söndag 31 maj 2009

Dagen efter

Lia var på en röjig inflyttningsfest igår, och det har satt sina spår.. Jag måste nog klippa henne också. Hon börjar bli kusligt lik en ananas.

Ananas?

Lia?

lördag 30 maj 2009

A night at Judy's

Igår var det alltså dags för burlesk stripshow, då Amandas (novellskrivarn, kom tillbaaaaka..) syster är del av The Knickerkittens.

Fantastisk underhållande show med Amandas systers 'förvirrad men ändå förförisk ryska'-presentatör som höjdpunkt.

Kvällen beskrivs bäst i bilder, så här kommer dom..

Förfest på söder med Emil (som nog såhär i efterhand ångrar att han inte följde med..)


På vägen dit gick vi lite vilse, men hittade iallafall hundbajs nr 40. Tur.


Äntligen på plats. Jag tog bara av mig jackan.


Amanda försökte se burlesk ut. Det funkade inte riktigt.


Även jag kände mig extremt felklädd i min Lindex-klänning.


Och när jag säger att de flesta gick klädda på det här sättet, så förstår ni varför.


Showtime. 'Madame Magda'



Ibland blev man sjukt sugen att göra fler tatueringar..




Le grande finale

Så ni förstår att ni måste försöka se The Knickerkittens om ni får chansen. De ska för övrigt som enda europeiska grupp tävla i burlesk-VM i Las Vegas om några veckor.. Hoppas dom vinner.

Nu, ut i solen.

fredag 29 maj 2009

Dansarn

Idag har det mest legats i solen så det finns inget spännande att rapportera.

Ikväll skall jag dock på en burlesk stripshow, så det kan hända att jag har något intressant att berätta imorgon.

Tills dess får ni nöja er med en film på Lia, där hon visar att om hon (mot förmodan) inte slår igenom som supermodell eller filmstjärna, kanske kan satsa på dansen..


video

torsdag 28 maj 2009

Dö köksdöden?

När teflonpannorna kom för ett antal år sen var det mycket skriverier.

Dessa köksredskap var cancerframkallande och använde man sig av metallredskap kunde man lika gärna ta självmord direkt istället för att dra ut på eländet.

Men som med allt annat orkar inte media tjata om samma sak (förutom Linda Rosing då) särskilt länge, så nu har man inte hört något på flera år.

Jag har duktigt använt bara plast- och träredskap i mina pannor, men jag börjar ändå undra om jag svävar i livsfara..

Min äldsta teflonpanna har nämligen börjat bli som...luddig, i botten. Det kan väl inte vara bra?

onsdag 27 maj 2009

Det tog ett tag..

Men nu har vi insett att bruttan är ju vänsterhänt!


Hur gick det här till? Ingen i familjen är ju vänsterhänt..

Är detta mitt straff för att jag skrattade åt de vänsterhänta och deras cp-saxar på dagis?


Nåväl, vad är det dom säger om vänsterhänta.. Konstnärliga, extrasmarta, nästan genier.

Såklart det är så.

tisdag 26 maj 2009

Att bjuda på sig själv..

Jag fick så mycket skit, och även en del smärre hot, för mitt nyliga inlägg där jag berättade om hur ful jag var på 80-talet och hur jag försökte göra mig av med alla bevis på att jag någonsin sett så fruktansvärt gräslig ut..

Detta fick naturligtvis alla ännu mer nyfikna över precis hur horribel jag faktiskt var..

Och trots mina ihärdiga försök så åkte naturligtvis ändå en av dessa mardrömmar upp på collage-väggen på festen. Bilden fotograferades av min gode vän Alex (som bör sova med ett öga öppet i fortsättningen..) och nu ligger den uppe på facebook.

Det är bara att inse att det är kört. Jag är förlorad. Mitt liv är slut.

Detta är alltså jag. Jay Lenos förlorade dotter. Anno 1985. Enjoy.


Please. Go easy on me..

En lycklig plats

Det finns en plats (där jag bor, och av en händelse försöker få två kompisar att flytta..) där alla är lyckliga och där solen alltid skiner. Den platsen heter inte helt oväntat Solna.

Här finns ett fint centrum, massor av parker och grönområden, och ligger på gångavstånd från Vasastan och pärlor som Pampas Marina.

Lyckliga människor i Hagaparken. Lia är lite självsäkert nöjd, hon har ju bott i Solna hela sitt liv. Olle är sådär lycklig för att han snart ska flytta till Sumpan. Nära nog.

Ännu ett bevis på att detta är en fantastisk plats att bo på kom igår, när jag efter ett soligt besök i Hagaparken (även det, självklart på gångavstånd), insåg att jag tappat min jacka nånstans på vägen.

Bara en munkjacka från HM, inget speciellt alls, men ändå sjukt irriterande.

Men när jag senare på kvällen skulle gå och handla i den - såklart - närliggande matbutiken, så hängde den plötsligt där.

Som en hägring i solnedgången..

En vänlig själ hade plockat upp min jacka och hängt den så att tapparen lätt skulle bli hittaren, och ingen hade kissat eller målat grafitti på den. För i Solna är alla snälla.

Så, Emil och Sara. Sluta kämpa emot nu. Jag vet ju att ni vill..

måndag 25 maj 2009

Tåg-hat

Detta hände egentligen i fredags, eftersom jag tog tåget en dag tidigare än Simon till Gävle.

Jag var dock tvungen att vänta med inlägget eftersom det behövde ackompanjeras med bilder..

Biljetten var bokad i god tid innan eftersom jag hade Lia och vagn med mig. Men tydligen var det en prao-elev jag pratade med, för när jag klev på tåget insåg jag att vi fått platser, inte på övervåningen, men en halvtrappa upp i den där lilla hytten längst bak i vagnen med bara åtta platser och två bord.

Jag insåg genast att vagnen alltså inte kunde stå mitt emellan, för det skulle innebära att de andra i vagnen skulle få klättra över vagnen och balansera på armstöden varje gång de behövde använda toaletten, så jag bestämde mig för att klämma in den i ett litet utrymme bakom min plats.

Så jag började dra vagnen, men fastnade snart. Den var helt enkelt för bred för det här pytte-rummet och jag kom ingenvart.

Den enda människan, en underbart hjälpsam tjej, såg hur jag kämpade och hoppade upp för att hjälpa till.

Efter några svettiga minuter där vi bokstavligen klättrat över ryggstöd, vickat vagnen i livsfarliga vinklar - med tanke på att Lia låg däri och sov - och jag hade skrapat upp min tumme, så stod den äntligen på sin plats.

Men jag hann knappt sätta mig och andas ut förrän en konduktör som uppenbarligen inte fått ligga på åratal, klev in och rynkade pannan.

'Nee, där kan den inte stå' knarrade han och pekade på en dörr som vagnen täckte till hälften. 'Jag måste kunna gå in där..'

Där går den onde mannen. Man kan utröna bara av nacken vilken vidrig jävel vi har att göra med.

Jag försökte förklara att detta var platsen jag fått, och jag kunde inte ha vagnen någon annanstans.

Äcklet ryckte på axlarna och sa att jag kunde ju sitta i korridoren vid vagnsdörrarna.

Den hjälpsamma tjejen suckade och vi fick riskera allas tre liv igen för att lyckas få ut vagnen, och jag placerade till slut mig och min blödande tumme vid de onumrerade platserna som är placerade i en lång sidledsrad, men en vägg som utsikt istället för min tidigare fönsterplats med bord.

Den här platsen betalade jag alltså nästan 300 kr för. Inte ok.

Nu vill jag nästan ha körkort. Jag tänker fan ALDRIG mer åka tåg.

Min sårade tumme. Hade detta varit i usa hade jag varit miljonär vid det här laget.


Hämnden. Rebellisk som jag är beslutade jag mig för att inte slänga mitt skräp i soporna, utan jag lade det i fönstret bakom min stol. Där fick ni!

Dra åt helvete SJ.

söndag 24 maj 2009

Gissa..

..vilka som var det läckraste paret på 80-talsfesten?


Overallen är min mammas som hon sydde på 80-talet och kände sig ruskigt het i. Hon brukar berätta om hur hon gick på CH (Central Hotellet såklart) och blev uppbjuden hela tiden. Mest på grund av denna sexiga kreation.

Det enda jobbiga var att mamma är lite kortare än mig, och tyget var helt ostretchigt, så jag hade lite svårt att räta på ryggen, plus att toalettbesök blev en sjukt krånglig historia..

Men utöver det var det en fantastisk fest med nostalgimusik och en riktig tonårsfylla.

Fylleslag

Jag mår precis som jag förtjänar idag, och ber om ursäkt för att jag skriver rätt kasst, men ni förstår varför.

lördag 23 maj 2009

Pinsamma jag..

Jag är i Gävle över helgen, och ikväll ska vi gå på 80-tals fest.

Till festen blev vi ombedda att ta med ett foto på sig själv från den här tiden för det ska göras någon typ av collage.

Så jag satte mig igår med mina föräldrars gamla foton från skoltiden för att hitta något passande.. Men det tog inte lång stund förrän jag var helt kallsvettig.

Vissa människor kan tydligen skratta åt sig själv och hur dom brukade se ut.. Men jag tillhör inte den kategorin.

Jag menar.. hur i h-e såg jag UT?? Hur kunde jag få gå omkring helt fritt på gatorna med den där permanenten och dom där ögonbrynen. Varför sa ingen något? Varför gjorde ingen något?

Lite i smyg skapade jag snabbt en egen hög för de allra värsta exemplaren, och dom följer med till stockholm för att strimlas, hackas och slutligen brännas.

Jag ska även försöka spåra de som jobbade i fotobutiken när dessa hemskheter framkallades. Dom måste försvinna.

Till slut hittade jag ett från -81. Jag var då sex år och kunde fortfarande klassas som ganska söt. Fotot togs även under en familjesemester på Mallorca när jag var brun och fin.

Tur det.

torsdag 21 maj 2009

En glytt

Fan. Den nya American Idol-vinnaren Kris Allen alltså..


Han är så sockersöt så han får mig att önska att jag vore tio år yngre och religiös.

Han har nämligen rest runt halva världen som missionär, och skulle förmodligen inte ägna mitt ateistiska arsle en blick ens.

Mannen som inte åldras


Tom Cruise och Kelly McGillis då..




Och nu..





Tom Cruise och Rebecca De Mornay då...



Och nu..


Orättvist.

onsdag 20 maj 2009

Lite matlagning

Detta är egentligen mest för er med barn som börjat äta lite själva..

Här följer nämligen ett recept på 'Världens godaste köttfärssås'.

Och nej Rookie Mom, det är inte enbart grundat på att E åt som om hon aldrig hade sett käk förut.. Jag serverar nämligen med flit denna rätt nästan varje gång vi får barn till middagsgäster, och dom blir alltid som galna.

Here it goes:

Ca 8-900g köttfärs
1 burk Dolmiosås 'Parmesanost och grädde'
1/3 burk Creme Bonjour cuisin, 'Vitlök och örter'
1 röd paprika
Några champignoner
Lite vitlök (fryst, färdighackad såklart)
Svartpeppar
Oregano
Franska Örter

Hacka och fräs paprikan och svamparna, ha sen i köttfärsen och stek på den, sen blandar du i resten och låter sjuda i några minuter.

Servera med valfri pasta och (färdig)riven ost ovanpå.


Du har sen möjlighet att gradera ditt barn och bestämma precis hur fulländat/icke-fulländat det är enligt följande skala:

Äter upp den extrastora portionen och ber ändå om mer: Du har ett fulländat barn, och har inget att oroa dig för. Någonsin.

Äter upp portionen men påstår sig sen vara mätt: Ditt barn är helt ok, men kommer ju aldrig att få nobelpriset..

Äter några tuggor, men säger sen att det räcker: Jag är ledsen, men här har något gått snett. Ring barnpsykologen snabbt, innan det är försent.

tisdag 19 maj 2009

Något positivt

Det enda som är bra med att fildelning numera är olagligt, är att jag inte längre behöver känna mig så amish..

Vi kom igång ganska sent med allt detta på grund av vår värdelösa.. Ja, vi skyller på datorn.

Iallafall, så brukade jag komma helt uppspelt till jobbet på torsdagarna, och hojta 'Gud, SÅG ni Grey's igår??'.

Mina kollegor brukade då se oförstående ut och fråga vad som hände.

Jag berättade besviket, och då brukade dom titta på varandra och le i samförstånd. 'Ojoj' mös någon sen 'Det där är bara början, du får se vad som händer sen..'

Men nu vågar ju ingen ladda ner nånting längre, så äntligen ligger vi alla lika. Ha!

Jag kan dock inte låta bli att undra.. Om man snällt betalar sin tv-licens och även avgifterna till Canal Digital, Comhem eller vad man nu har.. Spelar det då nån roll om man laddar hem tv-program? Man ser dem ju bara lite tidigare..

Upplys mig.

måndag 18 maj 2009

Korkad mamma

Idag kom Emil, Amanda, Christian och Olle över på fika.

Jag fattade det otroligt puckade beslutet att väcka Lia som precis hade börjat blunda när dom kom, så hon kunde vara med och umgås och vara sådär glad och söt som hon brukar vara.

Detta resulterade istället i att hon grinade sig igenom större delen av fikat, bjöd på små raseriutbrott jag aldrig tidigare sett maken till och skrämde alla inblandade från att någonsin skaffa, eller skaffa några fler barn. Hade Olle kunnat prata hade han nog sagt att hon aldrig skulle få chans på honom.

