I alla förhållanden där man bor fem timmar ifrån varandra och den ena parten reser utomlands i stort sett hela tiden, kommer man ju till slut ifrån det där stadiet när allt bara är roligt och ingenting spelar nån roll utan man tänker att 'det löser sig'.
Grejen är ju att man hela tiden har vetat längst inne att det faktiskt inte kommer att lösa sig, utan det blir ohållbart i längden. Så då valde vi att bryta innan vi blir alltför involverade så avståndet och de långa pauserna från varandra blir ännu jobbigare.
Så tack och hejdå Andreas. Det var short, men jäkligt sweet.
5 kommentarer:
Åh vad jobbigt.
Och vuxet.
Kram!
Näe, vad tråkigt!
Tråkigt!!! :-(. Bryt ihop och bit sen ihop. Kommer bli bra framåt Kramar!!
Åh neeeej!
Men shit vad vuxen du ör hela tiden!
Kram
Men...näääh =(
Skicka en kommentar