söndag 31 oktober 2010

Tjejor och fikor

Igår var det dags för den årliga tjejmiddagen hos Anki.

Det som vanligtvis brukar vara en ganska oskyldig tillställning, blev nu som ett livat sexterapimöte med såna smaskiga avslöjanden så det bestämdes att ingen skulle synas i bloggen, för säkerhetsskull.


Istället kan jag visa lite dessert..

 ..och Ankis närgångna Rottweiler.

 Men till slut kunde ju inte de värsta linslusarna hålla sig, och jag tog även tillfället i akt att återigen försöka synas bredvid Anki, uppsminkad och allt. Men nej, jag ser ut som ett halloweenspöke med jättehaka ändå. Fan.
Idag, fika på nya favvostället och lek med bästa barnen och också börjar bli bästa vänner, efter åratal (iallafall två) av tjafs och bråk.



fredag 29 oktober 2010

Officiellt tant

Tanken var att vi skulle gå och kolla Erik Hassle på Debaser ikväll, eftersom han och Simon jobbade ihop för ett par år sen, innan han blev tjendiz. Men då vi gjorde spagetti igår och jag ska på tjejmiddag imorgon, orkade jag inte. Jag orkade inte med en 'tredagars'


Så herr Hassle fick stryka på foten för Idol och ostbågar i soffan. ATP-poäng.



Och apropå idol, visst går min profetia riktigt bra? Allt har stämt hittills. Olle och Elin gick vidare. Alice förstod att jag var henne på spåren och hoppade av. Mitt enda bakslag egentligen är ju att Linda åkte ut, men jag förstår såhär i efterhand att jag tolkade fel. Det är Linnéa som kommer tvåa efter Geir, inte Linda.
Ibland kan det vara svårt att se bokstäverna exakt förstår ni.. 

torsdag 28 oktober 2010

Finsmakarn

Herregud vilken kulinarisk resa jag gjort idag.

Det började redan på lunchen där vi åt på mycket fin lunchrestaurang med bordsservering och kändisspotting. (Nåja, vi såg Peter Jidhe där en gång, för typ tre veckor sen.)

 Extrafin lunch
 
Konsulten blev så till sig så han trodde själv att han var en kändis..



På kvällen var vi sen hembjudna till en gammal kollega, bästa Diego, där vi fick uppleva någon nytt och spännande. Vi gjorde vår egen pasta!

Nu skrattar några kanske, men för oss matlagningsimbeciller var detta mycket exotiskt.

 Simon extremknådar pastadegen


Sen var det dags att göra spagetti..


Även Lia fick prova och det måste ha varit ganska traumatiskt för henne att inse att all mat inte kommer direkt från kartonger.


Nöjd pastaätare

Herregud, min kropp är i chock utan sin dagliga dos av e-nummer, halvfabrikat och friterat. Imorgon får det bli Thai-buffe igen, så jag blir som folk.

onsdag 27 oktober 2010

Mysigheter

Lovat är lovat, idag ska jag bara skriva om mysigheter. 

Idag blev det jättemysigt efter jobbet när Olle och Amanda kom och hälsade på. Vi drack mys-te och åt mysiga muffins.


Barnen lekte mysigt tillsammans och eftermiddagen var fylld av skratt och tokroliga samtal.

När dom gått fortsatte vi pyssla mysigt med en ny lermojäng. Lia knådade, formade och pressade hårt till ett dämpat 'Men faaaan'.



Men jag tillrättavisade inte. Jag ville inte förstöra mysigheten.

/Införbarnsvärarn

tisdag 26 oktober 2010

Sömn är för losers

Ok jag lovar, det är är sista inlägget om spöken och andra läskigheter, på ett tag iallafall.

Men jag MÅSTE bara dela med mig av natten som gick. (och tryck play varje gång en film kommer, för ultimat effekt.)

Jag var ganska nöjd, klockan var bara 23, så om jag somnade snart skulle det bli hela sex timmar iallafall, minus tiden jag hämtar Lia och sen försöker få henne att sluta gräva in tånaglarna i min rygg.

Kanske skulle jag till och med få vara lite utvilad på jobbet idag?

Nån timme senare kom Lia in, var riktigt lugn och somnade om direkt, ochjag hade fortfarande fem långa timmar av sömn framför mig.

Trodde jag.

