Det är första dagen på månaden, och med mammapenning betyder det att det redan är på god väg att bli ekande tomt i plånboken.
När jag hade Swedbank hade jag dock alltid en hundralapp extra. Hade jag nämligen under hundra kronor på kontot, om det var 2 eller 92 kronor, så kunde jag ändå alltid ta ut en hundring och hamna lite på minus till nästa löning.
Den där hundralappen var magisk. På något sätt räckte den alltid hur länge som helst och det kändes som jag kunde leva flera dagar bara på den.
Nu har jag dock Handelsbanken, och dom är stenhårda. Även om jag har 99,50 på kontot, kan jag inte ta ut den där sista hundringen, och jag saknar den. Det känns nu som att den var grundstenen i hela min ekonomi.
Bu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar