Regnhelg.

Nejmen tack gud som gav strålande sol hela jobbveckan och sen började pissa regn så fort  helgen körde igång. Verkligen.

Nåväl, till Gävle skulle vi iallafall och fira pappas födelsedag. Såhär såg det ut:

Vi drog in till stan en sväng, där dom hottat upp torget och vi kollade in Gävles svar på Bellagio-fontänen. 

Gävle svämmar över av bockar och bock-referenser. Inte så konstigt eftersom det är en brinnande bock som stan är mest känd för. (Det brukade vara den och snygga tjejer, men sen flyttade jag.. Hahahaha. Vaddå, har jag dragit det skämtet förut? Ok, men nån ny läsare kanske hade missat det, och det är värt att upprepas.)

Sen grattade vi pappa. Här står två förväntansfulla barnbarn med ett jättepaket. Sen glömde jag ta fler bilder på själva firandet, men det var en snygg jordglob kan jag avslöja.

Barnen hade som tur var en varsin iPad, för att undvika både konflikter, och för att inte behöva hoppa omkring och skratta och leka sådär jobbigt som barnen gjorde förr.

På kvällen blev det nya favvospelet Mexican Train. Ett allvarligt spel.

Försök till att lätta upp stämningen möttes bara av svala leenden och en uppmaning att fortsätta.

 En liten skogspromenad hanns med, och Lia visade klara tendenser till att vilja prova på en karriär som mimare. Jag tänkte förklara för henne att hon får bli precis vad hon vill, utom just världens mest avskydda yrke. Så jag sa hellre mimare än tågkonduktör.

Första torsdagen i augusti, i bilder.

Här sitter jag och ser tjock och glad ut på Cityakuten vid hötorget. Inget särskilt akut dock, jag ville bara ta itu med min kliande gom och hals eftersom jag börjar misstänka nån form av allergi.

Här ser jag både mindre tjock och glad ut på deras lab, eftersom jag skickats dit för blodprov. Anledningen till min mindre glada min är för att jag är rädd för dom där vidriga fingersticken som smäller. Anledningen till att jag ser mindre tjock ut är vinkeln antar jag.

Det blev i armen, och det kändes knappt! Det firade jag med en latte på väg tillbaka till kontoret.

I tunnelbanan funderade jag lite över den här bilden. Ja det är en rolig app, men om man i det här fallet byter tillbaka, blir det inte jäkligt obehagligt?

En jätteledsen stackars bebis tillsammans med en sur gammal man med tydliga Nazi-vibbar. Jag gillar det fan inte.

Som tur var kom en kollega med en glad bebis, även om han inte ser ut så där, till kontoret för en fika. Då blev jag också glad.

Ännu gladare blev jag när jag fick låna en annan kollegas über-kamera. Den var så tung att hålla i så benen nästan vek sig, och den tog såna fantastiska bilder så jag blev helt vild.

Jag ville ta kameran och dra bara. Fota lejon i Afrika, ruiner i krigsländer, Beckhams nya unge, och kanske få en glimt av en naken Leo om jag trycker tillräckligt i buskarna utanför hans hus.

Jag måste ha den kameran.

Sen kom en annan kollega med en ännu mindre bebis, och jag började känna att det här med att vänta ett år är en ganska dålig idé.

Tur att jag har Rookiemom som alltid kollar upp grejer och drar med mig på roligheter.

Den här gången hade hon luskat fram att det är gratis Zumba varje torsdag i sommar, i en park nära mig.

Vi tog oss alltså dit och bestämde oss för att hålla oss längst bak eftersom vi aldrig testat förut och kände oss lite piniga.

Det var ju ett klart misstag eftersom instruktören stod på ett alldeles för lågt podium, det var massor med folk framför, så till en träningsform som redan är sjukt svår innan man lär sig den, såg vi nu ett guppande huvud och ett par axlar om vi hade tur.

Så vi försökte hänga med ändå genom att improvisera salsa, squaredance och till slut stod vi och steppade i ren desperation.

Nåja, kul var det iallafall, och som ni ser var även Lia med och skakade lite axlar en stund.
Men nästa torsdag blir det längst fram.

Eller förresten.

Ett litet 'gilla' kan jag väl få ha?

Det har till och med Alex Schulman, lämnar inte utrymme för missförstånd (eller, Mats?) och kan vara bra att ha om man bara gillar inlägget men inte har något direkt att tillägga.

Då säger vi så.

Nähä.

Jag fick mest negativa reaktioner på mina reaktioner, så då ryker dom.

 

Reaktioner.

Ser ni hur nytt och spännande det ser ut längst ner på varje inlägg?