Lugnet före stormen

När sällskapet dock lämnat oss, Lia hade somnat och jag satt och filade på en 'barn säljes'-annons till blocket, så ringde telefonen.

Det var barnomsorgen i Solna som ville erbjuda oss dagisplats!

Då det i april förra året var total kaos på Karolinska av alla som bestämt sig för att födas samma dag som Lia, och att alla dessa barn förmodligen tänkt börja dagis just i augusti, var jag lite oroad över detta, så nu lättade en sten.

Men uppblandat med lättnaden finns såklart ren och skär skräck över att lämna henne helt ensam flera timmar om dagen i händerna på främlingar, och såklart en massa barn som kanske kommer att...putta omkull henne!

Jag deletade genast annonsen.

söndag 17 maj 2009

Men vad bra det gick..

Ända fram tills för ca fem år sedan bänkade sig svenska folket framför schlagerfestivalen med ett självsäkert leende.

Vi visste att vi skulle hamna i topp fem iallafall, och aldrig sämre än åtta. Vi behövde liksom aldrig oroa oss som dom där stackars länderna långt borta som alltid hamnade längst ner.

Nuförtiden är vi glada om vi får några poäng överhuvudtaget. Vi tackar Norge ödmjukt för fyran, dom som alltid brukade ge oss tolv.

Igår försökte programledarna istället sola sig i Norges glans. Dom var så stolta över att vi bor grannar med vinnarna. Gör det oss automatiskt också till vinnare eller?

Vi är ju ärkefiender för fan!

Vi skojar om deras guleböjar och familjekondomer och hatar dom i skidtävlingarna, så det är väl ingen idé att börja fjäska nu..

Sånt här drag var det hos oss, trots brakförlust. Och nej, det är inte Lia som fått tillväxthormoner, utan det är Rookiemoms dansanta dotter som Simon shakar loss med.

I och med deras seger kan vi inte heller längre skylla på att östblocket har förstört hela tävlingen, så då väljer folk att skylla på Christer Björkman istället, och säger att han ska avgå.

Ok, jag är inget fan av Christer, jag har överhuvudtaget ingen aning om vad hans jobb är, men det var väl iallafall inte han som röstade fram Operadiscolåten till segern?

Nu ska jag sluta tjata om det där, men nånstans kan man ju inte låta bli att undra.. Varför verkar hela europa hata oss nuförtiden? What did we do?

Nåväl, jag avslutar denna vecka med att dra två slutsatser av följande bild.


1. Jag har redan fått valuta för de 20 kronor jag spenderade på den där leksaken.

2. Simons ben har inte sett solen på väldigt länge.


lördag 16 maj 2009

Nyfrälst

Loppmarknad har aldrig varit något för mig.

Det har liksom aldrig känts särskilt intressant att gå och kolla på dammiga vaser och gamla brödrostar, eftersom jag aldrig skulle köpa nåt sånt till mitt hem iallafall. Äckligt.

Men så idag drog min kloka vän Pia iväg mig på något som heter Kidzmarket i Solnahallen. Alltså en jätteloppis med bara barnprylar.

Det är ju ändå dags för dagis om några månader (och till det har jag lärt mig att det är viktigt att man köper mycket 'dagiskläder', dvs kläder som är ganska fina, men ändå lite småtrista och helt ok att spilla på och smutsa ner), och ekande tomt i plånboken..

Jag hann knappt in i lokalen innan jag dök ner i en 10-kronorslåda med kläder som såg helt oanvända ut, och dagens fångst blev till slut..


5 par byxor
2 klänningar
1 byxdress
9 topar
1 par sandaler
1 aktivitetsleksak

Allt för 230 kr!!!

Tur att Lia vaknade och ville hem efter nån timme, annars hade jag väl stått där än..

fredag 15 maj 2009

Mattesnillet

Nu ska jag bli sådär allvarlig igen. Som jag bara blir ungefär en gång var tredje månad.

Jag har ju tidigare nämnt att matematik aldrig har varit något jag direkt haft som hobby..

Läste dock detta i tidningen idag och undrar om jag räknat fel..?



Sådär fortsätter det ett tag, och man mår illa och fantiserar om vad man skulle göra om man var ensam med den där 30-åringen i ett låst rum. Han fastbunden, jag med en blåslampa.

Men så stod det något längst ner som förbryllade mig..


Så han dömdes även 2004 till sju års fängelse? Borde han alltså inte sitta inne nu, tills 2011 nån gång? Och inte redan springa lös bland folk och göra samma sak igen? Eller har jag räknat fel?

Hörni vad skönt det känns att man bor i ett sånt tryggt land..

torsdag 14 maj 2009

Och apropå kräk..

