Hänt i påsk.

Ok håll i er, nu kommer en JÄVLA massa bilder.

Påsken inleddes på vanligt sätt. På lokal, drickandes vin tillsammans med Dr Yang och Dexter.

Andreas och jag kom då på att vi har iallafall en sak gemensamt. Ingen internetintegritet.

Sen blev allt plötsligt väldigt ovanligt, när jag tog med Lia till Saras familjs sommarstuga nånstans utanför Sundsvall, fast typ vildmarken på riktigt, och där fick jag bland annat uppleva osannolika saker som att vara utan mobiltäckning en halv vecka, ha myskläder på påskmiddan, kolla Karatefylla med ett par föräldrar och inte duscha på en hel dag. Ni fattar.

 

 Japp, Hit åkte vi.

Den nästan 4-timmars tågresan dit gick över förväntan, som vanligt tack vare Apple.

Väl på plats kände sig Lia direkt som hemma i det gamla köket med den finfina utsikten.

Det har letats påskägg.

Jag har läst sagor för en extremt entusiastisk publik.

Eftersom jag fyllde år fick jag av Saras fantastiska föräldrar världens färggladaste påsktårta.

Trots att vädret var skit mest hela tiden lyckades vi ändå plocka lite tussilago..

..på vägen ut i skogen. Där jag som bekant alltid känner mig lite svag och nervös, medan Boden-dottern Sara klev omkring på säker fot.

Dom hittade även nån slags brant där det såklart skulle klättras och hållas på.

Sara önskade en Daredevil-bild, klart man ställer upp.

 Denna bild togs ungefär en minut senare, när hon iallafall satt upp efter det våldsamma fallet, hållandes snö mot skrapsåren i pannan och av mamma fastställt att höften inte var bruten.

Naturen ibland alltså. Djävulens kyrka, som Lars Von Trier så korrekt uttryckte det.

Som alltid när jag befinner mig i en skog känner jag ett behov av att bevisa det.

Här är beviset.

Vi har även hängt vid vatten..

 ..där vi kämpade mot naturens krafter.

Lia lärde sig the art of grillning.

Barnen visade inte någon som helst respekt för Saras skador utan brottade skoningslöst ner henne i tid och otid.

Vi har vaknat till fantastiska utsikter.

Lia har haft the time of her short life.

Och eftersom hennes egna morföräldrar är två svikare som drar till Spanien så fort vädret blir lite skakigt, tog hon sig an Sigges istället. 

Vi försökte mata änder. Men till skillnad från stadsänderna som glatt äter ur händerna, förstod  lantisänderna inte riktigt grejen med att några människor ställer sig på en brygga och svingar med armarna.

Lek på Tundran. Typ.

Ja, mysfaktorn har varit sjukt hög hela tiden.

Sen blev allt plötsligt jäkligt spännande, när Sara berättade om ett övergivet hus nån kilometer bort och jag blev genast på Urban explorigt humör.

Den märkliga bredbenta posen är alltså för att dölja min skräck för detta SJUKT obehagliga ställe i skymningen.

På väg till det oerhört äckliga uthuset.

Notera Fantaburken modell 'Svunnen Tid'.

Och just när man trodde att det inte kunde bli värre hittade vi en skjorta upphängd i ett träd, med kulhål och blodfläckar i nacken.

Då fick vi nog och drog därifrån, livrädda men ändå nöjda att vi hittat en ny hobby i Urban Exploring som vi förvisso är osäkra på hur vi ska utveckla. Men ändå, en ny hobby!

På väg hem jobbade jag hårt för att skapa lite fler fina barndomsminnen. Tåg och nötcremepremiär. Stort.

Väl på Centralen kände jag mig lite skrämd av alla människor som gick så fort, och blev plötsligt väldigt medveten om att jag var osminkad.

Men en galet fin påsk har jag haft, tack igen Sara, och imorgon.. Då kommer hemlighet nummer två!

(Jag vill dock sänka era förväntningar. Ni kommer inte tycka det här är lika spännande som nummer ett. Men det är stort för mig.)