lördag 12 maj 2012

Sista dagen och natten med gänget.


Ja fy fan, då var det igår dags för sista dagen på Tradera/eBay, efter sex - SEX - år!

Stämningen runt lunchbordet var extremt och helt oarrangerat deppig.

 
Men just den här dagen var det redan en organiserad aw inplanerad, och feststämningen började snart kännas av i kvarteret.


 
 Sen var det dags för den där avtackningen när man ska stå och bli uttittad på av ca 60 pers, hålla tal och vara allmänt pinsam.


 
 Ja jäklar vad folk det var, till och med i micron satt dom.


 
Som avskedspresent fick jag Rosé, en jäkla massa läppglans och ett presentkort på Live It, så nu kanske man äntligen ska ta tag i den där fallskärmshoppningen.

 
Kvällen inleddes sen städat med pokerspel.


 
 Men vi blev snart dimmiga och började göra fingertecken igen.


 Vi blev snart även påminda om att vi har en föredetta tävlingsdansare på kontoret.


Och plötsligt gick det upp ett ljus för mig.. Kommer ni ihåg julfesten, när jag tvingade två kollegor att ta emot mig för jag ville uppleva nån gammal dröm om att Dirty Dancing-hoppa, det hela var jäkligt ograciöst och slutade med att dom slog ihop sina ansikten och gjorde illa sig?
Nåväl, nu såg jag ju plötsligt chansen att få testa igen, den här gången på riktigt, med en nästan-Patrick-Swayze.
Förmodligen en jättedum idé efter några glas Rosé, men jag var unstoppable.



Sagt och gjort, vi gick igenom tekniken muntligt.

 
 Övade några gånger.


 Övade mer avancerat med Zandra som mottagningshjälp om jag skulle tippa över. 


Sen jävlar var det dags för the real deal. Jag ber om ursäkt för mitt hysteriska skratt, och tycker ni att ni nånstans hör honom säga 'Jag orkar inte' så hör ni förmodligen fel. 
Here it is:





Så nästan iallafall! Och anledningen till att killen som kommer fram efteråt ser så jäkla nöjd ut är för att han fick spana in mina trosor genom strumpbyxorna i flera sekunder innan jag hann skyla mig. 
Pinsamt, och mitt råd är alltså. Ska ni göra Dirty Dancing-hoppet, ta på er byxor.




 
Medan detta pågick hade festen hunnit ta rejäl fart med omkullvältande av drinkbord..

 
..och fylle-twister där ingen riktigt förstod reglerna.


 Alltså, nästan så jag ångrar mig. Jag tar tillbaka min uppsägning och kommer tillbaka. Hur fan ska jag kunna leva utan att träffa dom här varje dag? Bu to the fucking Hu.
Hejdå, fina gamla Tradden.

torsdag 10 maj 2012

Andra spännande saker som hänt senaste dagarna..


Lia uppfann den äckligaste påläggskombinationen ever, sylt och falukorv.


Vi hälsade på familjen Sigge, och förundrades över detta nya märkliga träningsredskap.

Eftersom det var kallt igår tog jag varmtröja och varmjacka imorse, så visade det sig att det blivit sommar över natten. Kollar ni noga kan ni se överläppssvetten.


Justja, så träffade jag Obama också. Redig karl det där.


onsdag 9 maj 2012

Vi backar bandet lite..


Lia aka bästa ungen enligt mig, fyllde ju nämligen fyra år här för ett par veckor sen, men det blev inte att jag rapporterade om det då av av anledningar som är så ointressanta så dom behöver inte ens nämnas.


Nåväl, kalaset blir först på söndag, men på själva födelsedagen fick hon tre jäkligt bra presenter. Hennes mamma och pappa väckte med sång och presenter tillsammans, en cykel av morfar, och Gröna Lund premiäröppnade!



Nyvaken och nöjd 4-åring.


Väl på Grönan gjorde jag stor affär av att hon skulle få testa sockervadd för första gången, men det avfärdades snart som 'kladdigt', så jag tog över, avfärdade det snart som 'för torrt och sött', så det blev papperskorgen. Nästa gång blir det mini-munkar.


Redan här hade pollenallergin börjat slå klorna i henne, men hon åkte iallafall tappert ett gäng karuseller, och lyckan var stor.