..vem skulle egentligen bli särskilt pepp på att käka upp det här?


Mmmmm... baarnmaaat..

Sympatilös

Jag har en förmåga att minnas många saker från min barndom, och en del riktigt tidiga händelser.

En av mina tidigaste minnen är hur jag sitter i min barnstol och är arg som fan. Jag hade en sån där hårdplast hakklapp som skavde och gjorde ont varje gång jag rörde huvudet (använd inte såna, köp dom där mjuka gummiaktiga istället, funkar lika bra..) och mamma försökte mata mig med lasagne.

Jag ville absolut inte ha, för jag tyckte det luktade kräk.

Mamma tjatade och trugade, men jag knep ihop munnen och slängde huvudet åt sidan, trots att det gjorde ont, för att riktigt visa hur äckligt jag tyckte det verkade.

Mamma var nog rätt less vid det laget för hon bröt ihop lite och lutade huvudet mot bordsskivan.

Det sista jag minns är att jag inte tyckte det minsta synd om henne. Jag ville bara inte ha lasagne.

Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång jag sitter där med skeden i handen och bönar och ber..

onsdag 13 maj 2009

Dom två viktigaste personerna i mitt liv

Här står dom och myser, min dotter och min städerska.


Egentligen skulle jag nog ha sagt till att Lia faktiskt borde ha en mössa på sig, men jag ville inte förstöra den fina stunden.

Om Simon nån dag lär sig laga mat så kan han också få vara med i toppen, men tills dess blir det tyvärr en delad andraplats tillsammans med Dave Grohl.

tisdag 12 maj 2009

Inte så imponerad

Måste tyvärr säga att både era filmkunskaper och tävlingsinstinkt lämnar lite att önska. Men jag gillar er iallafall.

Här kommer svaren:

1. Titanic

2. The Shining

3. Här hade jag godkänt både Striptease och Showgirls

4. Här har jag godkänt både The Ring och The Grudge

5. Här hade jag godkänt både Sällskapsresan 3, Göta Kanal och förmodligen även Speed 2 (Långskott jag vet, men vafan, hur många filmer finns det som handlar om båtar?)

Iallafall så, på delad förstaplats.... Miija, Cilla och Melissa då ni med nöd och näppe lyckades skrapa ihop två poäng var!


Hurraaa för er!

måndag 11 maj 2009

FilmQuiz! (Eller kryssningen, del 2)

Då jag redan har berättat det mesta om hur kryssningen var, kommer här en spännande FilmQuiz med Amandas bilder som jag väntade på..

Vilka filmer föreställer alltså bilderna?

Skriv in era svar i kommentarsrutan, och vinnaren får nog bara äran som pris, men det är inte så illa pinkat..

Ni som har tillgång till Amandas facebook får gärna delta, men ni kan inte vinna på grund av att ni redan fått flera av svaren. Så du inte blir sur Emil..

Beredda? Då kör vi..


1.


2.


3.


4.


5.

På vissa av bilderna kan jag godkänna två svar. Lycka till!

söndag 10 maj 2009

Sömnlös i Solna

Tydligen är min kropp helt chockad av att få ha sovit ensam en hel natt och vaknat först vid halv tio, för här sitter jag nu ett på natten, helt klarvaken.

Tog dock fyra Valerina Forte för ett tag sen, så jag väntar bara på att dom ska kicka in..

Kryssningen innehöll de vanliga ingridienserna. Taxfree-butiken, upptäcka ön där gamla Grumme trättsåpa-reklamen måste ha spelats in (och undra hur man gör där om man till exempel börjar gräla och vill komma ifrån varandra lite. Eller bara ta en promenad.) hytt-fest, bli tilltalade 'hej flickor!' av ett gäng överförfriskade herrar på konferensresa, mellanstadiedans till Boten Anna, bli limmad på av en lastbilsbyggare från Strängnäs och inse sin egen osmidighet när man tilldelats överslafen.

Sjukt tråkigt ställe att leka kurragömma på..

Det absolut bästa var dock när vi insåg hur roligt man kan ha med en kamera och en tom korridor. Dom bilderna kommer dock först imorgon (hoppas jag..sneela..) när Amanda skickat över dom.

Tills dess får ni hålla tillgodo med mina tråkiga.

En vacker bild vid första anblick, men det smutsiga askfatet får en snabbt att minnas var vi faktiskt befann oss.

Köpte en kanin till Lia som inte fick en så bra start i livet. Nertryckt i en varukorg tillsammans med Pina Colada och en påse ostbågar.

Den här villan tänkte jag köpa när jag blir rik.

Nä, nu ska jag ge sängen en ny chans. Godnatt!