Amerikanska passagerare

Ni som känner mig vet att jag jobbade som massör på kryssningsfartyg några år. Nästan alla passagerare var amerikaner, vilket var bra då dom lämnade mycket dricks, men dåligt för att dom kan vara jäkligt jobbiga, och extremt korkade.

Amerikaner har ju rykte om sig att vara lite smådumma, men jag vill inte dra alla över en kam. Det är klart att inte alla amerikaner har IQ;n som krukväxter, men vad gäller kryssningspassagerare, då snackar vi ändå majoriteten..

Vi brukade föra listor över korkade frågor vi fått och skratta åt dem när vi var så trötta att vi höll på att falla ihop. Då kändes det lite lättare.

För när man jobbat fem dagar i sträck, 12 timmar om dagen, ibland utan lunch för att vår manager ville dra in mer pengar, då var det svårt att med ett leende svara på frågor som 'Vilken tid börjar midnattsbuffén?', och 'Vilket språk pratar ni i Sverige?'

Det var även svårt att hjälpa dem ner i sina rullstolar utan att hånle, då man visste att dom egentligen kunde gå, men var helt enkelt för feta för att orka.

Ofta fick vi även frågan om även vi övernattade på fartyget. 'Men vad fan tror du?' Ville man ibland skrika. 'Vi är ute till havs ibland 3-4 dagar i sträck. Tror du vi simmar i land och övernattar på nån ö? Idiot!'

En gång blev en tjej så less på den frågan, så hon var tvungen att skoja till det. Hon sa att helikoptrar kom och hämtade oss anställda på kvällarna och förde oss till fastlandet, sen flögs vi tillbaka nästa morgon. Tanten som frågat fann detta mycket rimligt.

När kryssningen sen var över hade samma tant lämnat ett klagomål i sitt kommentarskort. Hon tyckte att kryssningen var jättebra, men hon hade haft svårt att sova på kvällarna på grund av oljudet från helikoptrarna som hämtade personalen... Tjejen som skojat till det fick omedelbart en varning.



Dock måste jag säga att 95% av dom var enormt trevliga. Dom var glada, nyfikna, sociala och roliga, så då kunde man gärna förlåta deras punchiga kommentarer. En incident glömmer jag dock aldrig.

Denna människa var inte korkad, bara alltigenom ond. Och till råga på allt hände detta på min födelsedag. Jag hade fått blommor skickat till receptionen, det vankades fest på kvällen och jag mådde förträffligt.

På eftermiddagen var en seaweed-inpackning plus helkroppsmassage på en stor fet kvinna inbokad. En ganska tråkig behandling på två timmar, men ingenting kunde rubba mitt goda humör.

Trodde jag.

Bara några minuter in i behandlingen förstod jag att det här inte skulle bli lätt. Hon klagade på temperaturen i rummet, att sängen var obekväm, inpackningen kliade, musiken var för snabb.

Vid ett tillfälle när hon förmodligen trodde att jag inte tittade, vred hon snabbt huvudet åt sidan så den lilla kudden hon hade över ögonen åkte av. Jag lade snabbt tillbaka den, men hon suckade lätt. Ännu en sak som gått snett i denna tydligen helt värdelösa behandling hade lagts till på listan.

När världens längsta två timmar äntligen var över och det var dags för henne att betala började hon klaga till min chef. Allt hade varit dåligt, struligt, obekvämt, musiken hade inte gått i takt med hennes hjärtslag och jag hade masserat för löst.

Detta gjorde mig helt galen, eftersom jag på den tiden var bland de starkaste tjejerna i teamet och dom alltid skickade de som ville ha djupast massage till mig. Jag visste även att hon bara ljög och med flit saboterat behandlingen. Allt för att försöka få kalaset gratis, som egentligen kostade drygt 200 dollar.

Men kunden hade ju alltid rätt, min manager lät henne slippa betala, och även jag fick hindra min impuls att köra en penna i ögat på henne, och BE OM URSÄKT, för att behandlingen inte blev som hon tänkt sig.

Hon lämnade inte ens någon dricks, och då jag jobbade enbart på provision och dricks, fick jag inte en cent för dessa två timmars helvete.

Detta har jag aldrig kommit över. Skulle jag träffa henne idag skulle jag nog mörda henne.