onsdag 31 augusti 2011

Det här med att lära sig svenska.


När jag och Simon blev ihop hade vi först varit kompisar i några månader, sen fick vi några månader tillsammans innan han åkte hem till Grekland. 

 Om nån oroat undrar var min handväska är, så står den där på golvet. Ingen fara alltså.

När jag var klar på fartyget åkte jag till Grekland och vi bodde där ett tag. Sen åkte vi till Dublin och bodde där ett tag, och efter det åkte vi ut på ännu ett fartygskontakt innan vi insåg att vi inte orkade mer och sa tack och hej efter två månader, och först då bestämde vi oss för att flytta till Sverige.

Det hade då gått ca 1,5 år, när vi uteslutande hade pratat engelska med varandra.

Alltså fortsatte vi med det även i Sverige eftersom allt annat kändes onaturligt, och jag ville själv underhålla min engelska eftersom jag vet hur lätt man tappar den om man inte får öva dagligen.

Simon började på SFI, men var också mitt uppe i att starta ett eget företag, han jobbade sju dagar i veckan det första året och fick snart kicken från skolan eftersom han inte var där tillräckligt ofta.

Han tänkte att han istället skulle lära sig efterhand genom att bara bo här, men då de flesta Stockholmare såg detta som ett ypperligt tillfälle att få öva sin egen engelska, var det fortfarande ingen som pratade svenska med honom, och att lära sig ett språk genom att bara lyssna utan att veta vad någon betyder, är ett nästintill omöjligt projekt i vuxen ålder.


Sen fick vi barn, och då vi gärna vill att hon ska få alla tre språk från början, och enda sättet för henne att få engelskan är att lyssna på oss prata, så tyckte vi det var lika bra att fortsätta eftersom alla vid det här laget verkade ha accepterat, och till och med gilla, att min man pratar man engelska med.

Men det finns ju alltid såna som inte ger upp, och undrar när den där greken ska få tummen ur arslet, och på det svarar jag bara att om man sitter ner i lugn och ro, face to face så går det att ha riktigt bra konversationer, men det är just när det är flera stycken som sitter och pratar snabbt med uttryck som mest vi känner till, då blir det lite för mycket.

Det har alltså aldrig handlat om att han inte vill, men tiden har inte riktigt funnits och vi har prioriterat annat, och även om det inte går fort, så går det framåt.

Ja kolla, det går faktiskt framåt.


Men det är klart vi inte är omöjliga, så på sistone har vi försökt att prata svenska på kvällarna när Lia har gått och lagt sig, och vi tänkte även börja kolla lite svenska filmer så han ändå fattar så pass mycket nu så jag behöver inte sitta och översätta hela tiden, utan bara om det blir extrakrångligt.

Vi har redan sett Ondskan, De två första i Millennium-trilogin samt Snabba Cash, men jag tar alltså tacksamt emot tips på fler bra svenska filmer som inte är för krångliga och där dom inte pratar med för mycket dialekt.

Eller ska man passa på att se Solsidan kanske?

tisdag 30 augusti 2011

Men skit.


Jag hinner inte blogga ikväll, så jag tänkte bara bjuda lite snabbt på den filmscen som jag tycker är roligast i världen, när Steve Carrell blir vaxad i '40 year old virgin'.

Men döm om min bestörtning när jag insåg att det är 2011 och det fanns inte ett enda klipp på tuben som inte är en filmad TV!

Men jag antar att alla har sett den redan, så då kan jag ju bara meddela att jag tycker det är den roligaste filmscenen ever! Vilken tycker ni?

måndag 29 augusti 2011

Två ögonproblem.


Först en recension av Loreal Lasch Architect 4D mascara som jag köpte i helgen.

Eftersom man tar själva färgningen för givet antog jag att de första tre D:na betydde längd, volym och böjning, men kände mig lite osäker på vad det fjärde stod för.

Först idag när jag kom hem från jobbet förstod jag vad:

 Inte så fresch.

Det stod för 'även under ögonen.' 


Nu till ett allvarligare problem.

Om det är en unge på förskolan som är jäkligt bråkig, och det nu är andra gången på ett halvår som Lia kommer hem med rivmärken under ögonen, ska man då vänta tills han lyckats klösa ut hela ögat på henne, eller ska man mörda ungen direkt?


Ok det syns inte så jättenoga, men märkena är där. 


 Jag låter er bestämma. Andra tips mottages tacksamt också.

söndag 28 augusti 2011

Wax on.


Så var det idag dags för Taekwondo igen.

