måndag 28 februari 2011

Slutet på en era.


Idag var det verkligen konsultens sista dag. En sorgens dag.

Ni minns väl hur allt började..

 Dumt att sitta bakom en växt så man ser ut som nån slags kalkonreptil när Jempa tar kort.
Detta ledde ju som bekant till månader av kalkonskämt, och inte ens på hans födelsedag lät vi honom glömma..

En fin present.


Såhär glad blev han.


Andra klassiker..

Här lurade vi i honom alkohol, trots att han inte får dricka för sin mamma.

Denna bild väckte stor uppståndelse. Pekar han långfinger åt oss? Själv vidhåller han att det är pekfingret. Debatten fortsätter.
 

När han bara hade någon månad kvar och skämten nästan hade tagit slut, såg han till att halka och falla handlöst framför våra fötter. Detta gav oss material för resten av vintern.


 Ingen bär upp en Yasuragirock som konsulten.


 Alltid redo att spexa loss.

Men idag var det alltså den sista dagen, och självklart hade jag fixat en fin hejdå-present.




Det var en tung dag för oss alla, jag tror även att han själv var väldigt ledsen..




(Allvarligt Patrik, tack för att du stått ut med oss, för att du aldrig blivit arg, för alla arrangerade bilder du ställt upp på, och för att jag varit tvungen att använda vattenfast mascara på jobbet. Vi kommer sakna dig som fan.)


söndag 27 februari 2011

Party och pole


Igår kväll var jag och Sara hembjudna till vår kollega Emil för lite inflyttningsfest. En mycket trevlig tillställning, trots att vi återigen kände oss som gamkärringarna.

Vi berörde snabbt ämnet, hur gick man från att vara yngst i umgängeskretsen, till att bli ständigt äldst? Byter man omedvetet ut vännerna till yngre och frächare under tidens gång? Konstigt.

Här demonstrerar jag för Sara och Emil att man alltid blir snyggare på kort tagna lite ovanifrån.


 Ni kanske undrar varför jag håller händerna sådär töntigt på Saras axel? Ungefär som man gjorde på skolfotona i gymnasiet när man försökte vara cool?
Jo, det undrar jag också.


Idag trotsade jag baksmällan och tog med mig familjen till Pole-studion, eftersom jag missade i tisdags.

Lia gjorde sig genast hemmastadd och tyckte inte det var det minsta märkligt med folk som hängde upp och ner.

Känner in stången.


Notera den avslappnade minen.

Simon kunde förstås klättra, och även göra konster jag inte ens vågar drömma om än, på första försöket. 
Det lilla aset.


Men snurra kan jag lite iallafall! Kolla:

video


Så, alla som ännu inte har testat, gört! Kan Jempa så kan alla.

fredag 25 februari 2011

Apropå Steven Tyler..


..är det verkligen bara jag som är besatt av American Idol?

Jag menar, nästan alla kollar ju Svenska Idol, men jämfört med den Amerikanska originalversionen är ju det som en fis i rymden.

Här i Sverige består de fetaste löpsedlarna av att nån blir ihop eller röker lite marijuana. Några sjunger halvbra, släpper en skiva som får ljummen kritik och de mest framgångsrika hamnar i melodifestivalen.

Men i Amerika, där snackar vi berömmelse. De blir stjärnor, mångmiljonärer, vinner grammys och de sjunger skiten ur vilken svensk vinnare som helst. För att inte tala om alla livsöden, alla känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan, skratt och tårar. Jag är helt slut efter varje avsnitt.

Kolla detta exempel så förstår ni vad jag menar.. (Och som vanligt förstår jag inte varför bilden är för stor så den blir avklippt. Om någon vet får dom gärna upplysa mig.)



Den här killen alltså. Man vet inte om man ska tycka synd om honom eller bli kär i honom. Och om han inte vinner så hoppas jag han vinner 7 miljarder på lotto. Så.Himla.Fint.Grin.

torsdag 24 februari 2011

Torsdag


Idag fick vi finbesök på kontoret av Sabine och lilla folke. Och apropå liggande med kändisar, så kan man inte låta bli att undra om Sabine kanske har haft ett litet snedsteg med Steven Tyler när man kollar in den där pussmunnen..


