One giant hand.

Jag blir ju som bekant alltid lite stött när jag själv tycker att någon är väldigt anmärkningsvärt, och ni bara rycker på axlarna.

Som hela grejen med min pyttelilla hand, men den försvann ju i en gigantisk bildkavalkad så jag antar att jag har viss förståelse.

Men nu gör vi såhär: Gå in och kolla här en liten stund.

Sen när ni skrattat klart (vi som inte hade det alltför lätt i skolan tycker iallafall det är fantastiskt roligt) så kollar ni den här bilden igen:

Ser ni!? Jag har en Tiny Hand helt naturligt!

När jag slutat vara skrytig och mallig över detta faktum fick jag istället komplex och övervägde att börja stoppa servetter i vantarna för att iallafall skapa en illusion om vuxenhänder.

Sen spårade det såklart ur och jag vägrade systematiskt att röra något i normalstorlek..

Kolla vilka stora händer man får med en liten penna..

En My Little Pony blev extremt little i min jättelabb.

Med jättenävar är det ibland svårt att manövrera en liten mus, men man lär sig.

 Här är vår receptionistvikarie. Hon är ganska liten så jag brukar hjälpa henne att ta sig från A till B. 

Har man stora händer måste man hjälpa de mindre.

Så, nu känns det bättre.