 Hemma blev det testning av nya cykeln, en sån där nymodig utan pedaler. 
Hon var väl ingen Lance Armstrong direkt, men kom iallafall framåt.


Så det blir tummen upp för ett i mitt tycke mycket välfungerande föräldrateam.



(Så då ska bara kalaset på söndag genomlidas. Nu är ju första året när jag inte själv får bjuda in dom som passar mig, utan hon får välja själv vilket kommer leda till minst 10 galna ungar. Tips på mycket enkel lek mottages tacksamt.)

tisdag 8 maj 2012

Bra igen.


Ibland får man lite mer vardagsrealism än man liksom önskar, när man svettig släpar matkassar på väg hem till en tvättid i världens äckligaste tvättstuga medan ens barn vrålgråter över svidande ögon på grund av en pollenallergin från helvetet. 

Här får ni lite bilder på det:

 Ledsen och halvtapper unge


 
+Jävligt äcklig tvättstuga.


= Heroine chic-mamma


Men det där var igår. Idag såg livet lite ljusare ut då vi bladade iväg till Vårdcentralen på morgonen och fick lite riktig medicin. Sen hem till Amanda för balkonghäng och skvaller som skulle ha fått en Honey Badger att rodna. Och som ni känner till sen tidigare är ju dom jäkligt badass.
Här kommer lite bilder på det:

Skojfrisk unge (Ja, fatbooth är fan fortfarande roligt)


+ Lika skojfriska vänner (Kolla alltså på Amanda och inte på mig, eftersom jag inte ser klok ut.)


= Nöjd Jempa. Trots trassligare hår än någonsing.

måndag 7 maj 2012

Saker man kan göra sista veckan på jobbet.


  • Utnyttja gratisläsken och dricka en Cola Zero om dagen.
  • Stjäla samtliga syrénlila post-it-lappsblock.
  • Äta lunch med bar underkropp.
  • Byta ut kaffebönorna i maskinen mot kaninbajs.
  • Felhångla med samtliga kollegor som har ett stabilt och lyckligt familjeliv.
  • Eller såklart klassikern:



Än så länge har jag bara gjort ettan. Och pyttelite av tvåan. Men det är ju fyra dagar kvar så vi får se hur många jag betar av.

söndag 6 maj 2012

En massa helg.


 Igår käkade jag middag med den dysfunktionella familjen känd från Rookiemom-bloggen, bestående av Hönspappan, Dr Yang och Det Lilla Gula Barnet.
Dom vill ju dock inte vara med på bild, DLGB ser ut som hon hatar mig och jag var helt enkelt för ful. Därav den vackra paint-skapelsen.



Jag har haft jättetur och fått hänga med Andreas i över en vecka då han följde med hit efter vår hemska Tjörn-vistelse.
DLGB hade aldrig träffat en livs levande Göteborgare förut, var mycket uppspelt över detta och hade tränat ordvitsar hela dagen för att imponera.
Här har hon just dragit en med mycket gott utfall.


För att hämnas förra helgens släkt-invasion lät jag istället vännerna avlösa varandra, här sitter nu plötsligt Amanda.
Andreas blev lite nervös av det nya ansiktet och försökte som vanligt imponera..


Men Amanda gick inte på den, så han fick bli mer sanningsenlig efter en stund.


(Strax efter detta gick jag in i nån slags dimma, men jag minns vagt ett annat ställe, shots, att jag stolpade in i ett restaurangkök där jag inte alls fick vara, och att jag fick avbryta de livliga diskussionerna och uttryckligen be om att få åka hem. Bästa kvällen på länge.)



Idag var vi lite klena, men lyckades ändå väcka viss uppmärksamhet på Södermalm.

Men en glass i solen med en trygg manslabb på knät botar även de värsta baksmällorna.


Sen var det dags för Andreas att åka hem och på hallgolvet hade han lämnat en avskedspresent från Västkusten. Snällt, eftersom jag nu inte saknar det lika mycket längre.


Jag och Amanda bestämde oss sen för att ta en promenad, och fick den briljanta idén att skippa hänga runt Solna Ful-center och istället gå nere vid vattnet. Tyvärr var inte vi ALLS lika vackra som omgivningarna, så tack Camera+ för akuthjälpen.