 Folke Tyler?

På kvällen gick vi ut och käkade för att tacka av konsulten.. Jo, ni läste rätt. Världens längsta konsultuppdrag är snart över och han jobbar sin sista dag måndag.

Finmiddag på söder

Jag kan inte riktigt förstå den än. Snart ingen att retas med, ingen att skylla allt på, ingen att ge det jobb man själv inte orkar göra. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

onsdag 23 februari 2011

Saker man lär sig om sig själv när man skaffar barn.

Lia är besatt av pussel. Hon vill lägga pussel hela kvällarna, helst naken med värmefläkten från Clas Ohlsson på full styrka bakom ryggen för maximal lycka och välmående.

 För fototillfället fick pyjamasen åka på, under protest.

Jag har ju tidigare oroat mig för att hon är så besatt av tv,n, så jag blev mycket nöjd när denna nya hobby kom in i våra liv och jag gjorde mig redo att sitta bredvid, hjälpa till att leta bitar, engagera mig, delta!

Men jag hade inte räknat med vad som komma skulle.

Jag skulle inse att pussel är fan det tråkigaste som finns. Jag har försökt flera gånger, men det hjälper inte. Mitt huvud börjar värka av paniktristess när jag far med blicken över bitarna och försöker hitta någon med liknande färg och passande form. 

Så det brister efter bara några sekunder och jag känner att det skulle vara mer underhållande att försöka trycka in dom där träbitarna bakom ögonen än att få dom att passa ihop.

Så jag  frågar om vi inte kan kolla tv och mysa istället, men det vill hon inte. Unge.

Förklaring

Listan nedan skapade viss förvirring (iallafall hos en..)

Så här kommer en förtydligande av reglerna (dvs, mina regler):

1. Alla på listan får man alltså ha ett snedsteg med utan att partner blir arg. Svartsjuka är dock accepterat ett tag, så länge det inte tjatas om och dras upp i gräl åratal framöver.

2. Om tycke uppstår får man även gifta sig med snedsteget. Då är det dock ok om partnern blir lite arg.

3. Antal på listan bestämmer man själv, men man bör hålla sig till tre, fem eller tio.

Nu vill jag läsa era listor ju.

tisdag 22 februari 2011

Jempa´s list


Eftersom jag förstår att ni legat sömnlösa och grubblat över den där laminerade listan, så tänker jag inte hålla er på halster längre.

Alltså (i viss inbördes ordning, fast inte hela tiden, vissa är på samma plats), här är den. Top ten..:


Föga förvånande kanske..


Det Dave Grohl inte har i den typiska assnyggheten, tar han igen med humor och genom att vara en musikalisk gud.


Mighty Mike har varit en favorit sen tidigt 90-tal. Och perfekta man-nipples är heller aldrig fel.


Edward, du vet vad du måste göra. Sluta vara ett sånt kärleksplågat emo och tuffa till dig lite, så kommer du vara däruppe i toppen igen. Promise. 


Eddie Vedder. Den enda man som kan dregla på scenen, och ändå vara het som nylagd asfalt.


Nejmenhej James Franco. Ja du får gärna stanna på frukost.


Enda svensken på listan. Hoppas han är stolt nu.


 Ok att Urijah Faber har lite av ett stjärtansikte, men en fighter ska vara med. Så är det bara.


 Plötsligt kom det ännu en heting i True Blood, och man bah 'Du Bill, du kan lika gärna försvinna ur serien, ingen skulle märka det ändå'


Den äldsta på listan, men mamma skulle bli mycket besviken om inte denne herre var med. Kolla så glad och tacksam han blev.



Så.

Nu kan jag ju inte laminera skärmen, men då allt på internet ligger kvar för ALLTID, så är det ju typ samma sak.

måndag 21 februari 2011

Måndagsbön


Hej Gud.