Innan lektionen tog instruktören oss åt sidan och förklarade att han aldrig hade sett ett barn utvecklas i sån takt tidigare. Att Lia inte längre passade in i gruppen utan behövde nya utmaningar. Ja, han ville faktiskt att hon skulle börja tävla direkt.


Vi blev lite tveksamma. Hon är ju bara tre liksom.

Men instruktörerna (fler hade nu slutit upp) försäkrade högtidligt i kör att hon kommer att vara världsmästare innan årets slut, så vi gav med oss, även om vi kanske tycker att det ser lite väl avancerat ut på hennes nya lektioner..



(Närå. Men idag tilläts vi iallafall lämna rummet så hon körde själv i gruppen utan att hålla pappa i handen, och det tycker JAG var ett jävla framsteg.)

lördag 27 augusti 2011

De senaste dagarna according to min senaste app, Camera+


Så på fredag morgon vaknade den lite till liv en stund, och jag grät nästan av lycka. Sen dog den litegrann igen, och jag med den.

Sen kvicknade den till igen och förutom att den låser sig lite ibland verkar den helt återställd.

För att visa min uppskattning kommer alltså här ett inlägg som mest handlar om vad man kan göra med en Iphone.


 Jag hade alltså skaffat en ny fin app som enligt recensionerna var den bästa fotoappen EVER och som jag kunde sitta och mixtra med på flyget till Dorotea i torsdags. Den lyckades dock inte få mitt övertrötta ansikte att se piggt och fräscht ut, men det skulle nog vara lite överkurs för vilken app som helst.



 På planet kunde jag även börja läsa en ny bok. Mycket lovande må jag säga.



Om ni upplevde det extra molnigt och grått i torsdags så kan jag meddela att det berodde på att det var dubbla lager moln och här befann jag mig mittemellan. Som köttet i en himmelsk hamburgare hade jag sagt om jag vore poetiskt lagd. 



När jag inte läste bok bläddrade jag bland familjesidorna i VästerbottenNytt och kan konstatera att det kanske inte alls är så jävla kul att vara den första av fyra generationer.



När jag klev av tog jag såklart en bild på mig och planet. Det gör jag ju alltid och är ingenting att bråka om tycker jag.



I taxin informerade chauffören att ja de hade haft en mycket fin sommar i Dorotea, och jag höll mig helt borta från andra frågor som skulle kunna tolkas som sexuella inviter. Jag lär mig. 



Varje gång, VARJE GÅNG, när jag åker förbi det här huset så tänker jag att det måste vara en tortyrkammare i källaren. Ett tips till er Urban Explorers. 




Väl framme så jobbades det på som vanligt, och jag fick äta lunch på Teamleaderns altan. 
Sån här utsikt tillhörande en 6-rumsvilla kan man alltså få för drygt fyrahundratusenlappen däruppe. Känns inte riktigt rättvist. 



På vägen hem hade jag tur och blev hämtad av min absoluta favoritchaufför, som jag inte sett på ett tag eftersom han gått igenom en svår behandling för cancer. Men nu är han fan på bättringsvägen. Jag blev så glad så jag hade tjuthaka där i baksätet.



 Det här var den sista bilden jag tog innan iPhonen dog. Jag stod på flygplanstrappan på väg hem och tyckte att himlen såg så olycksbådande ut. Jag hade verkligen rätt. En minut senare var displayen svart.


Tillbaka på jobbet igår drog jag, så fort den var levande igen, ner fler kollegor i Wordfeud-träsket. Ser ni hur sammanbiten han ser ut? Jag vann.



Vi har även hängt lite på gården.

Sen så blev det plötsligt sommar igen..



..då hängde vi såklart ännu mer på gården. Här en gungpaus..


..mellan det närmast maniska cyklandet.



Nu en liten parentes när jag ska prata Wordfeud.

1. Hur förvånad är jag över att jag en lördagkväll sitter och spelar detta med 6 personer på en skala från 1 till 10? Svar: 2. Så beroendeframkallande är det.

2. Hur förvånad är jag över att iallafall ett av dessa spel har frångått poängsystemet och är istället inriktat på att bygga så många könsord som möjligt? Svar: 0.

3. Hur förvånad är jag över att jag inte visade mig vara bäst av alla på detta? Svar: 7. Jag är ju fan distriktsmästare i Boggle. Eller iallafall familjemästare. Efter mamma. Men hon är fan ord-Rainman.

4. Hur många gånger har jag nästan blivit påkörd på grund av att jag spelat Wordfeud på övergångsställen? Svar: Närmare 12.

5. Hur dåligt samvete har jag haft för att jag spelat Wordfeud istället för att kolla på mitt barn när hon ska visa nån cykelkonst? Svar: Vilket barn?

Så för att väga upp mitt dåliga samvete köpte jag idag fingerfärg och hoppade i badkaret, så allt är förlåtet.

torsdag 25 augusti 2011

Till min vän.


Jag borde ha sett tecknen. Jag borde ha hört varningsklockorna ringa.
Du betedde dig lite konstigt de två sista dagarna. Jag tappade kontakten med dig och du verkade liksom inte riktigt..här.
Så idag dog du bara. Jag såg ner på dig, och såg bara svart. Jag provade allt. Tryckte, klämde och skakade. Jag viskade i ditt öra, snälla kom tillbaka till mig. Lämna mig inte. Men det var försent.

Delar av mig kan inte låta bli att bli arg och besviken också. Du var inte gammal, så varför valde du att lämna mig. Jag hade just lärt känna dig, börjat förstå hur du fungerar och ja, blivit beroende av dig.
Och alla Wordfeud-spel jag hade öppna! Med Emil, Sara, Christian, Zandra! Jag hade även just börjat spela en intensiv match med A, och Potatishäxan har skickat en inbjudan som jag aldrig hann se. Varför gjorde du såhär mot mig!?

Förlåt, det var inte meningen att brusa upp, jag är bara så förkrossad. Men kanske finns det hopp? Kanske går du att laga, eller så är du förlorad och jag får en ny via garantin. Förhoppningsvis får jag låna en redan imorgon, och tills dess får jag bara försöka hitta en mening, ta en timme i taget, och inte falla för frestelsen att bara följa efter dig.


Farväl min vän.


onsdag 24 augusti 2011

Lurad, del II.


Min skrivbordsgranne som är bög kom tillbaka från ett besök till doktorn.

Jag: Gick det bra?
Han: Ja sådär.. Jag har aids.
Jag: (svimmar)
Han: Nä jag skoja bara.


Men gud. Vad är det här!? Utstrålar jag nån slags styrka som får folk att tro att det är ok att skämta såhär med mig? Jag är ju fortfarande helt skakig efter Lias stenätarskämt.

Så lägg av nu. Jag är svag och lättlurad. SVAG OCH LÄTTLURAD SA JAG!




(Fast jag är bra på Wordfeud. Eller iallfall besatt. Så vill nån mer spela med mig så är mitt användarnamn Cassiopi. Jag spelar just nu med fyra stycken men dom är så långsamma..)


tisdag 23 augusti 2011

En solskenshistoria.


Just när Lia äntligen börjat visa intresse för trehjulingscykling, så passade hennes ärvda trehjuling på att braka ihop.

Det hindrade dock inte mig och Sara att ta en kvällsplaydate på gården igår kväll, trots att Sigges enda intresse för tillfället är just att cykla.


För att försöka väga upp detta tog vi med oss Lias gamla trampbil i förhoppning att de skulle kunna bytas av lite ibland, men det slutade i katastrof..




De första minuterna gick Sigge med på att ha bilen, men då den är ganska svårtrampad, som syns på bilden ovan, så ville han snart ha tillbaka sin cykel. Då skrek Lia hysteriskt tills hon fick tillbaka den, och sen skrek Sigge hysteriskt tills det var hans tur igen.

Ibland lyckades vi inte ens få dem att turas om utan dom stod båda och skrek som besatta med den vänskapshotande cykeln i två fasta grepp emellan dem.

Till slut gav vi upp och bestämde oss för att gå hem. Barnen kramade varandra lite avmätt, och vi blev plötsligt osäkra på om detta skulle skada deras förhållande för alltid..




Så det fanns inget annat att göra. Lia måste ha en ny trehjuling, nu. Jag hade alltså inget annat val än att besöka ärkerivalen Blocket, och än värre blev det när det visade sig att den enda som fanns i närheten var uppe på den livsfarliga kullen bakom vårat hus, närmare bestämt kniv- och kamphundsparadiset, blåkulla.



Dödsföraktande föräldrar på farlig mark. Allt för dotterns lycka.


Men när vi tagit oss upp i den rangliga hissen öppnades dörren av en vänlig Serb som klappade Lia på kinden och slängde med en hjälm på köpet. I själva verket blev vi varken rånade eller överfallna. Bra.

 På väg mot säkerheten, men med hjälmen på. Just in case.


 
Väl i säkerhet blev jag så till mig så jag tog en Hipstamatic-bild. Det händer fan inte ofta.

 
Jag och Sara bestämde sen för att hoppa direkt upp i sadeln igen, och bokade på vinst och förlust genast in en ny playdate.


