Ett läskigt beslut.

I förrgår när jag och Amanda satt och beklagade oss över allt möjligt, erkände jag att jag att jag fortfarande inte riktigt hade kommit över 'Insidious', och fortfarande tycker det är jobbigt att gå in till Lia mitt i natten om hon vaknar, och istället hellre väntar tills hon tassar över till oss.

-Jag vet inte vad det är med mig nuförtiden, smågrinade jag nästan. Jag fixar inte skräckfilmer längre, jag blir rädd i flera veckor efteråt..

-Du måste sluta utsätta dig, sa hon bestämt. Gör en skräckfilms-detox, det har jag och det är fan det bästa jag gjort. Jag är aldrig rädd längre.


Och det är nog vad jag måste göra. Jag orkar inte hoppa en halvmeter vid varje oväntat ljud längre, eller korsförhöra Lia om det är ett blekt stirrande barn i vardagsrummet hon ser så fort hon sneglar lite konstigt.

Slut på spöken, blod och zombies och hit med The Notebook, Valentines day och annat sentimentalt skit. Min sargade skräcksjäl måste renas.

Sorry Jack, du kan lägga ner yxan. It´s over.

Lia Hawk

Så igår bladades det iväg till Stadium för att köpa den sen i förrgår hett efterlängtade Skejtbåarden:

Nöjd.

Hon verkade dock först tro att det handlade om landsufing..

..så vi gick över till Skaterboi Sigge som fick ge henne en snabblektion i balans.

De gick även igenom fallteknik.

 Samt lite andra basic tricks.

Sen efter nån timme kände hon sig så pass varm i kläderna så vi drog till Fryshuset och körde lite rampåkning. Här drar Lia av en felfri Smithvert och om ni undrar lite över hennes kroppsbehåring vill jag bara säga att giver her a break. Hon är ju kvartsgrek.

(och ni visste ju att jag skulle göra en sån där..)

En finfin helg i bilder.

Helgen inleddes fint med ett spontanbesök av Sara och Sigge som ledde till rosévin..

..och vid spisen stod mamma och lagade finmiddag.

Dagen efter drog vi till gävle för syrrans årliga kräftskiva. Den här gången kombinerades den dock med hennes 40-årsfest, och var lite större än vanligt.

Lia konstaterade att kräftor är äckliga, har ögon, och kom inte närmare att äta nån än såhär.

Men vi andra åt kräftor och sjöng snapsvisor..

..skålade..

 ..och skrattade åt nykterist-syrran som dagen till ära tvingade(s) i sig en snaps, uppskattade den mycket, och fick sin nya profilbild på köpet.

Lia och mamma körde supartävling som vanligt.

Snart fick dom dock åka hem så festen kunde fortsätta, både i tält och utomhus.

Jag misstänker att jag fyllehängde en del på gamla vänner, och anledningen till att jag misstänker det är för att den fagra blondinen bredvid mig egentligen är kortare än mig.

Efter midnatt spelades det plötsligt en massa punk..

..och en oändlig mängd manshud började dansa runt.

Simon trivdes såklart som fisken i vattnen och slängde t-shirten som om han hade betalt för det.

Vi tjejer kontrade då med att ta på oss mer, och det var ungefär här pappa fick avbryta sin skönhetssömn för att komma och hämta oss.

Innan vi åkte hem återvände vi till festplatsen för lite mer oskyldig studsmattehoppning..

..samt fika med festfixaren och födelsedagsbarnet som på grund av den där snapsen var extremt porös, innan vi åkte tillbaka i Stockholm.

Väl tillbaka på gården hade allt förändrats. Plötsligt ville inte Sigge cykla längre, utan har nu ett nytt intresse.

Detta blev direkt även Lias nya intresse, och trehjulingen stod snart bortglömd vid en buske.

Så efter att Lia sagt 'söpa skejtbåard' ungefär 18.000 gånger insåg jag att hon nu vill följa i sin morbrors (alltså syrrans man, blir det morbror?) fotspår och blir skejtare.