Du, det är såhär. Foo Fighters ska komma hit och göra en klubbspelning på Nalen, och det vore typ det coolaste i världen att gå på, men det är så exklusivt så man kan bara vinna biljetter.

Idag ställde jag alltså för första gången upp i en töntig tävling på nätet, jag var så illa tvungen helt enkelt.

Problemet var att det var tre ganska svåra frågor på tid, varav den sista var helt jäkla omöjlig eftersom man skulle lyssna på en låt och namnge den, men jag satt på jobbet och hade inget ljud på datorn..

Så jag tänkte bara om Du kunde ge mig lite tur sådär, så jag gissade rätt och vinner ändå, för även om Dave Grohl inte är Leo, så ligger han ändå högt på min laminerade lista, och dom säger ju att Du älskar alla, även groupies.

Jag har varit för övrigt varit bra och snäll mot alla jättelänge.
Tack och Äjmen.



söndag 20 februari 2011

Seghelg


Allt lugnt, kräkan var bara en liten extrabonus efter slemkräkan, och sen hostade hon mindre och sov faktiskt bättre än på hela veckan.

Det var även det mest obehagligspännande som hände den här helgen, och resten flöt på i lugn och mysig takt.

På lördageftermiddagen fick vi finbesök av Olle och Amanda, och vi insåg att umgänge på hög höjd är det bästa umgänget.

  
Vi slängde alltså upp dom i överslafen på våningssängen och plötsligt förvandlades dom till små ordentliga änglar som lekte fint sida vid sida och verkade inte det minsta grälsugna.


Enda nackdelen var väl att vi fick stå bredvid i en timme och nervöst putta tillbaka dom när lekandet kom för nära kanten, men det fick det vara värt.



På kvällen bestämde jag mig för att se min första Melodifestival för i år, och här följer mina tankar kring detta..

1. Hon Marie Serneholm alltså, vilka sjukt snygga ben hon har.

2. Dom där 'förhörsledarna', skulle det vara roligt? Jag fattade inte grejen, skruvade mig i soffan och ursäktade mig för Simon att vi svenskar brukar vara lite roligare än så. 
Sen läste jag Alex Schulmans blogg och då tyckte han att det var roligt, så då blev jag förvirrad. Jag brukar ju alltid tycka lika som honom.. Var det alltså roligt och jag har tappat kollen? Eller känner kanske Alex nån av dom och måste skriva så? Hjälp.


3. Jag har ju tidigare skrivit hur jag oroar mig för att det snart måste vara slut på låtmaterial, och särskilt då melodierna. Texter kan ju i stort sett varieras i oändlighet, men melodierna, dom måste ta slut snart, och vi kommer leva i en musikvärld fyll av covers.
Alltså tyckte jag det var mycket synd att dom slösat bort en ganska bra melodi på Sara Lumholdt som faktiskt sjöng sämre än Pernilla Wiberg.
Men hon var rätt bra på pole, det måste jag ge henne. Några månader till så kanske hon närmar sig min klass.


4. Och det här med att melodierna håller på att ta slut, får mig osökt att tänka på att Eric Saade anklagas för att hans låt är ett Plagiat på en gammal Glenmark-dänga..
Men hallå, give him a break. Det är väl inte så att pojken själv har komponerat låten, och även om han hade gjort det, så hade väl hans föräldrar inte ens träffats när 'Kall som is' låg på listorna.



Idag fortsatte mitt spektakulära liv, sånahär spännande aktiviteter hade vi för oss idag..





Justdet. Vi fikade.


Come back imorgon for more rafflande real life action.

fredag 18 februari 2011

Nej, det tar aldrig slut.


Det verkar inte som jag träffade Kung Bore rätt i hjärtat, eftersom han fortfarande härjar runt med oförminskad styrka. Eller så bad han på dödsbädden sin brorsa Kung Hore ta över, och han verkar vara en elak jävel.

Lia får dock fortfarnde sin fredagsglass varje vecka, och kassapersonalen kollar undrande på mig där jag huttrande betalar för min Cornetto.