Sen kom hon äntligen, den där tjejen som jag inte träffat på en vecka. Hon sa att hon älskar mig för att jag har så fina kläder. Bästa ytligaste ungen.


torsdag 3 maj 2012

En mardrömshelg i bilder.


Allt började ju jäkligt illa när jag först blev hämtad i fina Göteborg, men fick åka vidare mot ett ställe som kallas Tjörn, för vidare transport till ett hus i ödemarken där sista biten mest påminde om Blå Tåget på Grönan. Ni vet när den där skitläskiga skelettgubben liksom faller över en. 
Plötsligt insåg jag att jag egentligen inte känner han som körde bilen särskilt väl, och att han kanske egentligen hade tänkt mörda mig och gräva ner mig på nån åker.


Men hade han för avsikt att lemlästa mig dolde han det väl med räkor och vin och grejer som jag väl fick erkänna var ganska mysigt. Förutom att jag fick skala själv. Dåligt.


Men redan nästa morgon tvingades jag upp med tuppen för att tjuvstarta majbrasan.


Det var inte bara varmt och stickigt. Det var rentutav livsfarligt.


Men jag vågade inte klaga eftersom jag då hotades med time out. Därinne.



 När det eldats klart var det dags för kalasförberedelser.



I ett gammalt hus hittar man lätt 30 stolar om man bara anstränger sig lite.

Mellan stolbärandet skyndade jag mig att bli småfull för att kunna tackla den stundande inte-min-släkt-invasionen.



Men dom kom, dom såg, dom var trevliga, och mitt och Amandas alter ego Chanandler Bong som ibland dyker upp i pressade situationer och säger jäkligt olämpliga saker vid fel tillfällen, stannade i sina mörka vrår. Tur.



Har man som ibland lätt socialt efterbliven minglat med nästan 30 nya bekantskaper, får man halvdö på mattan med Rosé och Mästarnas Mästare.



Dagen efter var jag tvungen att åka en massa båt igen. Jämt detta båtåkande.


På västkusten skalar man tydligen aldrig räkorna åt gästerna, utan återigen var jag tvungen att nypa av huven med de anklagande korintögonen på mig. Ni börjar förstå nu va? Hur jag har haft det.



På Marstrand greps jag av akut dåligt samvete att jag bara lämnat bloggen vind för våg utan en chans att ens flagga för min paus, så jag kände mig tvungen att bjuda på lite handväske-action.


Men eftersom ni vet att jag passar bättre vid en bardisk än på en sten, slutade äventyret med blåmärken och brutna ben. Eller hade kunnat göra om jag inte landat på mjuk mossa.


Denna fadäs hindrade mig dock inte från att fortsätta utmana ödet och döden, allt för er skull.

På vägen hem mjuknade jag dock lite när solen lös igenom molnen på ett sätt jag inte sett sen fartygstiden. Här syns det dock inte.


Men HÄR syns det!

Väl hemma var det kanske inte balkongtemperatur egentligen, men en äkta vildmarksviking bryr sig inte om såna detaljer.


En Valborgskväll kan spenderas i nån park med vänner, sång och vin. Eller i en soffa med nån man tycker om som just lärt sig wordfeud och som man faktiskt får vinna varje gång över. Det visade sig att alternativ två vann över ettan med hästlängder.


Sista dagen strålade solen och jag smet från gårdssysslorna för efterlängtad pressning.


Lyckan blev dock kortvarig. Ser ni att jag befinner mig i en skog. IGEN! För en som har skogskräck kan man ju tycka att det var ett jäkla rännande där.


Men då skogen ledde till klippor och vatten, förlät jag genast alla skyldiga.


Ibland kollar jag på den här killen och tänker att jag kanske borde kicka Urijah Faber från min Laminerade Lista, och lägga till honom istället.
Win win eftersom jag då faktiskt har betat av en av dom, och hellre smilgrop än hakgrop.
Ja, så gör vi.



 Men allt har ju ett slut och snart var det dags att plocka upp båtar, packa ihop, och åka tillbaka till stan.


Hejdå västkusten, jag hoppas du förstår att jag var ironisk där i början när jag var negativ. Jag gillar dig ju. Som fan.



(Justja, jag lovade en nästan-skogsbrand också. Tyvärr stod jag i duschen medan detta pågick, men jag har fått berättat i efterhand att det var jäkligt dramatiskt. Så ni vet.)