Det var ett tag sen jag skrev nu, men mamma hinner inte och jag vill ju inte att hon ska förlora alla sina läsare..
Jag lever värsta haj-lajf härnere. Går och lägger mig runt tolv och sover till nio. Stranden varje dag innan siesta, och då jag käkat ganska dåligt sen jag kom hit så ger dom mig i stort sett vad jag vill, bara jag äter, resonerar dom.
Så det blir ganska ofta croissant till lunch och pommes frites eller glass till middag. Asbra trick.
Jag har även skaffat mig en nyvunnen respekt för havet. Sån stark respekt så jag plötsligt vägrar att bada trots att jag tidigare varit värsta badgalningen. Så jag nöjer mig med att sitta vid strandkanten och kasta stenar i vattnet.
Mamma försöker locka ner mig i vattnet med patetiska små trick som jag lätt genomskådar.
Men idag gjorde vi ändå vissa framsteg då jag följde med ut en bra bit utan att klaga så länge jag fick sitta i famnen, och gick även ut själv till midjan, så jag räknar kallt med att jag kommer ta mitt första riktiga dopp inom tre dagar.
Framsteg
För några dagar sen lyckades jag få ett infekterat myggbett i tinningen så jag såg ut som att jag gått sju ronder mot Ivan Drago i ett par dagar, men det verkar ha lagt sig nu. Resultatet blir dock att jag dränks i myggmedel varje kväll, men det får jag väl stå ut med.
Lia Balboa
Mina våldsamma tendenser verkar apropå det dessvärre hålla i sig. Idag kom en större tjej och försökte krama mig i lekparken, så jag klippte till henne lite lätt på hakan.
Mamma blev arg och pappa låtsades bli arg men jag tror han egentligen tyckte det var ganska roligt.
Hårdaste bruden i parken I övrigt är allt skitbra. Jag leker med kusinerna, dricker så mycket frappe jag lyckas tigga till mig och besöker sjukt vackra platser.
Här kommer lite fler bilder, så får ni ha det fint så länge!
Båtspotting
Kvällsfotdoppning
Beundrar en helt ok utsikt..
Tanken var ju att nattens inlägg skulle bli lite av ett hejdåtackförisommarsåhörsviiaugusti-inlägg, även om jag såklart även tänkte blogga lite sporadiskt från Korfu då jag ju har laptopen med mig..
Men nu har jag åtta timmar att slå ihjäl på Atens flygplats, samt lite trådlöst, så då måste jag ju berätta om hur jag frotterar mig med kändisarna härnere.
Jag träffade nämligen ingen mindre än den yngsta och minst kända brorsan Baldwin! Stephen!
Ok inte träffade kanske. Men jag satt i närheten när han vankade omkring, ilsken som ett bi, skällandes i telefonen där han säger att 'My family has been stuck her for TWO days, this is what i want.. No, i DONT want Delta again!' och så har det hållit på i flera timmar och han blir bara argare och argare.
En mycket arg Baldwin-brorsa, så jag vågade inte rikta kameran emot honom för då hade jag nog fått en smäll..
Och kunnat stämma honom på flera miljoner.. Jag går och letar rätt på honom igen. Han lär vara kvar.
Det verkar som hans gamla glansdagar är förbi och att han inte kan komma och slänga 'Ponnyexpressen' i fejan på folk längre för att få allt han ber om.
Om jag minns rätt var jag lite småkär i honom den där tiden.. Herregud, blev jag kär i ALLT som hade hår som räckte nedanför käklinjen?
Jag har även för tillfället övervunnit en av mina värsta pet peeves. Nämligen att äta ensam på en riktig restaurang.
Det gick bra, förutom att jag lite försent insåg att hon som serverade mig färsk peppar över salladen inte tänkte sluta mala förrän jag sa till, så nu svider tungen lite igen.
Jag hade även en bok nära till hands som jag slet upp så fort jag kände mig lite ensam och konstig.
Mitt Grekland
Lunchen avslutades såklart med sommarens första frappe. Yeeey!
Klockan är 20 över två på natten och jag sitter och väntar på taxin som ska hämta upp mig och köra mig till Arlanda om ca en timme, så då kan jag ju lika gärna blogga om min sista dag i sverige på drygt tre veckor.
Det var en mycket spännande dag med årets första dopp som jag hade bestämt mig för att det skulle ske i svenskt vatten. Kolla vad stolt jag är.

Tycker ni förresten att jag ser lite konstig ut så kan det bero på att jag tyckte att mina paintskillz behövde utvecklas lite, och då jag såg lite väl solrynkig ut på bilden har jag alltså försökt retuschera mig själv. Mest i pannan, runt ögat och lite ner på näsan där jag tyckte jag var lite rödare än nödvändigt.
Jag är den första att erkänna att jag självklart behöver lite övning, men talangen finns uppenbarligen där.
På kvällen var det äntligen dags för Eclipse och vi var fyra uppspelta bruttor som först tog ett glas vin på nåt ställe kring Filmstaden Råsunda.
Jag kände mig fortfarande lite nedslagen efter min utekväll med Anki när jag reducerats till en osynlig mus, så det var skönt att umgås med folk som lyfter fram mitt vackrare jag..

