Världens sämsta fågelskrämma

När man har en dotter som är jättepigg, men ändå portad från dagis i två dagar på grund av tre kräkningar en natt, så är det skönt att ha en vän med ett barn som också är sjukt, så man kan utomhusumgås med barnen separerade genom vagnsittning.

Vi bestämde oss för att utmana Amandas fågelskräck genom att mata änder runt Lötsjön.

Det gick riktigt bra, ända tills de hungriga fjäderfäna blev lite väl närgångna.



Sen visade det sig att Amanda inte bara faktiskt botat större delen av sin fågelskräck under sommaren som gått, hon har även insett att vi är överlägsna dessa varelser, och att de faktiskt är mer rädda för oss än vad vi är för dom...






Eller kanske inte.

Det där hemska ljudet

Ni vet när man har haft en ganska jobbig dag, är trött, och bara vill gå och lägga sig. Man tänker att man ska läsa en stund, men bestämmer att man inte orkar med ens det utan släcker lampan direkt, och känner stax hur man börjar slumra till och har timmar av barmhärtig sömn framför sig.

Så hör man det.


Ljudet av ens barn som kräks i sängen i rummet intill.

Så byttes den efterlängtande sömnen mot tröstande, kräktorkning, lakantvättning och ändlöst kollande på Spöket Laban i väntan på nästa attack.

 00.30 inatt.. Det värsta med Lias magsjukor är att det går ganska lång tid mellan attackerna, så man vaggas in i en falsk trygghet att det är över. Innan stackarn börjar hulka igen.

Idag fortsätter vi tvätta och försöker att inte tänka på att det kan vara min tur snart. Men fina Sabine har rekommenderat att ta 10 vitpepparkorn som skydd. Jag tog 11.

Kräkoffer

The brat

Jag har köpt lite prylar till Lia igen..

Fan, så fort lönen kommer måste jag surfa in på Tradden och börja bjuda. Hon har ju gått upp en storlek och behöver ny höstgarderob. Och en ny båt till badkaret, för hon älskar ju att bada. Och hon har visat intresse för att leka med magneter, men då vi har trädörr på kylen måste det inhandlas en whiteboard. Och på ett kalas lekte hon i mer än fem minuter med duploklossar, så även såna måste införskaffas.

Hur gör man liksom för att inte skämma bort sitt barn? Det är ju helt omöjligt.

Inte bara för att jag älskar att ge henne saker, men också för att på tradden blir det ju så pass mycket billigare så jag känner nästan att jag inte bara sparar, utan nästan tjänar pengar när jag handlar, så det är inte konstigt att det spårar ur lite ibland.

Nånstans hoppas jag nog också att genom att ge henne saker så kommer hon i framtiden förlåta mig för att jag lät henne gå omkring med Ted Gärdestad-frilla en stor del av sin barndom. Men vafan, det växer ju bara FRAMÅT och jag måte ju klippa av det så hon ser nåt.

Och apropå det där med barnuppfostran så måste jag tillägga att jag finner jag det lite roande att läsa artiklar om barnuppfostran där experterna påminner om hur viktigt det är att man berömmer sitt barn.

Jag berömmer Lia för typ allt hon gör. Jag berömmer henne när hon fiser.

Så, det jag försöker säga är att Lia kommer sluta som en bortskämd och odräglig skitunge med överdrivet självförtroende. Som fiser mycket.

Hon kommer bli svår att gifta bort den där.

Nära ögat

Lördagen var dramatisk på många sätt, men jag har inte kunnat prata om det förrän nu, då vi inte riktigt visste vad som var fel eller hur det skulle gå.

Och hade inte läkarna varit så pass uppmärksamma och tagit problemet på allvar hade jag kunnat förlora min fina vän Sara, som enligt läkarna förmodligen blev så illa matförgiftad så det gick ut i blodet och hon blev så dålig att hon fick ligga på intensiven i två dagar, och först idag var hon så pass pigg så vi kunde komma och hälsa på.

Jag och Amanda köpte alltså på oss tidningar och choklad och tog tunnelbanan mot Södersjukhuset.

Väl där drabbades vi av svår tvåår-post-förlossningsskräck samt lite Riket-skräck och bröt ihop av högst opassande nervösa fnissattacker medan vi bräkte fram 'Maary' och 'Beestefar' i sjukhushissen.

 Hissutbrott

Framme vid avdelningen slutade vi dock skratta och allt kändes plötsligt väldigt allvarligt..

