Mest om hår idag.

Idag har jag varit och fixat till min horkant (alltså utväxt, för er som inte känner till frisörspråket).

Kommer ni ihåg sist jag var till min frisör, och vi båda hade en del hjärtesorg vid tillfället och tyckte livet var mest pissochskit, och vi högtidligt lovade varandra att må bättre vid mitt nästa besök?

Jag tog detta löfte på största allvar, har jobbat hårt, mår nu galet mycket bättre, och skred rakryggad in på salongen, övertygad om att denna pakt även betytt något speciellt för henne.

Tyvärr mindes hon den inte, mådde väl sådär, och oroade sig mer för mina slitna toppar som jag inte låter henne klippa eftersom endast syrran får göra det.

  Ingen horkant, men väl fransiga längder.

Nu har mitt hår nämligen nått sin gräns, där det helt enkelt inte växer längre, utan får panik och inte nöjer sig med att bara bli slitet i topparna utan havererar halva längden, och jag egentligen borde klippa page, men är förmodligen den människa som passar sämst i page i hela världen, så kämpar jag på med inpackningar och kisar när jag kollar mig i spegeln.

Tunga ämnen idag, jag vet.