Men rutiner är viktigt. Plus att hon låter mig kolla Let´s dance utan att klaga.



Nä fy fan, aldrig har jag saknat sommar i Grekland så mycket, och aldrig har det känts så långt borta.


Till råga på allt hostade just Lia tills hon spydde, och när hon spytt upp host-slemmet fortsatte hon kräkas lite till, och jag vet inte om det kom av bara farten, eller om det kommer att kräkas mer inatt.

Men jag har svalt tio vitpepparkorn, och känner att min magsjuksbonanza som inledde 2011 liksom har uppfyllt min kräk-kvot för några år framåt, men man kan fan aldrig vara säker längre..

Så jag önskar mig själv en bra helg.

torsdag 17 februari 2011

Jag är rädd att allt delvis är mitt fel. Förlåt.


När jag för ca 8 år sen befann mig på mitt första fartygskontrakt, utvecklade jag och min rumskompis ett minspel som främst utbyttes tidigt på mornarna i bakfyllan.

Vi tryckte upp underläppen så att överläppen åkte ut lite, och det betydde ungefär: 'Jag är trött och mår skit, men jag överlever'



Senare på dagen kunde samma min betyda något i stil med: 'Allt under kontroll' eller 'Jag vill sova', eller egentligen vad som helst, lite beroende på situationen.

Detta spred sig över hela avdelningen, och blev snart känt över hela båten som 'The Spa-face'.


Denna ganska fula min är nu något av ett fenomen, men kallas istället Duckface, och används flitigt av ungdomar...



..men även en del kändisar, världen över så fort en kamera åker fram.



Även jag plockar fram den igen, så fort jag återförenas med folk från den tiden..


Så jag vill bara be om ursäkt för detta, jag ville inte att just Duckface skulle bli den stämpel jag lämnade efter mig när jag väl lämnar jordelivet.

Men hellre det än 'Väninnan'. Skäms Denise Rudberg.

onsdag 16 februari 2011

VAK (Vård Av Konstnär)


Jag känner att jag ligger efter tidsmässigt med bloggandet, och då jag inte gillar att skriva om gårdagen såhär sent på kvällen, ska jag nu se till att dra igenom veckan hittills och komma ikapp.

I måndags kväll hade jag utvecklingssamtal för Lia på dagis, där läraren glatt berättade om hur kreativ Lia är hela tiden.


Jaså? Sa jag förvånat, då hon trots att vi lockar med pennor, lera och pärlor hemma bara får ut några minuters intresse av det innan hon vill kolla på tivän!


Läraren trodde det berodde på gruppdynamiken, och att hon kanske är för trött efter dagis för att orka fortsätta med sitt skapande, men bedyrade att hon på dagis ritar hela tiden, kan sjunga en massa sånger, gör armband och är den enda av de yngre i gruppen som får använda sax utan övervakning.


Så igår när hon var för förkyld för att gå dit, tänkte jag sätta hennes konstnärlighet på prov därhemma.


Och visst fan kunde hon hantera en sax...

 



..jag sprang även och köpte lite halsbandspärlor...




..och snart hade vi värsta designerarmbandet i vår ägo..


Även hennes sångkunskaper testades: (och eftersom jag vet att ni kommer undra, nej jag är inte en skolad sångerska, jag låter sådär bra av mig själv, men det är ingenting jag vill prata om.)


video



Men det viktigaste av allt har iallafall jag lärt henne. Alla måste nämligen kunna namnen på hela Barba-familjen.


video




På kvällen var det dags för fjärde polelektionen, så nu är vi halvvägs in i kursen och jag sexade som vanligt loss som en brunstig buffel.




Idag var jag i Dorotea, och då planet var försenat hann jag bara vara där i två timmar innan det var dags att flyga hem igen.


På vägen dit, drickandes Nextjet-kaffe. Mitt favvokaffe i hela världen och fotograferandes mig själv eftersom jag glömde min bok och hade tråkigt.


På vägen hem reflekterades flygplansvingen av månens sken, och jag fann detta mycket romantiskt. Sen somnade jag med öppen mun.