Klockan fyra väcktes jag nämligen av följande ljud..

video


Jag såg mig förvirrat omkring i rummet. Lia och Simon sov djupt, så vem fan hade visslat? Det dröjde några minuter och jag hörde inget mer, så jag började tro att jag inbillat mig, eller var det kanske nån fågel som blivit kvarlämnad i kylan när polarna dragit söderut.

Så jag började somna om, tills jag hörde det IGEN...


video


Nu började jag blir riktigt rädd, alla skräckfilmer jag sett de senaste åren passerade revy i mitt huvud och jag förbannade Simon för att han sover så jäkla djupt jämt. Nu var jag ensam vaken med mördaren/spöket eller ännu värre. Mördarspöket.

Så jag väckte honom och förklarade med grin i rösten att någon visslade i lägenheten och jag höll på att kissa på mig av skräck.

Som tur var hann han bara vakna till, så hördes det igen..


video


Han for genast upp och gav sig av på spökjakt. Plötsligt morsk av att inte längre vara ensam följde jag efter för att leta rätt på vissel-galningen och säga honom ett sanningens ord.

Vi kastade oss hotfullt kring hörnen och tände snabbt lamporna i varje rum, tills vi insåg vem bovet i dramat var...



En av Lias ljudböcker från GoBoken som fått nåt cp-ryck. Eller ville meddela att batterierna är på väg att ta slut.

Lättade och lite generade gick vi och lade oss igen, och det jag var mest lättad över var att boken hakade upp sig på visslingsknappen och inte barnskrattsknappen..

video


Då hade jag inte suttit här i soffan och bloggat. Då hade min kropp legat i nån skräckslagen vinkel på en stålbrits med en lapp runt stortån.

Jag ska nog inte se Paranormal Activity 2 ändå.

Ok, NU ska jag bara skriva om tokroliga mysigheter ett tag framöver.

måndag 25 oktober 2010

Självplågarn

Simon: Inatt var väl en bra natt?

Jag: Skojar du, jag sov typ 3 timmar max..

Simon: Ok, det märkte jag ingenting av.. Var hon vaken mycket?

Jag: Hon inte bara var vaken, hon stirrade på mig. Det började med att hon kom in i vårt rum istället för att stanna i sin säng och grina. Så jag vaknade av att någon stod och tittade på mig. Min värsta mardröm typ.

Simon: Men somnade hon sen då?

Jag: Nej I wish. Sen la hon sig nära och jag trodde hon ville mysa lite innan hon somnade, men hon låg bara och stirrade på mig.. I säkert en timme!

Simon: Äh, hon älskar dig bara.

Jag: Jo, men jag önskar att hon kunde typ Jerry McGuire-älska mig. Inte.. skräckfilms-älska.


Herregud, ska man behöva ha henne i sängen från början, fram tills hon är typ sju år för att slippa dessa skräckuppvakningar..? 


Och nu kommer Paranormal Activity 2 ut snart.. Ni kanske minns att jag var traumatiserad i flera veckor efter ettan, och nu utlovar dom att tvåan är ÄNNU värre. Och jag tvivlar inte, dom har ju blandat in det värsta, barn.

Så denna film kommer leda till ännu flera sömnlösa nättet, där jag är kissnödig men inte vågar gå upp på toaletten, kallsvettningar, höga hopp och lätt hjärtattack vid varje plötsligt ljud, allmän skakighet och förmodligen inga syskon till Lia eftersom jag kommer vara livrädd för småbarn resten av livet.

Men ska jag då verkligen se den..?




Ja såklart. Jag måste ju.


(Och ja, det var meningen att filmen skulle bli alldeles för stor, och på så sätt bara bli halvläskig istället för helläskig. Jag tänker på er känsliga.)

söndag 24 oktober 2010

Resten av helgen

Jo, det blev faktiskt lite festligare sen.

På kvällen fick vi finbesök av några vänner, och Lia visade sig då från sin bästa värdinnesida och underhöll sin lilla kompis exemplariskt.


Då de redan är hälsomedvetna varvades chips med gympa

Senare på kvällen gled samtalet in på spöken, aliens och andra övernaturligheter, eftersom en av gästerna var från Mexico, och det är mycket crazy shit som händer därborta.

Skeptikerna Jenny och Simon försöker komma på naturliga förklaringar till de historier vi mer openmajnade levererade.


