Det där livet.

I en tid av separation, höst, lägenhetsstrul, baciller, dålig ekonomi och mest skit helt enkelt, kändes det igår helt surrealistiskt när en gammal fartygskompis taggade sig själv i ett foto jag lade upp för flera år sen, och kommentarerna som sen följde.

Att jag faktiskt en gång levt ett liv när jag visserligen jobbade hårt, men var glad hela tiden, festade med fantastiska människor varje kväll, spenderade min lediga tid solandes på däck, shoppandes i Key west, simmandes med delfiner i Mexico, bungeejumpandes i Costa Rica och klättrandes i vattenfall på Jamaica.

Och även om jag inte förväntar mig att mitt liv nånsin kommer att bli precis så igen, så vore det trevligt om det iallafall skulle kunna bli lika sorglöst.

En dag så, det bestämde jag nu, ska jag vara precis lika glad och bekymmersfri som jag var på den där bilden, och då jäklar ska det firas.

I söndags i bilder.

Igår hanns det inte med mer bloggande än Lias gay-kommentar, så vi kör lite bilder nu istället tycker jag.

 Igår var ju faktiskt Simons 32-årsdag, så jag och Lia gled upp tidigare och väckte med paket och skönsång. 

Eller jag sjöng. Lia blev så uppspelt av själva paketlämningen så hon klarade inte ens av att hurra, vilket annars typ är favoritropet alla dagar på året.

Det hela var lite vemodigt men mycket fint.

Sen var det dags för mig och teskedsgumman att dra till Taekwondon. 

 Det var uppskattat som vanligt.

Efteråt tog vi en fika med squareface och DLGB, där det mest handlade om elektroniska leksaker i vanlig ordning.

 Men plötsligt drog Lia ur snodden ur sitt hår, förvandlades från teskedsgumman till en bakfull Tina Turner, och började omsorgsfullt att sätta upp det lilla gula barnets hår istället.

DLGB är inte så mycket för beröring i vanliga fall, men satt snällt och lät sig bli ompysslad.

Det stärkte våra misstankar att dom har en affär bakom våra ryggar.

 På kvällen lagade jag Simons favoriträtt, som kyckling och ris med en egenkomponerad sås. Tur att han inte är så kräsen.

Lia påstod dock att hon var sjuk och kunde inte äta för hon hade ont i magen.

 När det sen var dags för födelsedagsbakelsen kvicknade hon mirakulöst till och dansade till och med discodans mellan tuggorna. Tur.

Lia DeGeneres

Dagens Lia-Citat:

-Jag tycker inte om pojkar. Jag tycker BARA om flickor.


Jahapp. Jag borde ha förstått det redan när jag försökte kolla Twilight med henne och hon ba somnade.

Iiiii keeeep on faalling, in and oouuut, of love, wiiith you..

Ni har väl hängt med lite i storyn om Olle och Lia? Dom är ju nästan lika gamla, och har hängt sen tiden då dom inte kunde se längre än en meter. Men det har ju varit en minst sagt stormig affär där dom ömsom har lekt fint och ömson typ har hatat varandra.

Idag skulle jag sitta barnvakt åt Olle några timmar, och då det varit ganska lugnt dem emellan den senaste tiden oroade jag mig inte, men att det skulle bli såhär fint hade jag inte väntat mig..

 Dagen inleddes med lite sida vid sida - pusselläggande.

Sen gick vi ut för lite lycklig gungning.

 

En romantisk höstpromenad.

Sen bara hänga ett tag.

Den obligatoriska 'hälla sand i en stor balja med lite vatten i för att skapa en masssa gegga' - leken.

 (Och det är som vanligt inte mamman som tagit bilden som har tagit på prinsessdiademet.)

 Ett tag verkade dom riktigt irriterade över den där fotograferande mamman som följde efter dom överallt.

Finlunch bestående av korv och makaroner.

 Och såhär arg blev han när pappan kom för att hämta. Gott betyg måste jag säga, ska man skola om sig till professionell barnvakt kanske?

Vi avslutar inlägget med en duett. Jag är osäkra på om dom sjunger kanon, eller om dom helt enkelt bara är lite osynkade, men vackert är det iallafall:

 

Förlåt

Förlåt för att jag skojade om Steve Jobs igår. Eller det gjorde jag ju inte, men förlåt för att jag skojade om att skoja om Steve Jobs. Jag älskar ju honom, det insåg jag imorse.

Vår vd samlade nämligen ihop oss då och visade klippet härunder. Jag vet att det redan cirkulerar på fejan, men för er som inte sett det, ta 15 minuter i ostörd lugn och ro, och se det.

Kanske är det för att jag är inne i en jäkligt porös period, för jag brukar inte påverkas så mycket av fina tal. Men resten av dagen har jag suttit med gråten i halsen, övertygad om att allt är möjligt, allt har en mening, och jag ska också starta ett stort företag som jag ska döpa till...Pear, och bli rikast i världen, typ.

Så lyssna nu på hans kloka ord och bli lite lyckligare (när ni gråtit klart vill säga):

Den där jävla skvallerpressen alltså..

Vilka hyenor.

Vi vet ju att Leo läser min blogg och alla vet alltså mycket väl anledningen till varför det plötsligt tagit slut med Blake, det är väl onödigt att hålla på och rota i det såhär offentligt, för alla inblandades skull.



(Och imorgon ska jag skämta om Steve Jobs. Idag känns lite för tidigt.)

Ombytlig unge.

Min första lilla spelmaskin fick jag passande nog till min första flygresa utomlands.

Det var en liten fyrkant med två stora knappar, och nån meny-knapp.

Spelet gick ut på att det hoppade ut små pixliga gråa gubbar med fallskärm från en helikopter uppe i hörnet, och jag skulle styra en roddbåt i vattnet under fram och tillbaka och rädda dom.

Tre steg fram, tre steg tilbaka, snabbare och snabbare och missade jag en gubbe så hamnade han i vattnet och blev uppäten av en haj.

Det var magiskt, och needless to say behövde inte mina föräldrar oroa sig över att jag skulle vara jobbig på flygresan, jag var som i trans. I timmar.

Dagens ungar är lite annorlunda, i alla fall min.

Hon har ungefär 12000 spel på ’sin’ iPad, men till skillnad från barn-Jempa så nöjer sig inte med samma spel särskilt länge, utan letar sig in i AppStore, har lärt sig var det står FREE eftersom hon bara får gratisspel, och kommer då lyckligt springande medan hon gastar ’Den där är fri, den där är fri!’, så jag skriver in lösenordet så är hon nöjd i ännu en kvart, tills hon hittar ett nytt, ännu roligare spel.

Jag hoppas verkligen inte detta beteende kommer att avspegla hennes framtida kärleksliv.