Fuck you Svensk akutsjukvård

Jag har flera gånger hört historierna. De om barn som får sitta med brutet ben eller hjärnskakning i flera timmar på akuten innan någon tar hand om dem.

Jag har dock trott det har varit extrema undantagsfall. Svensk sjukvård är väl bra? Så mycket skatt som vi betalar?

Min enda egentliga sjukhusupplevelse tidigare var ju förlossningen. På grund av havandeskapsförgiftning fick jag då ligga inne i nio dagar och fick visserligen byta rum fem gånger under den tiden, och inte heller fick Simon sova kvar första natten när Lia fötts på grund av överbelastning. Ändå fick jag sova ensam i ett rum hela natten, med en pytteliten, för tidigt född dotter som jag inte visste hur man bytte blöja på, men det var ingen som riktigt hade tid att hjälpa mig.

Ändå försvarade jag dem. Dom hade ju mycket att göra, det var ju kaos där nästan. Alla kan göra misstag. Kanske väntade dom någon som aldrig kom, så det var därför Simon skickades hem trots att jag hade ett eget rum med en säng intill..

I morse var det dags igen. Lia fick feber igår kväll och imorse hade hon 41 grader så vi bestämde oss för att åka till akuten, trots att Vårdguiden tyckte vi skulle vänta tills hon var okontaktbar. Just det. Fuck you Vårdguiden också.

Väl på plats mådde Lia lite bättre på grund av alvedonen, och receptionisten frågade oss vad vi gjorde där så tidigt. Vi hade lika gärna kunnat vänta tills Vårdcentralen öppnade.

Före oss var två barn. En hostade så det lät som att lungorna skulle följa med ut, och en annan låg halvt medvetslös medan mamman sprutade vätska i munnen på henne.

Runtomkring oss hasade läkare och sköterskor omkring. Med kaffekoppar i händerna, skrattande, de ägnade oss inte en blick.

Efter två timmar hade fortfarande ingen av de två barnen före oss fått gå in, och vi meddelade att vi tänkte åka hem. Dom sa att vi ju kunde gå till Närakuten som öppnade 8 om vi fortfarande ville träffa läkare. Där kunde vi lättare få tid.

Klockan var 7.40, så vi gick dit istället. Väl utanför var dörren låst och inga stolar eller soffor stod utanför så vi stod utanför och väntade.

En sköterska kom och skulle gå in. Vi frågade om vi fick komma in och sitta och vänta i väntrummet. Nej, det fick vi inte. Dom öppnade åtta.

Så vi fick sitta på det kalla golvet utanför med Lia i famnen, återigen gick läkare och sköterskor förbi utan att ens se åt oss.

Väl inne fick vi betala 120 kr och fick en läkartid kvart över åtta. Men det blev halv nio eftersom läkaren behövde duscha först. Han hade cyklat till jobbet.

Men till slut kom vi in, allt såg ok ut, inga öron eller halsinflammationer, och vi fick åka hem.

Lika många gånger har jag varit i kontakt med Grekisk sjukvård. Precis som här, en gång för mig och en för Lia.

Första gången hade jag ätit på restaurang och blev akut magsjuk. Dom tog emot mig på en gång och jag fick eget rum med dropp.

När det gällde Lia hade hon förstoppning. Vi åkte in, fick vänta fem minuter innan en barnläkare tog hand om oss, undersökte henne och skrev ut tabletter.

Svenskar är lätt lite överlägsna mot land som Grekland. Herregud säger vi, där är ju allt kaos, inget system som fungerar, tacka vet jag trygga Sverige.

Men vad gäller sjukvård verkar vi ha mycket att lära från dem..