Inspirerad av Sire tänker jag nu säga något som kanske kommer att ge mig fiender, eftersom alla verkar känna så starkt för detta.
Sire säger att Inglorious Bastards inte är en särskilt bra film, och eftersom jag inte har sett den än har jag inte sagt upp kontakten med honom. Men eftersom Tarantino är gud, så finns risken att jag måste göra det senare. Sorry.
Anyway. Jag ogillar någon som jag verkar vara helt ensam om.
Karaktären Lisbeth Salander.
Jag förstår inte varför alla tycker att hon är så jävla häftig! Det är ju för uppenbart!
Jag står inte ut med hennes 'coola', sura repliker, att hon är en hacker, hur hon kallar huvudrollsinnehavaren för 'Micke jävla Blomqvist', att hon lär sig slåss på fem minuter och att hon också ska vara så jävla mystisk, lite psykisk störd och hobby-lesbisk.
Droppen var när jag stod och läste på baksiden på filmen (har ej sett den än, bara läst böckerna), och i informationstexten stod det 'Bla, bla ska lösa ett jättegammalt försvinnande, och till sin hjälp får han den tatuerade och piercade Lisbeth Salander..'
Jag är också tatuerad! Jag känner knappt en enda person som inte har antingen tatueringar eller piercing.
Jag gillade böckerna, men allt med Lisbeth blir bara så jävla töntigt.
Är det ingen som håller med mig? Eller hatar ni mig nu..?
9 kommentarer:
Jag kände precis som du innan jag såg filmen. Det kändes som den mest klyschiga rollen någonsin. Det känns jävligt 80-tal att datahackers i filmer ska vara några slags cyberpunkare, annars blir dom inte trovärdiga. Men! När jag sett filmen så måste jag säga att jag ändrade uppfattning. Hon passar väldigt bra i den rollen och jag tycker karaktären funkar grymt bra faktiskt. Hon är inte alls så överdriven som hon skulle kunnat vara om det var fel skådis som gjorde rollen. Jag har inte läst boken, men rekommenderar verkligen filmen. Det var en positiv överraskning!
Ja, om jag bara kan få tag i den med engelsk textning så ska vi definitivt se den. Gillade ju som sagt boken som fan, och det ska verkligen bli intressant att se hur hon fixar rollen.
oj, jag håller helt med emil! Hade inte läst böckerna, hade ingen koll alls. Skulle se filmen igår och både jag och C satt och garvade innan, sa att det skulle bli problem att ta henne på allvar. En svår datahackerbrud liksom.
Och ja, det är lite småtöntigt i början när de ska försöka befästa hennes roll för dummies som inte kan tänka själva eller som inte har samma populärkulturella ramar som gemene man faktiskt har nuförtiden.
Men sen. Ja. fan vad man gillar henne tillslut. Ja, hon är klyshig, men samtidigt kan man inte låta bli att garva åt/ med henne, på ett bra sätt.
försök se henne som en förvuxen emobrud på plattan, och att hennes beteende har en anledning. då känns det överkomligt.
hur som, jävligt spännande film faktiskt. se se se!
Ouch! Säga upp kontakten? Nåväl, min version av sanningen har visst också ett pris :)
Jag är däremot inte säker på att du kommer tycka att filmen är så bra trots allt.
Jag har inte sett Människor som...,läst böckerna eller ens baksidan på dvd:n men jag tycker redan rollen verkar stereotypisk och tillrättalagd av en massa "coola" pusselbitar. Buu
Nöjer mig med att säga att jag är av en helt annan åsikt. ;D
Salander är den bästa karaktären i böckerna. Och hennes "svårmodiga" sidor har ju en förklaring. Hon är ju inte "mystisk" när man vet bakgrunden. Och "hobby-lesbisk"?
Är det samma sak som bisexuell, eller?
Nä, skärpning Jempa! ;D
Om man däremot kollar på filmen så är det irriterande att de valt Lena Endre till att spela Erika Berger. Tur att hon var med så lite i filmen.
Endre känns alldeles för hispig (klassiska Endre-ryckningar i ansiktet) och känslosam. Inte alls som Berger i boken.
Vinner jag något pris nu för längsta kommentar? :D
Har varken läst boken eller sett filmen, så kan varken säga bu eller bä. Återkommer med mina åsikter. :-)
Du, vi var o såg inglorius basterds ikväll (äntligen!!) och måste nog tyvärr säga att det finns risk för att även jag måste säga upp bekantskapen med Mats.
Filmen var ett mästerverk. Den enda film som kan sälla sig med den är - vad jag kan komma på nu - The Pianist. Så sjukt jävla bra, jag satt som på nålar hela filmen, garvade, äcklades, var helt tagen.
Utan tvekan tarantinos bästa film. Basta!
Fan vad glad jag blir! Vi ska se den om nån vecka. Hurra!
I've just started reading the Salendar novels. That's just how I imaginwe she would look!
Skicka en kommentar