Hemma igen.

Japp, efter en vecka av närmare +40 kändes det nästan lite skönt med hederlig svensk sommar med moln och +15. Fast bara nästan.

Det har varit en både härlig och intressant resa som charterturist till en ö jag tidigare har kallat mitt andra hem, och jag har lärt mig att det fortfarande applåderas vid landningar, att jag har världens bästa unge, att jag visade mig ha riktiga vänner i personer som jag kanske inte trodde, att jag hade ovänner i personer jag kanske inte trodde, att jag valde ett fantastiskt resesällskap, att jag fortfarande besitter förmågan att läsa ut en bok på två dagar och att en separation i Sverige kan skapa mindre kaos på en grekisk ö långt borta.

Bilder kommer så snart jag hinner.

Sommarn, hittills..

Bu ni vet hur det är ibland. När inspirationen faktiskt bara går och självdör och det bara inte GÅR att skriva!

Inte kan jag kommentera heller, men jag läser och hänger med. Bara så ni vet.

Just nu kämpar jag för att inte bara säga tack och hej och lägga ner hela bloggen. För jag vill ju fortsätta. Jag vill ju fortsätta att dokumentera Lias första tid i livet, och även min egen genom en av mina mer kaotiska tider i livet. För jag vill kunna se tillbaka och minnas längre fram, och jag vet ju att skrivlusten kommer tillbaka. Det måste den.

Men tills dess, här kommer lite bilder från en piss och skit-sommar vädermässigt, men fin på andra sätt:

Jag har ju en moster som bor i ett av Kungsholmstornen, vilket gjorde att jag en dag fick följa med högst upp och kolla ut över stan. Man såg ju hela stan typ bort till Uppsala och jag har finfina bilder på det, men det jag reagerade starkast på var ändå att man kan ha jätteterrasser och ett freakin RADHUS på Kungsholmen. Där vill jag bo. Jag måste.

 Kommer ni ihåg den där unga ex-kollegan till mig som sa att när hon såg mig och Sara så blev hon inte längre rädd för att bli gammal eftersom vi verkade ha så roligt?

Ok, jag har förlåtit henne, och jag hoppas att min mamma och moster kan förlåta mig för att jag säger detsamma om dem.

 Kommer ni även ihåg den där balladklubben jag var på i höstas och det var typ den roligaste kvällen någonsin? För nån vecka sen var det dags igen, och vi förfestade hos Rookie Mom på bästa sätt som vanligt.

Och här var det ju faktiskt en riktigt fin sommarkväll. Dom dyker upp ibland.

På plats var allt så magiskt som det brukar vara. Känner ni igen han till höger? Mitt gamla Göteborgs-ex dök upp, det var himla gött att ses igen, som man säger därnere.

Jag har även upplevt en gammal dröm att få vara pirat..

..på Sigges finfina piratkalas.

(Sigge måste ju förövrigt undra vad Lia har för kalaskultur egentligen. Som varken dyker upp på sitt eget eller hans.)

Resten av tiden har varit ett enda roséuteserveringlitedejtandeochedamamerbönorsåklart-töcken.

Och om två dagar, då jäklar bär det av till Grekland och jag får träffa henne igen. Min unge som jag inte har sett på tre veckor. Det gör ont av saknad, på riktigt.

Nu fick jag ju dåligt samvete..

Ja, både bloggen och min inspiration har tagit lite semester, men jag är snart tillbaka.