Tur att dom tydligen finns på Stadium för 149 kr.

Hänt i veckan.

Jag har känt mig lite förvirrad när jag gått till jobbet. Först värsta naturfilmsupplevelserna..

..som bara några hundra meter senare ändras till katastroffilm.

Och Lia hon fortsätter cykla. Överallt.

Conversen har åkt på, så nu är det höst på riktigt. Så ni vet.

På jobbet har vi slutat prata med varandra..

..vi spelar bara Wordfeud.

För att lätta upp stämningen tappade jag en massa sylt på heltäckningsmatten..

..och försökte göra en Dagens Lokaltidningsbesvikelse. Men ingen var särskilt intresserad.

Men igår kväll gick iallfall vår avdelning ut och käkade middag på Piren, ett asmysigt ställe vid vattnet på Kungsholmen där dom varken snålade på maten..

..eller på alkoholen.

Själv var jag mest upplyst, och försökte bräcka de andra i 'Jag mötte Lassie'-historier.

Plötsligt förändrades allt när Stockholms nästan konstigaste och alltså mest spännande kändis äntrade restaurangen. Isak som är nyinflyttad från Örebro blev så till sig så han lyckades inte hålla mobilen stadigare än såhär.

 Snart gick hon in och satte sig och endast en glasruta skiljde oss åt. Här är alltså Isak, Carolas bakhuvud och axel, samt min reflektion, på samma bild. Ingen idé att låtsas, jag vet att ni är imponerade.

Ånej, nu vet jag.

Såhär såg gårdagens besöksantal på Google Analytics ut..

..och då förstod jag att anledningen till att det rasade så mycket i förrgår och varför det nu står noll för igår. Det var för att jag bytte design mitt på dan i förrgår, och efter det så pajade något så ingen statistik räknas längre!!

Så även om jag ju snackar om att bloggen mest är en ovärderlig dokumentering över Lias barndom bla, bla, så känns det ju HELT meningslöst om jag inte ser hur många som läser och var dom kommer ifrån!

Till exempel den där mystiske Brasilienarn som ju faktiskt kan vara Junior Dos Santos, trots att det verkar vara nån från en helt annan del av landet (Men du, om du kanske känner Junior ändå, hälsa att jag gillar honom.). Och dom där i Frankrike, Danmark och Holland som också läser ibland. Sen såklart inte att förglömma, dom från Alingsås, Strängnäs, Malmö, Täby, Luleå och de andra städerna i Sverige.

Jag blir alltså lite galen och självmordsbenägen nu, för jag vet inte hur man får tillbaka skiten. En kollega har lovat att hjälpa mig, men sen verkade han glömma bort mig så jag skickade en fjäskig blomma över skypen, men då såg han lite arg ut och satte sig sen i ett möte hela eftermiddagen.

Så ni är mitt sista hopp. Det är allvar. Hjälp! Är det nån som vet hur man gör!!??

(Och jag vet alltså att blogger har en egen besöksräknare, men jag gillar inte den.. Jag vill ha Google Analytics.)

Även du, min Lia.

Det har varit mycket snack om Eric Saade och hur alla dagisbarn bara äälskar honom och kan sjunga ordet 'popular' tydligare än dom kan säga potta.

Jag har nån gång försökt spela den för Lia, så hon ska ha koll och inte känna sig utanför, men till min stora lycka har hon bett mig stänga av (till förmån för Gummybear visserligen, men ändå).

Jag kände att jag ville visa detta för världen, eller iallafall för mina läsare, så idag bestämde jag mig för att filma henne medan jag satte igång den lilla tortyrdängan. Såhär gick det:

Hörde ni? Jag blev så upprörd så jag sa fan på norrländska.

Meh, vad händer?

Igår sjönk min besöksstatistik något vansinnigt drastiskt.

Och nyss läste jag att True Talent tappat typ hälften av sina tittare.

Så har jag missat något? Var det midsommar igår? Var alla på Rockbjörnen? Eller hatar ni plötsligt både mig och True Talent?