Tåg och ögoninflammation.

Förkylningen något bättre, så idag solade jag på balkongen, men fick även ägna mig åt något som det faktiskt finns en förklaring till varför jag ser lidande ut..

 
Just det, en ordentlig städning.

Då vi haft städerska ganska länge var jag ganska ringrostig, men Simon har gett tydliga hintar om att om jag inte blir miljonär snart, så kommer vi inte kunna unna oss den lyxen när vi flyttar till vår nya lägenhet.

Så om nån har några miljoner att ge bort, vore jag väldigt tacksam.


När jag sen hämtade Lia på dagis var hennes ögon svullna och variga, så jag antar att hon dragit på sig en ögoninflammation igen.

Det hindrade oss dock inte från att kolla lite tåg med Amanda och Olle..

..och våra förhoppningar att dom nån gång kanske ska bli ihop ändå, väcktes till liv en aning..

Nu har hon dock somnat, så jag tar mig ett glas vin och slökollar 'Vägen Ut'. Det är min långfilmsdebut och såklart lite speciell för mig. 

 Jag tror att det där är jag.

Jag syns i flera sekunder, nominerades till 'Bästa statist som inte syns i Svensk Långfilm' men fick se mig slagen av en 82-årig tant som skymtade förbi även i 'Göta Kanal' och 'Reine och Mimmi i fjällen', så hennes erfarenhet var nog avgörande.


Ha en fin helg hörni.

Feng Schwäi

Imorgon ska jag vara ledig från jobbet och vara ledig hela nästa vecka. Bara sådär.

Sällan har jag nämligen behövt semester som just nu, och då jag har ganska mycket att ta ut i år, så var det lika bra att köra igång.

Men som ni vet så drog jag ju på mig förkylningen från helvetet för nån dag sen, så för att inte riskera att vara ännu sjukare under min välbehövliga semester (då jäklar hade ni fått bevittna en meltdown el grande), så stannade jag hemma redan idag för att få en chans att kurera min sargade kropp.

Mitt sinne har även varit lite sargat på sistone då jag som sagt stressat lite mer än vad som kanske är nödvändigt, så idag tog jag äntligen tag i ett par saker som plågat mig under en längre tid.

Nr 1 var Lias garderob.

Den har inte rensats ordentligt på nästan två år, och innehåller en galen blandning av storlekar ner till nästan amningsålder, vinterkläder, sommarkläder och även nya, lite för stora kläder.

 Kom an då, din jäkel.

Detta har som sagt drivit mig till vansinne ett tag, men idag hade jag alltså äntligen tiden, så jag drog ut allt, och satte mig på golvet och började sortera.

Så två Ikea-kassar, några nostalgitårar och även några svordomar över hittade fina kläder som skulle sparas till något speciellt tillfälle, men sen glömdes bort och aldrig hann användas, senare, ser den nu ut såhär:

 

Inre frid

Den lättnad jag känner, och jag förstår att detta måste vara extremt tråkigt att läsa om, men jag måste bara få ur mig det. Min själ känns renad. Tvagad till och med.

Jag försökte även berätta för Förskollärarna om min bragd. Gjorde stor affär över att jag äntligen skulle byta ut hennes ombyteskläder mot såna i större storlekar, och lite somrigare.

Antagligen ville jag ha någon reaktion. Gärna beröm och lite avund. Men jag möttes av ungefär samma intresse som jag antar att jag gör av er.

Nåväl, när jag ändå är igång kan jag berätta att jag även gjorde mig av med det enorma klirrande berg av glasflaskor och burkar som effektivt gömts undan bakom papperskorgen.

Det finns få läten som är så så befriande som krossat glas djupt ner i en recyklingtunna. Varför jag ser så lidande ut, och även som att jag väger 130 kilo, är dock en gåta.

Nu till lite ris och ros.

Rosorna först till Amanda och Potatishäxan som faktiskt litar på att jag länkar till roliga saker, och själva fick sina liv förlängda genom att skratta högt åt bloggen jag tipsade om.

Ni andra kan inte ha gått in, för hade ni gjort det så hade ni kommenterat. Man kan inte bli oberörd av dessa fantastiska skivomslag med de ännu mer fantastiska texterna till.

Så jag ska hjälpa er lite på traven, här kommer några favoriter. Klicka bara. Gört.

http://katastrofalaomslag.blogspot.com/2010/10/broderna-almkvist-gammeldanssvang.html

http://katastrofalaomslag.blogspot.com/2010/09/birgitta-wollgard-stalld-mot-vaggen.html

eller

http://katastrofalaomslag.blogspot.com/2010/05/lill-nickes-mogenband-halmstad-svenska.html

You will thank me. And obey me. And stuff. 

(Shit jag är verkligen cp-trött. Godnatt.)

