Supermorsan

Amanda gav Lia ett jättebra memory, där man parar ihop ord med bilder, så lär dom sig känna igen bokstäver också. Fantastiskt.

Bra också för att det är ett spel vi kan spela tillsammans istället för den där jäkla iPad som hon alltid ska spela på annars.

Lia brukar få börja. Hon är ju ändå minst och så.

 

Men sen är jag alltid duktigare och vinner ganska stort. Då brukar jag retas lite sådär charmigt och kärleksfullt som man gör till en förlorare man ju ändå tycker om.

Nu vill hon inte spela mer med mig. 

Konstigt, jag tyckte ju det var jätteroligt.

Kultur på vårt sätt.

Det mest spännande som hände i helgen var tveklöst lördagens teaterföreställning 'Virgin Suicides'..

Det förväntansfulla sällskapet i blandade åldrar bjöds på fördrink på söder hos Dr Yang som var en sval och vänlig värdinna.

Väl på teatern visade jag och Amanda stil och klass genom att ladda med ostfralla och rödvin. (Men det behövs inga wt-kommentarer, vi hade bara missat att äta middag och allt som fanns intill i matväg var en konsumbutik.)

Teatergruppen hette Puma Scenkonst och vi försökte ta kort på våra Puma-stämplar för att...vara pumor liksom. Det gick sådär.

 Amanda upptäckte något mycket anmärkningsvärt. Detta var enda spegeln på toaletten. En könspegel.

 Jag lyckades mitt i min Amerikanska applåd (dvs stående, med ihopknipna läppar, tårar i ögonen och en intensiv 'helt otroligt'-skakning på huvudet) få en bild på den finfina ensemblen.

 Sen hade vi sån himla tur så vi fick träffa en av skådisarna. Jag blev helt starstruck men tycker ändå jag ser samlad ut.

 Amanda var inte det minsta blyg utan visade mycket öppethjärtligt sin beundran. 

(Okejdå, dom är ihop.)

 På väg hem. 

Till vänster: Skådisflickvän som försöker kurera sitt plötsliga illamående som orsakats av nerver och det faktum att man fick ha vin med sig in även under akterna, genom att sticka huvudet i pojkvännens grattisblommor. 

Till höger: Ok, jag antar att ni har räknat ut att det inte egentligen är Sandra Oh, utan en fin vän som gillar att hålla sitt ansikte hemligt. Tur att jag i min tur gillar henne så mycket så det gör inget att hon gör mitt bloggande så mycket mer komplicerat. 

Jag menar, hon hade ju faktiskt också bara kunnat sticka huvudet i en bukett.

 Idag var det inte lika kulturellt, utan fika med ungdomsvän och ungar, med efterföljande dammsugning av muffinssmulor och städning av 2000 utspridda leksaker. Men det var fint ändå.

Gissningslek.

Vad är detta?

A. Ett sjölejon med acneproblem.

B. Benet på korkad stockholmbrud som gav sig ut i de norrländska skogarna på våren utan myggmedel. 

(Jag ligger dock fortfarande efter tidsmässigt, bilden togs i förrgår och nu har betten dock lagt sig något, tackar som frågar.)

Gud äntligen..

Blogger har haft såna tekniska problem så nu ligger jag efter en hel dag. Men här kommer äntligen lite Doroteabilder..

Jag brukar ju åka ensam dit, men den här gången hade jag sällskap av två fina kollegor, Jocke och Sara.

Vi bestämde oss för att leva lite härligt friluftsliv eftersom vi ändå skulle stanna över natten, så vi trotsade snacket om att det synts en del björnar i området, och tog en promenad runt sjön för att grilla lite..

Lite läskigt var det allt när skolbarn gått runt och hängt upp en massa slöjdsaker saker i träden, så det kändes som den där filmen när dom går i skogen med en häxa i och spelar in allt. Aja, Sara låtsades iallafall vara död. Det var roligt.

Alltså, vi är ju inte rädda på riktigt. Vi spelar ju för kameran om ni inte förstod det.. 

Kolla asså. Fy fan vad fint det var.

EN gång blev vi faktiskt liiite rädda när vi vände oss om och trodde att det satt en äcklig gubbe och glodde på oss, men det var ju bara en stubbe! :) 

Det var ganska långt till den där eldstaden och ett tag trodde vi att vi aldrig skulle komma fram.. 

..men så plötsligt gjorde vi det! 

Det fanns till och med en mysig koja där vi skrev fina saker med sot på väggen.

Sen satt vi igång brasan. (Fast jag satt ju mest och drack vin, hihi) 

Eftersom vi redan tyckt i oss varsin pizza, nöjde vi oss med att grilla marshmallows. 

Framåt kvällen började det bli lite kallt, men vi satt ändå kvar länge och hade djupa, fina samtal halva natten.

Sen eftersom vi inte sett något riktigt läskigt på hela kvällen, blev vi tvungna att ta lite The Shining-bilder när vi var tillbaka på hotellet.

(Ok på riktig nu. Imorse fick jag ett lite småskärrat skype från teamleadern som berättade att en jägare hade hittat björnspillning ca 30 meter från där vi satt och grillade, och även om hon inte trodde att den skulle ha gjort något, sa hon ändå att det var bra att vi tagit en annan väg, där det låg fler bostadshus, tillbaka. Erkänn, ni känner ingen som riskerar livet så ofta som jag! Ingen!!)

Näe..

En äkta norrlandsfylla med efterföljande, lika äkta norrlandsbakfylla sätter sina spår, så jag orkar inte skriva mer ikväll. 

Men imorgon, då jäklar.

Förlåt och förtydligande.

Dåligt uppdaterande beror på att jag befinner mig norrut det senaste dygnet, så bilder kommer ikväll..

Och jag vill förtydliga för er som vill se Blue Valentine, att Michelle Williams har stulit min personlighet när jag ledsnar, bara i VISSA scener.

När hon däremot slår honom i ansiktet och skriker att hon hatar honom, då är det improvisation.

Så ni inte tror att jag är en galning.

Blå

Igår såg vi Blue Valentine.. Herregud vilken ångestfilm!


Ett äktenskap där känslorna tvärdött varvas med scener från nyförälskelsen så man blir ännu ledsnare att allt blivit så fel, och vardagsrealismen är så påträngande så jag fick ont i magen och nästan gled av soffan.

Och det värsta är, att det känns som att Michelle Williams har studerat mig i smyg. Som att hon har följt mig genom livet, suttit i garderoben när jag ledsnat på, grälat med och gjort slut med mina tidigare pojkvänner.

Ok enligt recensionerna verkar igenkänningsfaktorn vara ganska utbredd, men i mitt fall känns det faktiskt som att hon tagit anteckningar och använt mig till rollen. 

Undrar om jag kan få Royalties? 


Nä fy fan, nu kan jag inte tänkta på den mer utan att deppa ihop, över till nåt trevligare. Nämligen utomhus afterwork/playdate där Lia fick sitta mitt emellan två av de största idolerna, äta chips och bara var lycklig..

Sen blir det otrevligt igen. Den där BVC-tanten ringde nämligen och inledde samtalet med 'Jag har lite tråkiga nyheter..'


Jag svimmade direkt och undrade hur hon lyckats lokalisera en allvarlig sjukdom hos Lia genom att bara prata, mäta och sparka boll? 

Men som tur var ville hon bara boka om vår nästa tid.


Hon kommer bli min död den där.