Jag kunde såklart inte låta bli att berätta om en av mina konstigaste upplevelser, när jag vaknade upp en natt för ca 10 år sen, helt förlamad med ett tjutande ljud i öronen, rummet var mörkt men jag såg hur sängen var omringad av mörka siluetter och någon klämde och kände på mina smalben. Jag kunde dock trots förlamning lyfta blicken lite snett uppåt och när jag gjorde det stacks ett slags plaströr in i min mun, pipet i öronen blev mer och mer intensivt, sen smällde det till, rummet var ljust och jag var ensam, i exakt samma position.

Även fast min förnuftiga hjärnhalva säger att jag drömde, minns jag varje detalj fortfarande som om det vore igår, och jag är ändå rätt säker på att jag var vaken.

Vår gäst lade pannan i djupa veck och förklarade halvt på skämt, halvt på allvar att det lät som att jag blivit bortrövad och experimenterad med av 'The greys'. En teori som även en annan alien-intresserad fd kollega har försökt övertyga mig om när jag drog storyn för honom.


Skönt att iallafall vara snyggast i sällskapet

Så om två har sagt det så antar jag att det är så, och nu känner jag mig lite lurad och utnyttjad. Jag menar, om dom snott en massa dna, kroppsvätskor och lite hjärnceller (det förklarar isåfall en del) från mig, så kunde jag väl iallafall fått en trisslott som tack.


Imorse var Simon så skärrad av allt spök och alien-snack så han tvingade med hela familjen till Ortodoxa kyrkan för beskydd.


Vi gjorde dock misstaget att låta Lia tända ett ljus och sen ville hon inte göra något annat, och då hon har noll respekt för eld hade vi tre val. Låta en fruktansvärd olycka ske, låta henne skrika av ilska och förstöra allas gudstjänst, eller gå därifrån. Vi valde trean.

Det var tur, för då drog vi vidare till MIN kyrka. Ett café.

Och till min stora lycka så har det nyligen öppnat ett nytt café i Solna centrum som är riktigt mysigt, till skillnad från de öppna/högljudda/dagsljusa/bordskladdiga/alkistäta ställena man hade att välja på tidigare. 

Not too shabby for Jempa

Jag blev så upphetsad över detta så jag drog med Amanda dit till vår eftermiddagsfika, som vi insåg var vår första fika utan barn på ungefär två år. Även detta var så upphetsande så vi fikade i två timmar.


Extreme fiking. Amanda blev så till sig så hon var tvungen att dricka latte med tvåhandsgrepp

Och där är vi nu, när vi väntar på hemkörningspizza och ufc 121.

Bra söndag.

lördag 23 oktober 2010

Glad förälder, ledsen förälder.

Igår tänkte jag introducera Lia på allvar i hela fredagsmysgrejen.

Simon skulle hem till en kompis, så vi hade kvällen för oss själva och vi började med lite pyssel på eftermiddagen.

Pyssel, som i att hon ritade och lekte med stickers, medan jag bloggade. Det var fantastiskt, för i vanliga fall kan jag bara blogga när hon sover eller kollar film, eftersom hon vanligtvis kräver mitt ständiga deltagande och engagemang i samtliga andra aktiviteter.


Igår kunde vi dock sitta sida vid sida och pyssla med vårt i flera minuter innan hon ens ville att jag skulle vara delaktig. Vilken lycka. (Enda smolket på bägaren är väl att jag hade förväntat mig ca sju mycket imponerade kommentarer om mina cirkuskonster i förra inlägget. Men ingenting. Jag gissar på avundsjuka.)

Min fredagsmys-trainee uppförde sig sen exemplariskt hela kvällen..

Cornetto, ostbågar och Idol. Kan det bli mer fredagsmysigt?

..och somnade sen sött.




Idag var dock något helt annat. Både hon och jag vaknade av någon anledning på helt fel sida. Simon flydde till jobbet medan hon och jag har stannat hemma, där vi oavbrutet har bråkat och skällt på varandra. Hon har klagat på allt med gnällig röst och grinat så fort hon inte får sin vilja igenom. Till slut grinade jag tillbaka och gav väl henne samtidigt lite men för livet. Bra där.


Till slut bestämde jag mig för att ta ut henne och leka lite på gården. Frisk luft kanske skulle göra oss gott.


