

...och sen somnar ännu finare i vagnen..

..så mamma kan ägna sig åt detta..

...och konstatera att benen fan inte är så likbleka längre.

Sen hände något konstigt. Det var så längesen det var molnigt så jag har nästan förträngt att jag faktiskt bor i Sverige. Men vafan, det ska klarna upp till kvällen och vara fint även imorgon, så jag misströstar inte.

Det enda smolket på bägaren är att Simon har fått för sig att vi nu ska köpa hus. Han vill inte leva sitt liv i en låda säger han, utan vill att Lia ska kunna springa fritt ut och in i trädgården.

Jag håller väl med till just den delen, men ser också rabatter som måste skötas, gräs som måste klippas, mördarsniglar som måste...mördas, och allt annat jobbigt som hör ett hus till.

Vi kan ju inte ens städa vår lägenhet själva.

Men han lyssnar inte på det örat utan drömmer sig bort på hemnet, och ikväll när vi ska ut längst bort på Ekerö och grilla hos en vän vars granne har ett hus till salu, finns det risk för vissa meningsskiljaktigheter.

Tur att Rookie Mom ska med. Hon har just köpt lägenhet på söder, förstår inte alls grejen med djur och natur, och tycker att vi redan bor på landsbygden här i Solna. Medhåll därifrån är alltså att räkna med.

Jag ger mig själv 1-0 redan nu.

Mest skryt..

Den senaste tidens kommentarsfält har trots berättelser, frågeställningar och åsikter visar dystra siffror..

1-2-3-1-1-1-1-2-1 osv.

Men men, det är ju sommar, så jag tänker inte hålla andan som vid senaste torkan, utan jag nöjer mig med att hoppa över de långa, energikrävande inläggen, och skryter bara lite istället.

Kolla vem som har läst sig blåsa bubblor, på ANDRA försöket..


Detta underbarn alltså.

Eating in the dark

Idag hade vår avdelning en egen slags kick off på en vacker kursgård utanför Västerhaninge.


Jag blev så till mig av all natur, sol och vatten att en flytt till landet plötsligt inte kändes helt främmande.


Men jag blev snart påmind om varför jag föredrar asfalt framför gräs..

Äckel

Vädret och den vackra naturen fick dock mig och konsulten att mjukna och vi bestämde oss för att reda ut våra problem en gång för alla.

Konsulten gråter ut och jag försöker trösta. Snäll som jag är.

Nu är vi BFF´s.


Efter en dag av konfererande var det dags för middag. Och till min stora lycka visade det sig att vi skulle äta på en sk Svartkrog, där det alltså är helt kolsvart.

Entrén till Svartkrogen. Som ni förstår kunde jag inte ta några bilder därinne.

Vi leddes in en och en av en blind servitör, och nog hade jag förstått att det skulle vara svart. Men inte SÅ svart.

Så de första minuterna kunde jag inte låta bli att få lite panik. Det var svart överallt. Jag vände mig om för att få se en Exit-skylt eller vad som helst, men det var helt svart hur jag än blinkade och vände och vred på huvudet. Så då fick jag blunda och ta några djupa andetag, innan jag sakta men säkert vande mig vid total blindhet.

Inte heller fick vi reda på vad vår trerättersmiddag bestod av, så man fick känna och smaka sig fram vilket var en helt sjukt spännande upplevelse.

Jag rekommenderar ALLA att testa detta!

Nöjd tjej som just kommit ut från nästan två timmar i totalt mörker och plötsligt är mycket tacksam och lycklig över att kunna se.

Så avslutar vi med min favoritbild so far den här sommaren. För nu är den fan här.

Hej ljus sommarkväll!

Öret

Dagen spenderades till större delen i Örebro.

På vägen dit funderade jag en del på tåg, och kom ihåg att när jag åkte en del tåg för ca 15 år sedan innan jag bodde i Stockholm utan bara hälsade på ganska ofta, pratade jag alltid med den jag satt bredvid.

En gång hamnade jag bredvid en amerikansk hippie som skrev en dikt åt mig, en annan gång började tåget brinna och vi i kupén blev polare innan vi forslades ur tåget mitt i skogen. Man kunde alltid räkna med att något spännande skulle hända eller att man iallafall skulle lära känna någon ny när man åkte tåg.

Nu är det inte så längre. Alla sitter tysta och det är ungefär som att åka buss. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte.

Ensam tågåkare

Framme i Örebro kom jag på vilken sjukt fin stad det är, kolla bara..

Jag är medveten om att bilden nog skulle vara ännu finare utan min cp-tumme mitt i. Men jag måste ju visa mitt gillande på något sätt.

Sen efter jobbet bestämde jag och Lia oss för att blåsa lite bubblor.

Jag hade sett fram emot att se hur hon tjutande av lycka sprang efter bubblorna för att fånga dem. Men hon ville mest smaka på såpan eller blåsa själv fast hon inte kan. Hon blåser bara upp i sina egna näsborrar.

Här står hon även och häller ut den mesta såpan, så det var bara att gå och köpa nytt.

Men, men. Hon lär sig väl.

Dom hade rätt

Alltså fy fan. Vi borde ha lyssnat på kritiken. Vi borde ha stannat hemma. Eller iallafall bara tagit en kaffe.

Vad hände liksom?

Filmen börjar med ett gay-bröllop, so far so good. Men som entertainer har dom såklart Liza Minelli, och det är ungefär där det börjar gå snett.

Jag tänkte skriva att det är ok att kalla mig icke-feministisk men att jag inte roas av en 80-åring som försöker dansa som en 20 åring iklädd kortkort klänning.

Men när jag googlade så visade det sig att hon bara är drygt 60.. Men hon ser UT som en sönderopererad 80-åring.

Sen gick det bara utför.

Jag ville aldrig se Carrie och Big bli tråkig vardag.. Jag ville inte se Samantha gå ifrån att vara en omkringliggare med klass, till en ganska äcklig och desperat slampa. Miranda från rolig cyniker till en tönt. Charlotte från en jobbig tönt till en ännu jobbigare tönt.

Till och med Aidans namn släpas i smutsen även fast det säkert inte var meningen.

Och vad är meningen med att inleda filmen med Jay-Z´s hyllning till New York när de ändå drar till Mellanöstern där de blir hjältinnor och försöker slå ett slag för att ändra deras kvinnosyn genom att sjunga karaoke och köra upp kondomer i ansikten på männen innan deras bönestund.

Mest av allt ville jag inte se den smarta, roliga och ibland lite sorgliga serier förvandlas till Jönssonligan.

Så snälla, om ni någonsin gillat Satc, tro mig när jag säger.. Se den inte. Låtsas att den inte finns. Att den aldrig gjordes.

Ni blir lyckligare så.

Satc

Ikväll tänker jag och Amanda trotsa kritikerna och gå och se Sex and The City 2.

Jag hade inte tänkt se den, eftersom jag retar mig på att dom alltid måste åka utomlands så fort dom gör filmer efter serier, men så lockade dom med att Aidan dyker upp i trailern, och då kunde jag inte låta bli.

Aidan har alltid legat mig varmt om hjärtat. Han påminner mig om den där Kanadensaren jag var tillsammans med innan Simon och berättade om för längesen.

Trygg, lugn och oändligt snäll (min var ju en tönt också, men vi glömmer det en stund) och fick se sig brädad av en framgångsrik kvinnotjusare/mångmiljonär. Min brädades av en kvinnotjusare iallafall.


Så ni ser likheterna.

/Jempa Bradshaw