Jag kommer inte ihåg exakt hur den var, men dom var iallafall på semester och pappan försökte skoja till det om nåt vykort. Dottern gav honom bara en iskall du-är-ju-dumihuvet-och-pinsam-blick och gick därifrån.
Mina föräldrar brukade skratta varje gång dom såg reklamen och säga 'det där är preciiiis så som du var!'. Och tyvärr har dom rätt.
Från jag var ca 12 till ungefär.. 27, tyckte jag mina föräldrar var extremt pinsamma. Jag försökte alltid hålla mina kompisar så långt ifrån dom som möjligt, för att i största möjliga mån undvika situationer när jag fick skämmas.
De flesta av mina kompisar gillade mina föräldrar, tyckte att mamma var snäll och att pappa var rätt kul, men jag ville bara dööööö varje gång dom öppnade munnen.
Tänk om det här är något som Lia kommer att ärva från mig? Om hon en dag kommer hem med en kompis och jag går fram till dom i hallen där dom står och tar av sig kläderna, säger nåt (i mitt tycke) glatt och något som dagens ungdomar gillar.. Och ser sen hur Lia skruvar på sig, rodnar och mumlar 'men lägg aaav mamma..' sen stänger dom fnittrande in sig på hennes rum.
Men detta kan omöjligt hända. Jag är ju inte töntig ju. Jag är ju cool.
3 kommentarer:
Ha ha, ja att man är cool, det tycker man ju. Men jag har insett att jag tydligen inte är det, inte i 13 åringen och 15 årings värld i allafall.
Men det går över, de som är 19 och 23 tycker att jag är helt okej.
Frågan är bara när ska 2 åringen börja tycka att morsan är pinsam?
Men minns jag fel..?
Jag har för mig att tjejerna stod och tog kort på vykorten och MMS:ade dem till sina kompisar, istället för att köpa själva korten.
Då kom den utländska butiksägarinnan och skällde på dem..?
Ånej, jag blandade ihop reklamerna! Kommer du ihåg vilken det var när hon ger sin pappa en mördande-skämmig-blick?
Skicka en kommentar