Men nej. Vi hann bara utanför dörren så stannade hon surt och bräkte med sin mest dramatiskt gnällröst 'bäääzaaa' (bära), så jag fick bära henne till gungan som hon vägrade sitta i, bära henne till tågen som hon sen inte var intresserad av att kolla på, innan jag kånkade vidare mot en annan lekpark i närheten.


Jag släppte ner henne under ett enormt äppelträd, och i samma sekund som jag reste mig landade något på mitt huvud.


Jag kände efter och fick något svartlila kladd på fingrarna. Ett ruttet bär? Från äppelträdet?


Jag vände blicken uppåt och såg en stor äcklig fågel av obestämd sort hoppa omkring bland grenarna. Jag hade blivit bajsad på. I håret. Jag hade även bajs på händerna.


'Bääääzaa' snyftade Lia och den här gången behövde hon inte be två gånger. Jag hivade upp henne över axeln och rusade panikslagen hemåt..


Kräkfärdig i hissen. Ser ni bajset!?


Var sen såklart tvungen att få av alla täckbyxor, skor och jackor och sätta på en film (allt, men känslan av stelnande bajs i håret) innan jag kunde sätta mig i fosterställning i duschen och shamponera 18 gånger. Jag känner mig dock fortfarande smutsig.

Nu sover hon iallafall, kanske blir eftermiddagen festligare.

fredag 22 oktober 2010

Rockarn

Det har blivit mycket videobloggande på sistone, men jag fick en fråga bland kommentarerna i mitt förra inlägg, som kräver demonstration.

Stina frågade nämligen hur det går med rockringen, och jag kan stolt berätta att efter en ganska rocky start (ja, pun intended) så ser det numera ut såhär hemma..

video



Nu tror ni säkert att filmen är så kort för att ringen föll i golvet direkt efter, men så är det alltså INTE. Den är bara kort eftersom det ju blir fett trist att kolla på någon som läser och rockar i flera minuter.. Jag rockar just nu. Och bloggar samtidigt.

Närå, skämt åsido. Men efter ganska många dagar av fem sekunder som rekord, många svordomar och blåmärken på höfterna, går det riktigt riktigt bra och gör inte det minsta ont längre.

Ha en trevlig helg!

torsdag 21 oktober 2010

Brott och straff

Det här med uppfostran går inte så himla bra för oss. 

Vi skojbråkar så ofta så när vi säger till på allvar hajar hon sällan att det faktiskt är allvar utan skrattar åt oss istället.

Fysisk bestraffning är såklart uteslutet och jag är inget fan av time-out.

Så när hon nu börjat komma upp i olydighets/testar/trotsåldern, tänkte jag att det här med konsekvenser är bra. Alltså att man får ta konsekvenserna av sitt hyss, som att torka upp själv om man spiller med flit osv.

Problemet är att Lia älskar att torka. Hon snappar själv åt sig en våtservett så går hon och småspottar på golvet så hon kan få torka upp det sen. Mysig tjej.

Supertorkarn

Hon har även utvecklat en fascination för toaletter, och alltid om dom inte hittar henne på dagis vet dom att hon dragit med sig bästisen in på toan och där står dom och river loss små pappersbitar från rullan och spolar ner dem.

För nån vecka sen kom hon gående hemma med en dyngsur toarulle som hon doppat i och sen tagit upp ur toaletten.

Konsekvensen där blev ett bad. Typ hennes favoritsysselsättning.


Potträningen då?

Nja, vi har pottan står framme och hon går utan blöja hela kvällarna, men så fort hon behöver kissa ber hon om en blöja och sparkar demonstrativt till pottan om jag försöker uppmuntra henne att använda den istället.

För några dagar sen gjorde jag min mut-debut, och sa slugt att hon fick ett plommon om hon använde pottan istället för blöja.

Det funkade dock inte, så jag drog suckande på blöjan och hittade Lia sen på det här sättet några sekunder efteråt.

Plommonknyckarn (och bloggarmamman som först fotograferar, och sen tillrättavisar)

Nåväl, hon använde ju pottan iallafall.

onsdag 20 oktober 2010

Apropå böcker och sjuka. Sjuka böcker.