Och där låg en plötsligt pytteliten, men ändå oförskämt snygg för att ha varit så fruktansvärt sjuk, Sara i ett mycket trist sjukhusrum.

Ok, riktigt såhär frisk såg hon inte ut.. Men fan, nästan.

Tur att hon hade en fantastisk utsikt iallafall..

Det här var annat än när jag fick ligga nio dagar på Karolinska för havandeskapsförgiftning med ett smutsigt tak som utsikt. Hej finfina söder. 

Ännu bättre blev det när en helikopter lyfte och svävade omkring utanför. Då var jag tyvärr inte tillräckligt snabb med kameran och var nära att ringa in ett falsklarm för att få en ny chans. Så coolt var det.

Vi kunde inte stanna alltför länge då hon fortfarande blir utmattad väldigt fort, men det kändes fint att få träffa henne, även om det var i en mycket ovan situation.

Tre vänner som umgås på det sättet man ska umgås, och på det sättet vi är vana vid.

Och du Sara. En gång sa du att jag var din trygghet, och vi var visserligen pridefulla men jag tror du menade vad du sa. Du ska veta att du är min trygghet också, och jag kan accptera och komma över den här skrämselchocken. Men gör ALDRIG såhär mot mig igen. Aldrig.

Skit också.

Nu blir det till att käka nudlar ett tag..

(Ok, jag erkänner att det där med att vi var gifta och gravida kanske var lite väl magstarkt.. men vafan, i krig och Leo-jakt är allt tillåtet.)

Bestefru

Igår blev Simon 31 år och då påbörjas det bra halvåret när jag bara är fyra år äldre, och inte behöver känna mig lika mycket som en gammal kärring.

Vi firade ju redan litegrann förra helgen och han fick den första födelsedagspresenten, en OBH Nordica, shiatsu massagedyna, eftersom jag inte orkade lyssna mer på hans klagosång om värk i axlarna.


Den blev mycket, nej MYCKET, uppskattad och helt plötsligt är han mycket gladare och orkar slänga omkring med Lia mer än två minuter i taget.

Simon kollar ufc och får massage samtidigt. Detta är Förmodligen hans lyckligaste stund någonsin.

Highfive till mig själv för ett mycket smart presentval (och tack mamma och syster som bidrog. Dyra maskiner det där..)


Igår var dock den riktiga födelsedagen som firades med parkhäng i solen..

..restaurang på kvällen..

..och avslutades med spel av den andra födelsedagspresenten, 'Saw' för xbox360.


Jag tänkte nämligen köpa något jag själv skulle kunna spela, eftersom jag hatar 'springa omkring och skjuta' spel, men gillar skräckfilm.

Om man inte spelar får man roa sig med att ta kort på tv;n och försöka fånga en läskig bild. Det var svårare än vad jag först trodde.

Det visade sig dock att man sprang mest omkring här också, och även om det var lite läskigt ibörjan, ledsnade jag snabbt och gick och la mig, medan simon satt kvar, frenetisk knappande med halvbesatt xbox-blick.

 Så, slutsats:

Present 1: Bra för oss båda (rekommenderas. Man både får en glad man och kan ju använda den själv.)
Present 2: Mest bra för Simon, men presenten var ju trots allt till honom, så jag får väl acceptera det. Det är roligare att ge än att få, sägs det ju.


(Nån mer än jag som tyckte det här inägget var allmänt trist och värdelöst? Jag vet, men jag kollar reprisen av Top Model som jag otroligt nog missade i veckan, och är så exalterad att det är tillbaka så jag kan inte skriva ordentligt. Ber om ursäkt för detta.)

Lia Lohan

Igår åkte vi hem till min gamla vän Dr Yang för mysfredag med vin och idol.

Men det slutade såklart med röjarfest.

Hon började lite lugnt med chipsätning och kringskridande i högklackat..

 ..samt lite fin samlekning.

Men gick såklart snart över till att visa sitt rätta jag..

..och rocka loss totalt.

Lite headbanging

 Och snart åkte såklart gitarren fram

Vardagsrumskonsert

Senare på kvällen var hon bara en liten hysterisk, suddig, övertrött men lycklig terrorist.

Vid 23.30 började hon dock bli aggressiv mot paparazzin..

..tills hon äntligen brände av vid midnatt.

Idag kollar vi mest Pingu och undviker att prata om gårdagen. Jag tror hon har ångest.