Idontcare

När jag kom hem från jobbet idag låg en ny familjemdlem och tronade på soffbordet.


Så nu vet jag alltså att jag numera kommer på plats fyra i Simons viktighetsrangordning.

1. Lia
2. Nykomlingen Ipad
3. Iphone
4. Jag

Men det är ok, för min lista är som följer..

1. Lia
2. Städerskan
3. Leo
4. Edward (bara i Twilight dock, ej New Moon och Eclipse)
5. Simon

Ha, där fick han.

Nåväl, han kom förstås hem och ville bara prata om sin Ipad, och jag som tycker att dessa bara är förvuxna Iphones förstår inte riktigt grejen.

Skärmrengörande pappa och uttråkat barn.

Detta har dock gått honom fullständigt förbi, och han demonstrerade ivrigt funktioner och bildkvalité hela kvällen, mitt gäspande till trots.

En självklar gäst vid middagsbordet. (typiskt att jag bestämde mig för att göra min lat-mat just ikväll när köksbordet skulle displayas, men jag kan faktiskt laga en del annat också. Lovar.)

Nåväl, en fördel är iallafall att jag numera får ha laptopen ifred. Score.

Nä nu över till något trevligare..

..nämligen tuttar.

Jag har ju tidigare berättat om hur Lia och min vän Amandas son Olle har haft lite svårigheter att komma överens.

Men på senare månader har dett gått bättre, och jag anar att det beror på att dom insett att dom har ett gemensamt intresse.

Båda två har varit besatt av tuttar och klämmande av dessa ända sen de föddes. Något som i början var gulligt och mysigt, men efter ett tag mest blev irriterande. De har ju i regel mest intresserat sig för sina mammors, men även andras har ibland gått bra, till dessas skräckblandade förvåning.


Lia har ju även som bekant använt sina egna när inget bättre funnits till hands.


Så när Olle nu fyllde två för ett par veckor sedan och jag såg att man kan köpa stressbollar i form av kvinnobröst kunde jag inte låta bli.

Här nedan ser ni första mötet, och den sanna lyckan i hans ansikte går inte att ta miste på.




Bäst jag köper en till Lia också, så kanske jag får ha mina egna ifred sen.

Jämmer och elände

Tack så mycket för de fina kommentarerna i mitt förra inlägg, och det var riktigt, riktigt nära att jag mådde bättre..

Tills jag idag såg att det myggbett hon fick intill ögat ungefär tre sekunder innan jag hämtade henne igår, nu hade svullnat upp. Så hade jag alltså bara hämtat henne vanlig tid hade hon inte återigen behövt gå omkring som Rocky Balboa.


Jag behöver nog ännu lite tid att anpassa mig vid det här nya heltidslivet. Men jag vänjer mig väl, om sisådär 12-13 år..

Mitt fel

När jag ändå är igång vill jag passa på att publicera en liten dikt jag skrivit till mygg:

Hej myggor. Era jävla as.
Det är september, så varför finns ni fortfarande,
och på min dotters öga, har kalas?
Dö bara. Dö.
Gå i kras.

Rätt vackert om jag får säga det själv.

Sämsta morsornas klubb

Idag var första dagen som jag på grund av olika anledningar och till största delen mot min vilja började jobba heltid igen.

Det betyder att jag måste hämta Lia kl 17 på eftermiddagarna, och bland de absolut sista.

Idag skyndade jag mig extra mycket och såg på avstånd hur hon stod själv vid sandlådan och förvirrat tittade på när det sista barnet förutom henne hämtades upp av sin pappa.

Jag kastade mig in genom grinden och försökte att inte lägga mig över en trehjuling och grina, utan låtsades glad och som att allt var som vanligt.

Det spelar ingen roll att vi lämnar henne ganska sent på morgonen, och att Simon kommer att kunna hämta henne lite tidigare en eller två dagar i veckan. De andra kommer hon att vara kvar sist av alla, och det får mig att känna mig som den sämsta morsan i Sverige. Nej, i världen.

Jag och Brittan har en klubb

(Nu är inte jag en sån där som vill styra mina läsares kommentarer genom att säga åt dom vad dom ska skriva, absolut inte. Men lite vägledning kan ju inte skada.. Ni kan ju om ni vill vinkla det åt att jag verkar vara en så fantastisk mamma i övrigt så Lia inte kommer att ta skada av detta. Något i den stilen.. Bara en tanke liksom. Ni gör ju som ni vill.)