Jag och konsulten diskuterade av någon anledning barnböcker för nån vecka sen. Vi skrattade lite åt 'Anna och långe farbrorn' och sa att den kanske inte kändes helt ok längre, i dessa tider när allt är farligt och förskollärarna måste fråga om lov innan de sätter upp barnens födelsedatum på ett 'födelsedagsträd' i lekrummet.


Jag läste aldrig 'Anna och långe farbrorn' när jag var liten, men av en händelse valde Lia en av dessa när vi var på biblioteket i helgen, så jag såg min chans att upptäcka att detta är en helt oskyldig, helt vanlig, barnbok.


Men jag hade fel.




 Alltså allvarligt. Du författare till dessa böcker.. What kind of a sick person are you?

tisdag 19 oktober 2010

Jättesjuk

Ja det är helt förfärligt vad sjuk jag är, men jag klagar inte.

Det var nämligen längesen jag fick vara ensam hemma och ta det lugnt, och sist jag var sjuk var det maginfluensa, och då jobbar jag hellre.

Nu är jag bara sepeförkyld, med illröd hals, sexig slemhosta och snorfylld skalle, men det har som sagt sina fördelar...

Ensamfrukost sent på förmiddagen. Utan någon som grinar, klagar eller försöker ta min macka.


Mitt på dagen-läsning! Alltså över en timmes ostörd läsning istället för de vanligtvis två minuter jag orkar med innan sovdags.
Nu läser jag 'Älskade syster' av Joyce Carol Oates, som är inspirerad av det fortfarande olösta mordet på den lilla barnstjärnan JonBenet Ramsey. Minns ni det? 
Jag blir GALEN på att dom aldrig kan lista ut vem som är den skyldige.

 Buhuuu.. Vad hände!?

måndag 18 oktober 2010

Plötsligt störtförkyld med klar röstpåverkan


Då finns det ju som bekant bara en sak att göra..

video

söndag 17 oktober 2010

Två öppna brev

1. Snälla Aftonbladet, kan ni inte ha en avdelning med namnet 'Känsliga Rummet' eller liknande, där man får klicka in sig om man vill läsa extremjobbiga artiklar. Min porösa mammma/djurvänssjäl klarar inte av att läsa om tvååringar med tarmvred som skickas hem från sjukhuset och valpar som sparkas ihjäl när de bara springer fram för att hälsa.

2. Du som sparkade ihjäl valpen. Brinn i helvetet.

Mycket fest och lite hockey

Igår var det dags för 30-årsfest för Johan, en gammal kollega som jag alltid varit lite av en storasyster åt.

Dels för att jag är några år äldre, men även för att han växte upp i Sandviken och jag i Gävle. Ni som kommer från de trakterna vet vad jag menar. Och ni som inte gör det, förstår nog ändå vad jag menar.

Det blev en mycket trevlig tillställning och det enda jag egentligen ångrar var att jag frågade var vitvinet var, istället för att bara hålla mig till bålen. Nu har jag huvudvärk.

Lia trodde som vanligt att hon var festens medelpunkt och krävde uppmärksamhet genom att börja grina så fort hon inte fick som hon ville (dvs springa omkring med en vass ögonutpetarplastgaffel), sitta och peka och skrika order på obegripligt språk rätt ut i luften, och till sist utföra daredevil-tricks iklädd pyjamas, innan hon still slut brände av. 

Jag: får jag ta ett kort på dig och mig och sen sätta någon annans huvud där, eftersom jag vet att du inte gillar att vara med på bild förutom på facebook.
Johan: Men det är lugnt, jag kan vara med på bild.
Jag; Jaha, men då blir det ju inte särskilt roligt...
Johan: Ok, men vem kommer jag bli då?
Jag: Jag hade tänkt mig Börje Salming.
Johan: Neeeej, jag vill vara Tom Cruise. Från Top Gun.


Men det är ju min blogg.

lördag 16 oktober 2010

Världens sämsta fågelskrämma

När man har en dotter som är jättepigg, men ändå portad från dagis i två dagar på grund av tre kräkningar en natt, så är det skönt att ha en vän med ett barn som också är sjukt, så man kan utomhusumgås med barnen separerade genom vagnsittning.

Vi bestämde oss för att utmana Amandas fågelskräck genom att mata änder runt Lötsjön.

Det gick riktigt bra, ända tills de hungriga fjäderfäna blev lite väl närgångna.