Så för att knyta ihop säcken så var det idag ett reportage om mig och mina sajter i Arbetarbladet (en Gävle-morgontidning, och nej jag har inte gjort en Anna Book och ringt dom och bett dom skriva om mig.)
Jag har inte sett det själv men enligt mamma så fick jag en och en halv sida medan September bara fick en, så om ni delar upp de bloggar ni följer i kategorier kan ni ju placera mig under 'kändisbloggar' nu.


(Jag gör ingen smiley men ni kan ju tänka er en, annars blir det för jobbigt.)

tisdag 15 februari 2011

Eriksbajsbadet


I helgen när vi bodde på hotell, drog vi en sväng till Eriksdalsbadet för att roa Lia lite.

Jag har inte varit på badhus på evigheter, och när jag gick barfota genom den fotsvettsstinkande simhallen mot äventyrsbadet, liksom i slalom för att undvika att kliva på hårstråna som bildat små klumpar på det blöta golvet, mindes jag varför.

Men Lia hade roligt, eftersom hennes idé av äventyrsbad är att sitta tryggt i min famn och stå i en timme i den delen av poolen där det bubblar lite lätt.

Så om jag bortsåg från att mina axlar snart började värka av allt hållande, att jag fick vrida och vända på mig för att skydda Lia från allt vatten som tonåringarna helt utan hänsyn skvätte omkring sig, det faktum att vattnet var så kallt så vi snart hade blåa läppar, och att när vi äntligen vågade oss in i grottan, fick vi vända om eftersom samma tonåringar nu använde det som hångelrum, så var det ett jättelyckat besök.

Jajustja, Lia blev så förkyld av det kalla vattnet också så idag är jag tvungen att vabba.

Bu för badhus.

måndag 14 februari 2011

När Jempa offrar sig för sitt land.





Sådärja, nu kommer den där gubbjäkeln inte besvära oss längre.

Det lär väl bli några år i finkan, och vår fauna och flora kommer nog genomgå en del drastiska förändringar, men det kan det vara värt.

Så när jag väl kommer ut från finkan, där jag såklart behandlats väl eftersom jag gjort svenska befolkningen en stor tjänst, förväntar jag mig att ni alla kommer hasa omkring i flipflops, sippandes paraplydrinkar och på sin höjd arbeta med att hyra ut solstolar eller något annat chillat.

Ni kan tacka mig i kommentarsfältet, så hörs vi om några år.

söndag 13 februari 2011

Överraskningshelg i bilder


Lördagförmiddagen bjöd på en fin överraskning när syrrans man aka Lias Stora Kärlek kom förbi på en fika och vinterposing.


 Sen visade det sig att Simon fått ett romantiskt ryck och drog iväg mig och Lia på en spontan hotellnatt för att fira Alla Hjärtans Dag.



Han förklarade fint att Lia ju också är hans Valentine och han absolut vill ha med henne också, men jag misstänker att det var en finare omskrivning för att han inte fått tag på barnvakt med så kort varsel. Men det gjorde inget, det var sjukt mysigt ändå.


Valentinesmiddag på Hotell Clarion. Rekommenderas verkligen, särskilt den där satta ekologiska 3-rättersmenyn.


 Gissa vad som fick mig att välja just den?


Här försöker jag få Lia att förstå att man alltid måste ta ett 'Tvillingspökena i The Shining' - kort när man är på hotell. Men Lia tycker att Jack Nicholson är en gubbe och förstod inte alls det roliga. 



Nöjda frukostätare med bra utsikt över tunnelbanespåret och Lia rapporterade glatt och högt till alla gäster varje gång ett tåg passerade. 


 Men trots fantastisk mat, massor med hissar med knappar att trycka på, hur mycket iPad hon ville och tidigare nämnda utsikt, verkar Lia resonera att borta bra men hemma bäst, så efter frukost kunde hon inte fort nog komma tillbaka till rummet för att packa och åka hem.


Nöjd hemmaälskare.