Solen sken, men det blåste kallt, så av en ingivelse satte jag på regnskyddet mer som ett vindskydd.
När jag gått ett par minuter började det snöa igen samtidigt som solen fortfarande sken. Jag tog en bild och tänkte att jag kanske skulle göra ett inlägg av det. 'Hej jobbiga land med ditt konstiga väder', typ. Nu syns inte snön direkt, men jag tar med bilden ändå så ni ska få känslan..
Men direkt när jag tagit bilden gick solen i moln, det började vina skräckinjagande och snöfallet ökade kraftigt.
Jag kunde riktigt se ovädret komma runt hörnet. Kolla den gråa massan längre ner på gatan.
Plötsligt befann jag mig i ett inferno och kände mig som hjälten i en Stephen King film. Det gick knappt att höra eller se. Ovädret var över oss med full kraft och dränkte alla sinnen. Nu handlade det om överlevnad.
Som tur var låg tobaksaffären nära, så jag fortsatte dödsföraktande mot målet. Bokpaketet skulle hämtas.
Helt översnöad stapplade jag in, hämtade paketet och gav mig ut igen. Det hade gått ungefär två minuter, men snöandet hade redan nästan upphört, och när jag en stund senare nästan var hemma såg himlen ut såhär..
Lia blev mycket traumatiserad av allt detta och är fortfarande mycket upprörd. Som ni ser.
4 kommentarer:
Nämen fy, stackars Lia....
Att du kan med att utsätta ditt barn för såna grymheter?!
:-D
jadu
det skulle vara rätt bra skönt att vara nerbäddad och varm och go så där när det snöar och är kallt på det där viset. =/
Ha ha...randigt väder är vad det är (en av småsystrarnas uttryck från barndomen)... helt galet, men kan inte annat än att säga att jag känner igen det!..)) Har varit så här idag också.
Synd bara att ni måste lägga in den lilla på traumaavdelningen på akuten;.)
Stackars, stackars barn! ;-)
Fast det förståss, det är lika bra de lär sig tidigt vad en svensk vår är för något... (sista meningen ska läsas mycket bittert)
Skicka en kommentar