Sen visade det sig att Amanda inte bara faktiskt botat större delen av sin fågelskräck under sommaren som gått, hon har även insett att vi är överlägsna dessa varelser, och att de faktiskt är mer rädda för oss än vad vi är för dom...






Eller kanske inte.

torsdag 14 oktober 2010

Det där hemska ljudet

Ni vet när man har haft en ganska jobbig dag, är trött, och bara vill gå och lägga sig. Man tänker att man ska läsa en stund, men bestämmer att man inte orkar med ens det utan släcker lampan direkt, och känner stax hur man börjar slumra till och har timmar av barmhärtig sömn framför sig.

Så hör man det.


Ljudet av ens barn som kräks i sängen i rummet intill.

Så byttes den efterlängtande sömnen mot tröstande, kräktorkning, lakantvättning och ändlöst kollande på Spöket Laban i väntan på nästa attack.



 00.30 inatt.. Det värsta med Lias magsjukor är att det går ganska lång tid mellan attackerna, så man vaggas in i en falsk trygghet att det är över. Innan stackarn börjar hulka igen.
Idag fortsätter vi tvätta och försöker att inte tänka på att det kan vara min tur snart. Men fina Sabine har rekommenderat att ta 10 vitpepparkorn som skydd. Jag tog 11.

Kräkoffer



onsdag 13 oktober 2010

The brat

Jag har köpt lite prylar till Lia igen..



Fan, så fort lönen kommer måste jag surfa in på Tradden och börja bjuda. Hon har ju gått upp en storlek och behöver ny höstgarderob. Och en ny båt till badkaret, för hon älskar ju att bada. Och hon har visat intresse för att leka med magneter, men då vi har trädörr på kylen måste det inhandlas en whiteboard. Och på ett kalas lekte hon i mer än fem minuter med duploklossar, så även såna måste införskaffas.

Hur gör man liksom för att inte skämma bort sitt barn? Det är ju helt omöjligt.
Inte bara för att jag älskar att ge henne saker, men också för att på tradden blir det ju så pass mycket billigare så jag känner nästan att jag inte bara sparar, utan nästan tjänar pengar när jag handlar, så det är inte konstigt att det spårar ur lite ibland.

Nånstans hoppas jag nog också att genom att ge henne saker så kommer hon i framtiden förlåta mig för att jag lät henne gå omkring med Ted Gärdestad-frilla en stor del av sin barndom. Men vafan, det växer ju bara FRAMÅT och jag måte ju klippa av det så hon ser nåt.

Och apropå det där med barnuppfostran så måste jag tillägga att jag finner jag det lite roande att läsa artiklar om barnuppfostran där experterna påminner om hur viktigt det är att man berömmer sitt barn.

Jag berömmer Lia för typ allt hon gör. Jag berömmer henne när hon fiser.

Så, det jag försöker säga är att Lia kommer sluta som en bortskämd och odräglig skitunge med överdrivet självförtroende. Som fiser mycket.

Hon kommer bli svår att gifta bort den där.

tisdag 12 oktober 2010

Nära ögat


Lördagen var dramatisk på många sätt, men jag har inte kunnat prata om det förrän nu, då vi inte riktigt visste vad som var fel eller hur det skulle gå.

Och hade inte läkarna varit så pass uppmärksamma och tagit problemet på allvar hade jag kunnat förlora min fina vän Sara, som enligt läkarna förmodligen blev så illa matförgiftad så det gick ut i blodet och hon blev så dålig att hon fick ligga på intensiven i två dagar, och först idag var hon så pass pigg så vi kunde komma och hälsa på.

Jag och Amanda köpte alltså på oss tidningar och choklad och tog tunnelbanan mot Södersjukhuset.


Väl där drabbades vi av svår tvåår-post-förlossningsskräck samt lite Riket-skräck och bröt ihop av högst opassande nervösa fnissattacker medan vi bräkte fram 'Maary' och 'Beestefar' i sjukhushissen.

 Hissutbrott
Framme vid avdelningen slutade vi dock skratta och allt kändes plötsligt väldigt allvarligt..



Och där låg en plötsligt pytteliten, men ändå oförskämt snygg för att ha varit så fruktansvärt sjuk, Sara i ett mycket trist sjukhusrum.