Förkylt

Det var ett par månader sen sist, men nu är det dags för en redig förkylning igen.

Detta gör att jag är jäkligt såsig i skallen och inte kan tänka klart, så det blir en kort och trist rapport.

Dagen spenderades i Örebro, och på kontoret där har dom en hund omkringspringandes. Han är hela kontorets kelgris, och jag blev själv så kär i den lilla gobiten så jag funderar på att säga upp mig, lämna allt och flytta till Örebro. Bara för att få umgås med Börje.

På vägen hem hade jag lite tråkigt och satt och testade olika omslag om jag nån gång skulle släppa en skiva vid namn 'Den tredje vägen' eller 'Därborta i fjärran' eller något annat djupt.

Detta för mig osökt in på en annan blogg, som jag tänkte att ni skulle roa er med eftersom min egen blev så otroligt trist idag..

Katastrofala Omslag

Det är typ det roligaste jag sett och läst, någonsin.

Annars då?

Jo vi fortsätter göra ingenting tillsammans.

 Fast ibland går vi till sandlådan då det äntligen börjar bli säsong. Jag ler, fotograferar och försöker att inte tänka på alla katter som förmodligen använder samma ställe som toalett. Lalalaaaa..

Dom delade ut lite kontorsstolar som annars skulle slängas och jag tänkte varför inte. Dom är sjukt bekväma och toppkvalitét.

Tyvärr insåg jag först när jag kom hem hur ful den var och hur illa den passade hemma...

..men då var det försent. Simon har redan slagit fast att det är den absolut bekvämaste stol han suttit i, och den har nu uppgraderats från kontorsstol till vardagsrumsfåtölj. Han kommer nog även dra med den till köksbordet vid måltider, och kanske sova i den. Fail.

Jajustja. Trotset fortsätter med oförminskad styrka.

Det var allt tror jag.

Nu har jag läst Aftonbladet igen..

..och ville bara skicka ett meddelande till den här killen.

Hello 'Gary Gatwick'. Your story was very moving and i actually got tjuthaka when i was reading it.
But i just wanted to say that you need to take a look at yourself in the mirror. You are not from another country. You are british.


Sen var det en del goda nyheter om andra engelska pojkar..

Yessss, jag som både är äldre och tvilling med Kate Moss enligt Lia!



(Ja vaddå för liten för att ha en åsikt? Det är av barn och alkisar man får höra sanningen, så säger vi alltid i Gävle.) 

Jempa Moss

Ja som ni förstod på mina kommentarer i förra inlägget så tog inte utslagen kål på mig utan försvann efter några timmar.

Jessika hade nog rätt när hon sa att det var vanliga nässelutslag, och jag har ingen aning om hur jag fått dem då jag inte gjort något annorlunda. Jag får leva i ovisshet, precis som om min magsjukebonanza som inledde året, och Palmemordet. Fan.

Idag blev allt väldigt fint när vi var ute och lekte i parken och plöstligt kom Sara med son bara knallande som den mest naturliga sak i världen..

Så från att ha bort på helt olika sidor av stan, är vi nu plötsligt grannar, våra barn kommer leka tillsammans och solen kommer alltid att skina. Inte så konstigt eftersom vi bor i Sol-na.. (Ok that joke would have killed in Gothenburg.)


Men det absolut viktigaste hände på Cafét..

Känns bra. Nu vet jag äntligen precis vem jag ska välja nästa gång det är doppelgänger-vecka på Facebook.

När man kan ha roligare en lördagkväll.

Lia vaknade febrig och hostig så de få planer vi hade fick ställas in.

Emlig

Men hon har haft en jäkligt spännande dag ändå..

Första Kinderägget ever.

Och allteftersom dagen blev äldre blev min hals rödare och min kropp krypigare, så jag tvingade ut Simon på en drink med en kompis eftersom jag inte orkade vara en god fru utan vill sitta och glo, läsa gamla blogginlägg (April -09 var fan min primetime) och kanske skriva ett nytt om lusten föll på.

Nu känns detta extra viktigt eftersom detta kan bli mitt sista inlägg. Det började nämligen klia på min mage för en stund sen, och när jag lyfte på tröjan såg jag detta..

Jag har ingen aning om vad det är (dessa är alltså ej att förväxlas med de myggbett på benen jag berättade om. Det här är något annat.), allt jag kan konstatera är att något allvarligt är i görningen, för jag fick liknande utslag på båda knäna för bara några dagar sen. Det gick över efter lite kortisoninsmörjning, men var ändå så pass dramatiskt så jag inte orkade skriva om det.

Men nu tar jag alltså bladet från munnen och erkänner, min sista stund är förmodligen kommen. Så jag sitter här, slökollar Spacecowboys och inväntar döden.