Helgen och idag.

Vi drog som sag till Gävle över helgen och fortsatta förundras över kreativiteten hos den självutnämnda hårfrisörskan.

 

Lite klädkrig innan sovdags.

 

 På Gävles bästa butik med några av de bästa.

I en annan butik blev Lia förälskad i en skyltdocka..

..det var nästan så det blev lite pinsamt och vi fick dra henne därifrån. Ok, skyltdockan var rätt het, men ändå.

Sen åkte vi på Zoo-turné i Valbo, och jag konstaterade snabbt att det måste vara sjukt mycket roligare att vara husdjur nu än på min tid.

Om Apple hade gjort akvarier..

På kvällen gick jag ut i Gävle för första gången sen typ sent 90-tal kanske, med syrran och hennes heta kompisar.

Sen försökte vi ta en bild med oss själva, men man kan inte säga att vi made love to iphone-camera för vi såg helt utvecklingsstörda ut på allihop. Sorry syster, men det här var det bästa jag kunde får fram av sammanlagt 58 bilder.

Rosévin mitt i vintern. Bara i Gävle.

Jag hade utrustats med ficklampa att ta mig hem med eftersom mina föräldrar bor i skogen.

Då måste man ju göra en Blair Witch-film, och det finns alltså numera en där jag säger att jag är så jävla scared right now och sorry to my parents, men den blev så pinsam, plus att jag inte fick till tårarna på näsan, så det får räcka med en bild.

På söndagen fick vi äntligen rätta till håret på den person som verkar minst berörd av detta drama.

 

Även jag fick mig en genomgång, vilken kändes onödigt eftersom mitt hår tydligen är så slitet nu så det klipper sig själv. Jag förstod inte problemet.

 

 En nyttig lunch, innan det var dags för Tindras kalas..

som hölls på kanske det mest perfekta stället. Cirkus-skolan!

Lia hade vid det här laget redan börjat säcka ihop i feberfrossor, men lite lindans gick ner ändå.

Fan, man borde ha satsat på Cirkus. Det verkade ju asroligt.

På vägen mot bussen var jag tvungen att fota ännu en skyltdocka. Jag kunde inte riktigt sätta handen på vad det var, men den kändes.. oanständig på nåt sätt.

Idag blev det vab med febrig och ögoninflammationig unge.

Man kan ju tycka att när man har en unge på snart fyra år, så borde man slippa dessa färgglada psykfall, men nej.

Och som ni ser har ännu ingen nappat på mitt generösa erbjudande för hjälp med att hänga upp tavlor. Nu får jag nästan komplex. Är jag så anskrämlig?

Vi har även tagit en del porträttbilder, och jag tror vi börjar vänja oss. Nästan så vi gillar det.