Ok, riktigt såhär frisk såg hon inte ut.. Men fan, nästan.

Tur att hon hade en fantastisk utsikt iallafall..

Det här var annat än när jag fick ligga nio dagar på Karolinska för havandeskapsförgiftning med ett smutsigt tak som utsikt. Hej finfina söder. 
Ännu bättre blev det när en helikopter lyfte och svävade omkring utanför. Då var jag tyvärr inte tillräckligt snabb med kameran och var nära att ringa in ett falsklarm för att få en ny chans. Så coolt var det.

Vi kunde inte stanna alltför länge då hon fortfarande blir utmattad väldigt fort, men det kändes fint att få träffa henne, även om det var i en mycket ovan situation.

Tre vänner som umgås på det sättet man ska umgås, och på det sättet vi är vana vid.

Och du Sara. En gång sa du att jag var din trygghet, och vi var visserligen pridefulla men jag tror du menade vad du sa. Du ska veta att du är min trygghet också, och jag kan accptera och komma över den här skrämselchocken. Men gör ALDRIG såhär mot mig igen. Aldrig.

måndag 11 oktober 2010

Skit också.


Nu blir det till att käka nudlar ett tag..


(Ok, jag erkänner att det där med att vi var gifta och gravida kanske var lite väl magstarkt.. men vafan, i krig och Leo-jakt är allt tillåtet.)

söndag 10 oktober 2010

Bestefru

Igår blev Simon 31 år och då påbörjas det bra halvåret när jag bara är fyra år äldre, och inte behöver känna mig lika mycket som en gammal kärring.

Vi firade ju redan litegrann förra helgen och han fick den första födelsedagspresenten, en OBH Nordica, shiatsu massagedyna, eftersom jag inte orkade lyssna mer på hans klagosång om värk i axlarna.


Den blev mycket, nej MYCKET, uppskattad och helt plötsligt är han mycket gladare och orkar slänga omkring med Lia mer än två minuter i taget.

Simon kollar ufc och får massage samtidigt. Detta är Förmodligen hans lyckligaste stund någonsin.


Highfive till mig själv för ett mycket smart presentval (och tack mamma och syster som bidrog. Dyra maskiner det där..)


Igår var dock den riktiga födelsedagen som firades med parkhäng i solen..



..restaurang på kvällen..




..och avslutades med spel av den andra födelsedagspresenten, 'Saw' för xbox360.


Jag tänkte nämligen köpa något jag själv skulle kunna spela, eftersom jag hatar 'springa omkring och skjuta' spel, men gillar skräckfilm.


Om man inte spelar får man roa sig med att ta kort på tv;n och försöka fånga en läskig bild. Det var svårare än vad jag först trodde.


Det visade sig dock att man sprang mest omkring här också, och även om det var lite läskigt ibörjan, ledsnade jag snabbt och gick och la mig, medan simon satt kvar, frenetisk knappande med halvbesatt xbox-blick.


 Så, slutsats:
Present 1: Bra för oss båda (rekommenderas. Man både får en glad man och kan ju använda den själv.)
Present 2: Mest bra för Simon, men presenten var ju trots allt till honom, så jag får väl acceptera det. Det är roligare att ge än att få, sägs det ju.


(Nån mer än jag som tyckte det här inägget var allmänt trist och värdelöst? Jag vet, men jag kollar reprisen av Top Model som jag otroligt nog missade i veckan, och är så exalterad att det är tillbaka så jag kan inte skriva ordentligt. Ber om ursäkt för detta.)

lördag 9 oktober 2010

Lia Lohan


Igår åkte vi hem till min gamla vän Dr Yang för mysfredag med vin och idol.

Men det slutade såklart med röjarfest.

Hon började lite lugnt med chipsätning och kringskridande i högklackat..


 ..samt lite fin samlekning.

Men gick såklart snart över till att visa sitt rätta jag..

..och rocka loss totalt.
Lite headbanging

 Och snart åkte såklart gitarren fram

Vardagsrumskonsert

Senare på kvällen var hon bara en liten hysterisk, suddig, övertrött men lycklig terrorist.

Vid 23.30 började hon dock bli aggressiv mot paparazzin..

..tills hon äntligen brände av vid midnatt.

Idag kollar vi mest Pingu och undviker att prata om gårdagen. Jag tror hon har ångest.