Jag har lagt till sånadär häftiga reaktioner, och som ni ser har jag lagt ner mycket jobb och tanke bakom dessa, så nu får ni reagera utav bara helvete.

Fast ni får inte reagera istället för att lämna en kommentar, utan isåfall får ni göra båda. Fast har ni inget att säga utan bara gillade inlägget så får ni ju alltså bara reagera. Men hade ni tänkt lägga en kommentar och sen ser ni 'Åh, det är reaktioner där! Då väljer jag bara en sån!', så får ni inte göra.

Glasklart.

Fail.

Men fan. Jag hade ju förväntat mig att Simon och Lia skulle komma hem idag på dagen, men nu visar det sig att det inte blir förrän inatt.

Så då får jag roa mig med att lägga upp bilder på märkliga saker man kan hitta i Simons gamla pojkrum, eftersom vi bor där halva somrarna och det rummet har den bästa luftkonditioneringen, så jag hänger där en del när det är som varmast och jag behöven en paus från alla i huset.

Och jag är ju inte sån så jag inte delar med mig.

För att dölja några illa planerade betongglasmönster i väggen (som säkert verkade coolt för en 15-årig kille som fick bestämma hur han ville ha det när huset byggdes, men nu mest fungerar som ljusinsläpp tidiga mornar) så har där hängts en värlskarta, där han markerat alla länder vi har besökt, och då jag är sämst av typ alla på geografi brukar jag stå och spana ibland, och en sak fascinerar mig..

Kolla här. Europa. Asmånga länder, öar, sjöar. Allt.

Och här har vi Nordamerika. Fullt av stater, städer och kuster.

Även sydamerika är fullklottrat med berg, vattendrag, djungler och länder såklart.

 Så kommer Grönland. Vi anar några städer vid de södra kustdelarna, men sen är det bara ett stort jäkla ingening. Verkligen ingenting. Sånt där får mig att rysa.

Något annat som får mig att rysa är det där gubbhuvudet uppe till vänster. Simon köpte det i Alaska innan jag klev på båten och fick lite stil på honom.

Jag har frågat nån gång hur det gick till. Gick han in i nån turistshop, såg den där skäggiga Samen med pälsluva och tänkte att 'Den där måste jag ha. Den där tänker jag betala pengar för.'

Han måste ha varit tillfälligt sinnessvag.

Under en bild från den där nyårsafton när vi blev ihop, hade lämnat finfesten med passagerarna och gått ner till 'a real party' under däck, precis som Jack och Rose, minus konstig balettuppvisning.

Har man tur hittar man ibland en unge bakom gardinen.

Det är Lia som valt just det stället att gå nr 2 i blöjan - eftersom hon fortfarande pottvägrar den biten - på. 

Hon gillar väl utsikten.

 Blir jag arg på Simon brukar jag kolla på den här bilden en stund så går det över. Jag kan aldrig vara sur för länge på en sparkande glytt i karatedräkt.

Här har vi en riktig klenod.

Simon bodde ju faktiskt i Sverige en vinter, nåt år innan han träffade mig.

Han lärde nämligen känna en svensk alkis när han jobbade i en bar på nåt hotell, som han hjälpte hem några gånger då det blivit lite för mycket.

Alkisen blev så tacksam så han bjöd Simon och hans kompis att komma och bo i hans - förvånandsvärt fina och stora - lägenhet på Kungsholmen över en vinter när det ändå är tvärdött på Korfu, och försöka jobba lite där.

De hade inte en tanke på att jobba, men visste att Sverige var fullt av snygga tjejer, så de åkte glatt dit och stod ut med att alkisen brukade hoppa upp på bordet och strippdansa till 'Hooked on a feeling', eftersom dom ändå hade tak över huvudet.

Den här trofén fick alltså Simon av alkisen och hans alkiskompisar från nåt ställe som hette Castle Pub, eftersom han vågade äta surströmming.

Så då vet ni.

Livsnjutarn.

Meh. Hatar ni mig eller?

Jo jag vet att jag brukar vänta i tre inlägg innan jag börjar klaga på uteblivna kommentarer och hota med självmord, men jag är lite paranoid såhär efter sommaren så jag kör igång direkt istället.

Ikväll hade jag tänkt handla och städa lite inför resten av familjens hemkomst imorgon, men när en tillfälligt lika ensamstående grannfru spontant föreslår svullafton på balkongen så spottar man ju varken på tallriken eller i glaset.

Köttchips med smältost, marinerade vitlöksklyftor och skagenröra. Sånt måste man ju göra tummen upp åt (och i mitt fall tydligen även 'Smell the fart but pretend like everything is normal' - face.) 

 Oh well, grannfrun Sara var snygg nog för oss båda. Undrar om man ska ha en affär med henne kanske?