Jäkligt omodig.

För några veckor sen lanserades Fashion by Tradera, och idag firade vi det med att vara lite extra finklädda. En Fashion Friday helt enkelt.

Jag är ju inte särskilt fashion utan mer boring, men slog ändå på stort med en ny klänning med lite urringning i ryggen.

Eftersom jag aldrig orkar prova i affärer visade det sig dock när jag kom hem att den inte var så lite urringad, utan mer Hillary Swank-urringad, vilket inte passar en ganska otränad februari-rygg. Så jag fegade ur och körde brottarlinne under. Say no to crack.

Väl på kontoret var alla jäkligt fierce. Det var härligt.

Mindre härligt var det när jag insåg att klänningen jag köpt var en jävla skitklänning som spruckit upp och fransat sig säkert en decimeter i en söm.

Gud och jag fortsätter ju nämligen att leka. Det är en ojämn och ganska grym lek som går ut på att han plågar mig på alla möjliga sätt på obestämd tid, och jag försöker bita ihop och handskas med all skit han kastar på mig utan att få hjärnblödning. (Ni kanske inte tycker det är så farligt, men som jag tidigare har hintat om så pågår det lite andra grejer jag inte kan berätta om än. Och det här 'än' är hans senaste favorittortyrlek. Den kallas Väntan. )

Så det var bara att låsa in sig på toa och sy lite snabba korsstygn som skulle ha fått Tim Gunn att ba: 'No, don't make it work. Just go home.'

Med förhoppning att ingen skulle titta för ingående på min ojämna bakdel drog vi sen vidare till Hotell Anglais för lite bubbel och snittar.

Jag med två av vinnarna. Bäst klädde man, och Best effort. Bäst klädde kvinna blev Sara, så gissa om jag kände mig nerklädd i alla dessa modelejons sällskap.

Men hemma hos Simon väntade Lia, så jag drog dit för lite extreme chips-eating.. 

 ..sen slocknade hon fint hemma hos mig, och jag vill härmed avsluta med en liten stilla bön till henne. 'Snälla sov till 9 imorgon. Mamma är trött. Tack på förhand.'