Stolt

Som ni märkt så överlevde jag veckan ensam. Simon har varit hemma i snart en vecka nu, och tack till Sara, Anki och Susan som spenderade kvällarna jag inte var i Gävle, hos mig.

Sista natten kan jag malligt meddela att jag bara hade en lampa tänd ute i hallen.

En kväll hade jag dock för mig själv, för det hade jag bestämt. Jag använde den till att sortera gamla foton, för jag kände att jag började tappa kontrollen över dem.

Viktigast var bilderna från fartygs-tiden, eftersom jag av olika anledningar plockat ur vissa ur albumen, lagt dom i olika högar, och börjat blanda ihop de olika kontrakten.

Så jag satt i flera timmar när Lia hade somnat, och sorterade, satte på rätt plats, scannade till facebook och började nästan lipa av nostalgi.

För även den tiden är något jag är mycket stolt över.

Mitt liv var mest skit för tillfället. Jag var deppig, hjärtekrossad, uttråkad, fattig och satt av en massör-utbildning utan att ha en aning om vad jag skulle göra med den. När jag sen fick höra talas om att jag alltså kunde arbeta på kryssningsfartyg som just massör, tvekade jag faktiskt inte en sekund, utan ansökte direkt.

Först var det såklart sjukt läskigt. Jag åkte helt ensam, utan trygghet från någon kompis. Efter utbildningen i London skulle jag skickas iväg helt ensam till i princip vilket land som helst, för att hoppa på ett fartyg som skulle bli mitt hem de närmaste 8 månaderna.

När det var min tur fick jag reda på att jag skulle åka till Baltimore USA. Dock inte ensam, men i sällskap med en fransyska som knappt kunde ett ord engelska så hon var inte till mycket hjälp.

Det tog dock bara ett par veckor så var jag inne i rutinerna i den helt andra värld som är ett fartyg. Min Nya Zeeländska rumskompis lärde mig hur man enklast festar hela nätterna och sen jobbar 12 timmar nästa dag.



Jag vaknade ofta upp utan att först veta vilket land jag befann mig i, mitt ex var för längesedan bortglömd, jag simmade med delfiner, åkte jetski och såg platser jag aldrig kunnat drömma om.



Fransyskan lärde sig snart engelska och blev även hon en nära vän. Vi besökte Ruiner i Belize och solade på de bästa stränderna karibiens öar hade att erbjuda.



När det blev dags för mitt andra kontrakt önskade fransyskan att få komma på samma båt. Här träffade jag även min blivande man.



Vi simmade med stingrockor på Cayman Islands, riverraftade i Chile, hoppade bungeejump i Costa Rica.



Vi spenderade tre dagar i Rio och fick klämma på karnevaldeltagare..



Vi besökte varenda ö på Hawaii och såg allt från fantastiska vattenfall till stora ödsliga nationalparker, täckta av lava.



Nu har jag vänner i varje världsdel, på vårt bröllop hade vi gäster från Brasilien, Frankrike, Australien, Italien etc. Tack vare att min man är till hälften Grek och hälften irländare så har jag fått bo och jobba i Dublin några månader, och vi spenderar varje sommar i Grekland.

Jag har ingen aning om hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte bestämt mig för att resa iväg den där gången, och trots att det ju även var ganska påfrestande och man ibland jobbade tills man grinade av trötthet, är jag är så glad att jag gjorde valet att lämna allt bakom mig, istället för att sitta hemma och deppa ihop.

Avslutar med lite fler bilder.. Och Elisabeth, om det inte blir något av med att åka som au-pair kanske detta vore något? Man kan även jobba som fotograf.. :)

Lämnar Puerto Rico's hamn..

Freeport, Bahamas

Dunnes Falls, Jamaica

Rio

Nyårsafton

Uppklädda på formal-night


Lunch i Key West