Med dessa tjejer är det mer insidan som räknas. Och det är ju också viktigt.
Det var dock en förvirrad liten grupp som snubblade ut från biosalongen drygt två timmar senare.
Amanda som alltid varit en Jake-hatare kände helt plötsligt nästan att hon hejade på honom mer än Edward. Sabine var också lite less på Edwards dravel och liggvägrande. Sara gillade inte nån och själv hade nu för mig den tidigare anonyma och lite plågade vampyren Jasper klivit fram i strålkastarljuset då han fått bättre frisyr och slogs som en gud, medan Edward mest gick omkring och väste ur sig gammalmodiga kärleksklyschor och såg mjuk i själen ut.
Hej ny favorit.
Vafan Edward. Skärpning nu till nästa film, bli lite farlig och sluta vara en sån mes, annars kanske vi måste lämna dig helt och hållet, och det vill du väl inte?
Filmen då? Joförfan, helt ok. Mycket snygga fightingscener och effekterna såg överhuvudtaget mer påkostade ut. Mer hångel också. Bra så.
Jag vill även passa på att klämma in en hälsning till min kollega Christer som tyckte att Eclipses tagline var den sämsta han sett..
Inte så dålig tycker jag.. Man måste ju tänka att den sägs med den där mörka, dånande biorösten.
Men ikväll hittade jag den SÄMSTA!
'Vem är Salt?' Hahahahaha..
Så, nu ska jag packa ihop det sista och börja röra på mig. Som vanligt undanbedes eventuella inbrottstjuvar vänligt men bestämt eftersom lägenheten kommer att bebos av diverse släktingar under tiden vi är borta.
Ha en finfin sommar nu, vi hörs snart!
Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen.
Vissa människor borde man inte umgås med, för dom får en att se ut som en liten tönt.
Ta min kompis Anki. Hon är nästan 1,80 lång, har tjockt hår långt ner på ryggen och en såndär kropp som får män att svimma av lite när hon skrider förbi med långa kliv och jag liksom klumpigt snubblar efter och trampar henne på hälarna.
Igår när hon och jag skulle gå ut kände jag mig hyfsat fräsch. Jag har fått sola en del, blonderat utväxten och hade ny klänning, så jag gjorde ett smygtest när vi stod inne på toaletten.
Så ni förstår vad jag pratar om. Ser ni ens den lilla fjanten med kameran i bakgrunden? Näe, trodde inte det..
Till och med på mitt eget bröllop blev jag totalt outshinad.
Amazonkvinnan och dvärgen
Och till och med Simon, som ändå är en ganska färgstark person, bleknar till en liten räka när de fångas på samma bild..
Simon sitter alltså där till vänster med vit tröja, ifall ni inte ser honom..
Tur att jag gillar henne ändå, annars hade jag bara slutat ringa.
Nä hörni det funkade inte med touchscreen för mig.
Jag har uppenbarligen cp-fingrar för jag lyckades nästan aldrig svepa fingret sådär fint, utan lyckades oftast klicka in mig på något jag inte ville till istället.
Så nu får jag fint vänta på min egen telefon tills den är lagad, sålde igår den nya på tradden och förlorade 300 kr på kalaset.
Men vafan, nu har jag semester och det ska firas med lite vin ikväll.
Tjingtjång.
Sent igår kväll fick jag genom att nästan dö stora-skräck-döden reda på att jag inte är så ensam som jag först trodde.
Här är min extremt oinbjudna gäst..

Jag menar, kolla in hur STOR den är! Och det är en sån där jobbig jävel som fladdrar omkring som om den befann sig i en evig panikattack.
Eftersom den är för stor för att jag ska våga ge mig på den med en hoprullad tidning, gjorde jag igår ett försök med dammsugaren.
Men det var svårt att hålla munstycket tillräckligt nära utan att skrämma den, och sen sätta igång dammsugaren vid exakt rätt tillfälle, så mitt desperata försök misslyckades och ledde bara till att den började fladdra omkring sådär galet igen, kusligt nära mitt ansikte.
Såhär i efterhand inser jag att det nog såg ganska roligt ut där jag sprang omkring i bara underkläder, hysteriskt skrikande med dammsugarslangen viftande som ett lasersvärd. Men då var det inte det minsta lustigt. Det var ren och skär fasa.
Till slut fick jag låta den leva och blev tvungen att stänga dörren till sovrummet när jag skulle sova, trots att jag vill ha öppet med en lampa tänd i hallen när jag sover ensam. Skit.
Imorse syntes den inte till, och jag öppnade balkongdörren ett tag i hopp om att den skulle flyga ut. Men trots att jag inte sett till den sen igår kväll så är jag inte lugn.
Den försöker nog vagga in mig i en falsk trygghet, och sen när jag ska gå och lägga mig så har den väl tagit med sig sina äckliga insektspolare och tänker göra ett försök att skrämma livet ur mig som hämnd för dammsugeattacken.
Jag vet att den finns i lägenheten och den kan dyka upp var som helst, när som helst. Den kanske sitter på min rygg i detta nu utan att jag känner den.
Jag blir galen.