Sånt man gör en sån där helg när barnet har streptokocker och inte får lajja med andra barn, men ändå är så pass piggt så det vill underhållas.

Fredagen var enda dagen med lite feber. Då var det bara vällingdrickning i prinsesskrona som dög.

På lördagen vågade sig daredeviln Olle på en dejt, under förutsättning att vi var utomhus, Lia höll sina smittohänder i vantarna, och han själv höll sig i bakgrunden.


Det blev även en del spel. Fiskespelet, som är från 5 år, visade sig vara lite för avancerat. Även för mig och Simon. Fiskjävlar.


Bordsbowling visade sig dock vara en hit. När jag väl accepterade att Lia inte var det minsta intresserad av att spela med eller emot mig. Hon ville spela ensam.
Nåväl, festligt var det iallafall tyckte vi. Men det gjorde nog inte grannarna under.



Lördagkvällen ägnades åt äckelfilm på hög nivå, 'Human centipede'. Vi blev sugna på fjortissnacks, Grillchips och lökdipp, som vi snart slutade äta allteftersom äcklet ökade. Jag vet inte vad som var värst, tandutdragandet eller munbajsandet, (har ni redan sett den eller inte bryr er om spoilers, markera det vita området bakom den här parentesen) men jag kunde iallafall sova på natten, och det är jag tacksam för.


På söndagen promenerades det..


..och när hon sov middag, sommarens kanske sista utomhusfika. Just det, sånahär mysiga fik har vi i Solna, ni söderomsöderälskare.

Älskade fejan

När nyheten om att en allvarlig jordbävning drabbat staden Christchurch i Nya Zeeland kastade jag mig över facebook.

Den enda personen jag känner i det landet bor nämligen i just den staden. En av mina bästa vänner från fartygstiden, Prue.

Jag blev alltså mycket orolig och var tvungen att kolla om hon uppdaterat sin status efter skalvet.

Som tur var hade hon skrivit 'That was the last time I slept in the nude', och alltså hade hon inte bara överlevt, utan klarat sig helt oskadd.

Detta kommer bli svårt för Prue, eftersom hon alltid sovit naken. Inte ens första natten vi delade rum och inte kände varandra alls hade hon vett nog att behålla trosorna på.

Alltså, tack facebook för att du finns. Vad hade jag gjort annars liksom?

Typ behövt skriva ett..mail?

Orka.

Föräldrafail

Fredagkväll innan barn:



Fredagkväll med barn:

Lia har streptokocker. Utslagen har satt sig mest runt blöjområdet så vi luftar extra mycket och hon får springa med rumpan bar större delen av dagen.

Ikväll hände något mycket stort i samband med detta. Lia sa för första gången till att hon behövde kissa!

Potträning har vi ju varit ganska lata med (hon kissade av en slump på pottan när hon var ca ett år och mamma tryckte dit henne vid rätt tillfälle. Vårat jubel när detta skedde chockskrämde henne så mycket så hon har sen dess totalt pottvägrat.)

Vi har den ju dock alltid stående framme, och nu när hon stod där med korslagda ben och med lidande blick såg jag min chans. Jag lyfte alltså upp henne och försökte sätta henne på pottan.

Hon gjorde sig rak som ett träd och vägrade sätta sig ner. Jag röt åt Simon att lägga extraringen på toan så skulle hon kanske vilja sitta där, och vi sprang vidare mot badrummet.

Hon vägrade dock även toan, och då fick Simon för sig att försöka bli kvällens hjälte, och slet med sig den nu småläckande ungen tillbaka till pottan för ännu ett försök.

Lia var ilsken som en kobra och sparkade till pottan i luften vilket gjorde att Simon satte henne på golvet istället där hon ramlade ihop i en traumatiserad hög, innan jag gav upp och satte på henne blöjan som snart blev varm och tung.

Nu sover hon, matt av hennes föräldrars extremt opedagogiska pottbehandling, och hon kommer förmodligen att gå i blöjor tills hon är tolv.

Till salu, antar jag..

(Och ja, jag glömde nästan nämna att hon idag, när hon råkade rita sig på fingret, höll upp handen i luften, synade den och utbrast ett bestört men tydligt 'Fack!')

/Årets Mama 2010