Helgen i en massa bilder som vanligt.

På fredagen var det dags för ett mycket efterlängtat besök av syster med barn. Kusinkärleken var på topp.

Det sedvanliga kvällsdoppet. Två sugrör visade sig vara de bästa badleksakerna och Lia körde Mekong-race som vanligt.

Klippning och surfning i väntan på Idol (ok, jag suger som spåtant, jag ska inte sluta mitt day job.)

 

 Det pysslades såklart. Ibland lite väl våldsamt.

På lördagen drog vi till fjärilshuset i Hagaparken, vilket såklart var trevligt men även lätt stressande med en ständigt klättersugen tvååring i kombination med pirayafyllda akvarier.

Det fanns snälla fiskar också..

..som snart även detta tyvärr blev småfarligt när Lia till allas förtjusning utom min, bestämde sig för att dricka lite akvarievatten när hon blev törstig. Hon överlevde dock.

På kvällen var det dags för lite vindrickning med ILF;en Malin och Sara, en annan överlevare som bevisade att en släng blodförgiftning inte bara får en att bli smalare, man blir även lite lik Jessica Alba. 

Jag ville genast prova, men hon avrådde skarpt. Nåja, vi får väl se.

ILF:en visade återigen att hon inte bara är snygg, hon är fetsmart också. Här demonstrerar hon hur man gör när man har slutat röka och lovat betala sin fästman 500 kr i böter om man fuskar.  Alltså pinnrökning eftersom röklukten är lätt att få bort från andedräkten, men i stort sett omöjlig från fingrarna.

Idag var det dags för barnkalas för två polare till Lia, och tog med sitt a-game partyhumör.

Lite soloshow medan de andra barnen lekte fint.

 

Bordsskicket var det inget fel på. 

Och ikväll Valhalla Rising. Lite Mads Mikkelsen med bar överkropp och märkliga tatueringar är det heller inget fel på.

Avslöjad

Jag vill ju inte att ni ska behöva läsa om det i boken. Jag väljer alltså att berätta själv först.

Ja, jag var en av kungens kvinnor. Och ja, han körde mycket med Replay-kläder runt den här tiden.


Ha en trevlig helg!

Husligt

Varje gång jag åker till Örebro sitter jag på tåget med något drömskt i blicken.

Jag åker förbi en massa sånadär gulliga villaområden där i min fantasi solen alltid skiner och alla alltid är lyckliga.

Jag börjar fundera på om man kanske skulle köpa hus nån timme utanför Stockholm, för typ 1,5 miljoner eller nåt annat nästan gratis.

Så skulle jag göra en deal med mitt jobb att jag får räkna restiden som arbetstid, kan sitta med min laptop på tåget och behöver inte komma hem typ klockan åtta på kvällen.

Jag ser framför mig en altan där vi dricker kaffe medan Lia hoppar lyckligt på studsmattan i den välskötta trädgården.

 Ok jag fick inte riktigt till en bra bild på ett sånt där mysigt område, men min drömska min går väl inte att ta miste på?

Men sanningen skulle nog vara en annan.

Vem skulle jag till exempel dricka kaffe med? Ingen skulle hälsa på mig sådär långt ute, och Simon skulle vara upptagen med sin affär med en uttråkad grannfru, och snart skulle jag sitta där på ena sidan av Robert Aschberg och bråka om tomtgränser och faderskapstest.

Sen skulle jag ju isåfall inte bo granne med Skandinaviens Största Köpcentrum!!!


Så jag släpper dom där fantasierna, och ska istället försöka fundera ut någon sätt att tjäna mer pengar, eftersom jag kommer behöva det nu när jag snart kommer bo granna med Skandinaviens Största Köpcentrum!!


Ok nu ska jag sluta.

Hurra! Ånej!

Kommer ni ihåg den där tiden när ni kom hem från jobbet. Kanske la er på soffan och läste lite? Åt när ni kände för det och sen kanske träffade nån kompis eller bara softade hemma och kollade tv?

Det gör inte jag.

Nu består istället en vanlig onsdag av att ens dotter för tredje gången kissar på pottan! Lyckan är obeskrivlig, vi dansar runt, tjoar och applåderar. Inte ens det faktum att hon blev så exalterad själv så hon tog upp pottan och lyckades skvätta kiss lite här och där, som sedan fick torkas upp, kunde lägga sorti på glädjen.

Stolt pottkissare

Men senare på kvällen var lyckan snart ett minne blott, när Lia istället börjar få svullna, variga ögon och gråter oavbrutet, och efter ett kvällsbesök till närakuten där vi får konstaterat att det är ögoninflammation, får vi sen avsluta kvällen med att tvångshålla henne och droppa kräm i hennes ögon medan hon skriker förtvivlat.

Päronsplit-tröst

Nåja, det var iallafall längesen jag hade tråkigt.

(Och om någon kollega läser det här, Simon är hemma med henne imorgon så jag åker till Örebro som planerat..)

Hehe

Nu blev det tyst minsann.

Men jag anar den ändå. Avundsjukan.

Jag ger upp

I ca två år har jag tjatat, bönat, hotat lite och bett mina vänner att flytta till Solna, eftersom jag är bekväm av mig, och gillar spontandejter.

Jag har lockat med parker, kändisar, caféer och alla möjliga lockbeten. Riktigt nära var det att Sara fastnade på kroken, men samma dag som de skulle träffa mäklaren passade hon på att få blodförgiftning och hamnade på intensiven. Ok liksom, jag fattar vinken.

Så nu skiter jag i det här, och finner mig i att vi får bo ganska ensamma bara 10 minuters promenadväg från DETTA:

 Mitt hus syns inte riktigt, men nästan

Skandinaviens största shoppincenter med över 120 butiker, restauranger och caféer. Även skandinaviens största arena, där det inte bara kommer bli fotboll utan även konserter och evenemang (Sorry Ullevi, U2 kommer att spela i Solna i fortsättningen). Såklart ett ascoolt hotell med Spa och Skybar, och inte att förglömma en massa kontor och bostäder. Allt klart om ett par år.

Så sitt ni där på söder och häcka, så lever vi hajlajf här i norr.
 

To cool for school

Min yngsta facebookvän är en tjej på 12 år.

Hon ger mig en inblick i hur kidsen snackar med varandra nuförtiden, och jag är förbluffad.

'Jag älskar dig' hit och 'puss och kram' dit. Det gullas och nuttas och dom gillar varandra sååååå mycket.

Vafan.

Sådär höll inte jag och mina kompisar på och fjompade oss när vi var små. Vi var coola, boxade varandra kamratligt på axeln och retades lite vid behov.

Så jag antar att tiderna har förändrats. Nu är dom gulliga mot varandra. 

Eller var det kanske bara i Gävle vi var lite sådär lite hjärtligt råa och tuffa mot varann?

Då är det nog därför jag är så streetsmart och orädd nu.

 Fett hård 12-åring

(Herregud, mina föräldrar måste ju på allvar ha oroat sig för vad det skulle bli av mig)