Nu har hon åkt.

Idag kom den. Den där yttersta separationsprövningsdagen, eftersom jag plötsligt inte ska spendera nästan en månad i Grekland längre, utan en futtig vecka lite mitt i.

Det betyder att jag nu inte kommer att träffa min Lia på ganska exakt tre veckor, och Simon var här och hämtade henne för en liten stund sen.

Jag har aldrig varit ifrån henne så länge. Rekordet är tolv dagar när den där vulkanen fick spel för ett par år sen, och då dog jag nästan.

Så nu sitter jag här och stirrar, med favoritgosedjuret i knät och den senaste håruppsättningen fortfarande intakt. 

Jag borde städa. Jag borde träna. Men jag vill nog bara sitta här med mina hårspännen och katten Paddy. 

Och vi saknar henne.