Bra och dåligt vårtecken.

Vi börjar med det bra...

Oljebaren vid Torsplan. Mycket mysigt aw-ställe och jag rekommenderart starkt. 

Rosévin! 

Skit i att det är storm och svinkallt. Dricks det Rosé så är det vår och så är det bara. Vi kom även på att fredagsvin är mycket trevligt! Men vid närmare eftertanke har vi nog känt till det ganska länge.


Sen det dåliga..

Jag har fått två stora och mycket kliande myggbett på ena benet. Detta är även extremt märkligt eftersom vi i vanliga fall inte har mygg såhärpass nära stan, och verkligen inte redan i ett kallt april.

Jag hoppas ni förstår varför jag inte tänker lägga ut någon bild på just detta vårtecken. 

Min födelsedag i bilder..

På jobbet fick jag fina tulpaner av bästa Sara..

..och blev sjungen för av stiliga killar i kavaj. 

 Som vanligt trillade det ju in ett stort antal grattishälsningar över Facebook. Som ni ser har jag och Dave ett sånt där härligt skämtsamt förhållande. Jag tror dock han är lite småsur över att han bara hamnade på en andraplats på min laminerade lista.

Leo tycker uppenbarligen att jag är en babe, och den enda jag blev lite besviken på är 50 cent. We går ju back a long way, men det känns som att han bara drar sin låtfras för alla som fyller år. Nåväl, fint att han tänkte på mig iallafall.

Sara var på sitt bästa firarhumör och bjöd mig på typ världens godaste Cesarsallad till lunch. Även det förtjänade såklart en tummen upp.

Av Simon fick jag en printer/scanner/fotoprinter som jag faktisk önskade mig för längesen fast jag hade glömt det. Kreativitetspoäng till honom.

Och till er som jag känt länge kan ni alltså förmodligen snart förvänta er fler pinsamma gymnasiebilder på fejan.

 Av mamma hade jag redan fått Foo Fighters-biljetter. Tack igen.

 Av Gud fick jag en storm och en acneattack vid munnen. Tack vare smink så syns dock bara stormen.

På kvällen hade vi fixat barnvakt som Lia blev så kär i så hon sa hejdå innan vi hunnit ta på oss kläderna.

 Sen drog vi till Grill..

..där vi åt en jäkla massa kött..

 ...och Creme Brulée förstås.

Fan, det är inte så tokigt att fylla år ändå. Synd bara att det alltid måste innebära att man blir ett år äldre.

En blick in i framtiden

Nu jäklar börjar vårt nya boende ta form, och jag kan inte låta bli att ta en sväng förbi nästan varje dag för att se vad som händer och fantisera om hur vi faktiskt kommer att leva och bo i dom där tomma rummen om mindre än ett år..

 Men jag ser lite deppig ut!

Förmodligen för att en viss gammal gubbstrutt som ser ut som att han borde ha pensionerats för längesen, höjer räntjäveln hela tiden.. Så när vi väl bor där kommer vi inte ha råd att ha varken tv eller telefon, köpa några nya kläder, och tvingas leva på vatten och bröd. 

Men vi kommer iallafall ha två badrum. Yey.

Insiktsfull. Och lite ångerfull.

Igår hade jag lite tid över och då låg Lia och jag tillsammans i sängen och kollade på Scooby Doo och det var extremt mysigt. Särskilt Lia verkade jätteglad och slutade ofta titta för att klappa eller krama mig.

Då insåg jag hur otroligt sällan vi gör detta, det här med att bara sitta tillsammans och inte göra nånting. I vanliga fall brukar jag istället försöka hitta på en massa saker, och sen sätta henne framför tv;n när jag själv behöver uträtta andra sysslor.

Hon brukar då fråga om hon får 'sitta mamma?', men jag svarar att jag måste laga mat, hänga tvätt, fylla i en blankett eller något annat som jag egentligen inte vill göra just då, men känner att jag måste.

Så hon sitter där ensam i soffan och tittar, medan jag stressar runt och försöker hinna med alla vardagssysslor som jag omöjligt kan koppla bort innan dom är gjorda.

Sanningen slog mig sen hårt i ansiktet. Jag slappnar av först när hon har gått och lagt sig! Först då halvlägger jag mig i soffan med en kopp te och kollar en film eller nån serie.

I min strävan att ständigt aktivera och stimulera henne, göra henne till ett socialt geni med självförtroende och bred kunskap inom typ allt, samt att själv vara nån slags superkvinna, glömde jag nånstans på vägen bort att det bästa hon faktiskt vet när hon kommer hem och är trött efter en lång dag på dagis, är ju att sitta bara vi två och kramas framför tv;n.

Så nu har jag bestämt mig. Slut med lera, pärlor och pennor vareviga vardagskväll om hon inte speciellt ber om det. Tvätten, maten, telefonsamtalet och blanketten kan också vänta. 

Jag och min dotter ska göra ingenting tillsammans.

Only in Swiden

Expressen bevisar att dom också kan vara roliga..

 

'Åh, det ska bli över 15 grader på något håll i Sverige. Supervärme! Det betyder säkert 4 plusgrader i vattnet! Fram med kylväskan och solskyddsfaktor, här ska badas!'

För sent..

..för att blogga egentligen. Men what the hell, jag är en rebell. En rimmande rebell.

Så här följer helgen i korthet.

På lördagen drog jag och Lia på nån slags barnteater med färgtema. En konstig kille som spelade konstiga instrument, och en ännu konstigare tjej som drog på sig peruker i olika färger, ställde sig vid mikrofonen vid varje byte och sa 'JAG VILL VA..(färgen på peruken hon hade på sig)', sen började han spela och hon dansade runt som en utvecklingsstörd höna för att gestalta den färgen, och så höll det på.

Jag och min kompis försökte att inte bryta ihop av skratt och fokuserade istället på våra döttrar, som verkade gilla det som fan, och stolt skrek ut namnet på färgena innan hon hann säga dom.

Hälften skämskuddiga, hälften entusiastisk publik.

Sen fick vi prova peruker och då blev det genast lite roligare..

En försmak på hur jag kommer se ut som 80-årig tant, med kortklippt, permanentat lila hår. Tur att det är ganska långt kvar.

 Lia gör sin bästa Katy Perry-imitation.

Dagen har varit varit väldigt lugnt pga Tjernobylvädret, men avslutades fint med ett glas vin och skvaller.

Har ni märkt att jag gillar att ta bilder på mina vänner med ett vinglas i förgrunden? En dag ska jag göra ett kollage som ska kallas 'The girl behind the glass'.

Söndagsvin alltså, underskattat. Från och med nu blir det bara vin på söndagarna. 


(Nä nu ljög jag. Godnatt.)

Hemma igen

Herregud vad Norrlandsluft gör mig trött, så det blir en väldigt kort slutrapport.

 Mellan jobbandet gick jag som vanligt runt och kände mig fridfull. Det jag ibland hatar med Stockholm är att det alltid är folk, överallt. Det är aldrig så att det är lugnt på ICA, Skansen eller cafét. Det är alltid fullt, alltid kö, alltid trängsel.

Här blir dom chockade om det står fem personer före i lunchkön.

Jag handlade såklart lite på min favvobutik, Fräck & Fin.

Och som vanligt när jag besökte toaletten på kontoret så grubblade jag på den här eviga gåtan, och jag vågar ju aldrig fråga någon för det känns lite pinsamt..

Men varför, varför får man inte ha kepsen bakåtvänd i Dorotea!? Jag fattar inte!