Ryktet om min död är hyfsat överdrivet.

Ok det här inlägget skrev jag redan i lördagskväll, men då min blogger-app har fått nåt cp och jag just nu i skrivandets stund kom på att jag ju borde ha tagit bort den och ominstallerat den, plus att det är mitt i natten, så får ni nu det inlägget som lite cliffhangerspänning såhär mitt i veckan;

Nån kanske undrar varför jag sitter och skär mig i armen med en slö biljett?

Då ska jag tala om varför. Det är för att jag sitter på tåget på väg mot Göteborg för att fira Andreas som fyller år imorgon. Tillsammans med ca 30 släktingar till honom som jag aldrig har träffat, och alla åker dit för att inspektera mig.

(Ok nån faktiskt åker dit för att fira honom, men jag är inte mottaglig för sånt just nu.)

Nu ska jag karva vidare och överlever jag detta kommer rapport efter Valborg.


Så ni förstår att jag överlevde, men som vanligt när jag är ute på äventyr innebär det minst ett par nära-döden-upplevelser med bland annat halsbrytande fall och en närapå skogsbrand, så imorgon kommer bildkavalkad med rapport. Ni vet hur det funkar.