Det började lite skakigt. Lias nya trehjuling var nämligen aningen mer lättrampad, och Sigge kastade trånande blickar efter den, samt försökte sälja in sin egen cykel till Lia genom att demonstrera bekvämligheten i sadeln med det något högre ryggstödet, men Lia gav den kalla handen.


 Men snart infann sig den gamla balansen och jävlar vad det cyklades. Jag och Sara kunde till och med bara stå och prata om andra saker medan de skötte sig själva. Den storheten.


 Och när vi skulle gå hem stod det klart att även vänskapen var återställd.


Slutet gott, allting gott.


måndag 22 augusti 2011

Minnesvärda samtal från lördag natt.


Jag och extremskånsk kille i baren:

Han: Häurskrodabudibu!
Jag: Va?

Han: Häruskrodabudibu. Drao tebaox dåm bara! Haha!
Jag: Haha.
(Pinsam tystnad medan vi väntar på min beställning. Äntligen kommer glasen)
Jag: Ha en trevlig kväll!
Han: Deisämä!



Jag, Susan och en brat, senare i en annan bar:

(Jag och Susan väntar vid baren, intill mig står en stor skål med flaskor och is. Braten kollar på en flaska men trycker tillbaka den med sån kraft så det skvätter vatten i mitt ansikte)


Brat: Åh gud förlåt.
Jag: Ingen fara, jag behövde svalka av mig.
Brat: Ni är från Gävle va?

Jag och Susan börjar halvhysteriskt skrika i kör något om hur fan han kunde höra det, var vår dialekt plötsligt helt out there?

Brat: Jag är också därifrån.
Jag (kisar och kollar närmare, känner igen honom vagt från typ samma gymnasieskola eller liknande): Men jaaaa, dig känner jag igen.
Brat (till Susan): Du ba' stötte på mig en gång, men jag var inte intresserad.
Susan: VA!? Vafan!
Brat: Nä jag skoja bara.
Susan: Men du är från gävle alltså?
Brat: Nä jag skoja bara.


I taxin på väg hem:

(Jag tycker det är olustigt tyst i bilen och försöker lätta upp stämningen):

Jag: Slutar du efter det här eller jobbar du vidare?
Taxichaufför: Ja, jag jobba fem minoter till. Haha.

Jag (Tänker): Men är jag helt cp, nu tror ju han ju att jag vill hooka up efter hans skift!


Den olustiga tystnaden fortsatte sen tills vi var framme.

Stockholms uteliv. Det är för härligt.

söndag 21 augusti 2011

Så vare söndag igen då.


I fredag såg vi Insidious. Så.Jävla.Äcklig.

Men den klår ändå inte The Grudge.



Resten av helgen blir i ovanligt få bilder..

Jag och min gamla vän Susan bestämde oss för att dricka vin på Orangeriet igår kväll, och blev mycket nöjda över att få värsta king-stolarna. Titta bara så nöjd och konstig jag ser ut i min tron.


När mörket föll passade de utmärkt att leka Princess of Darkness i.


Idag var det dags för Lias andra Taekwondo-lektion, och även om hon inte kan tituleras Ninja än, gick det mycket bättre. Hon kunde till och med inte vänta på sin tur att få hoppa över mitzar och slå intruktören i magen, utan pep förbi de andra barnen i kön och hoppade iväg.
Inga disciplinpoäng alltså, men hellre det än att sitta och trycka i mitt knä.


 Efter det drog vi och fikade med en kompis till Simon. 
Och nej, tydligen kan jag inte sluta.

fredag 19 augusti 2011

Lurad.



Samtal vid middagsbordet:

Lia: Jag har ont i halsen.

Jag (halvintresserad då det är hennes nya grej att säga att hon har ont i halsen): Jasådu.. Inne i halsen eller utanpå halsen?

Lia: Inne..

Jag (Nu mer intresserad eftersom det alltid annars är utanpå): Jaha, får jag titta. Gapa. (tittpaus) Ja. lite smårött kanske. Men ingen fara..

Lia: Det är för att jag åt stenar.

Jag: Va!? Åt du stenar!

Lia: Ja, STOORA stenar!

Jag (Ger Simon 'ring ambulansen'-blicken. Han fattar inte.): Men snälla Lia varför gjorde du det??

Lia: Jag har ont i magen..

Jag (Nu panikslagen, Simon fattar äntligen och har rest sig till hälften): Men, men...

Lia: Jag skoja bara. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHaaa! (Tänk er att hon lät ungefär som den där skrattande spökrösten i slutet av Michael Jacksons 'Thriller')


Herrejävlar.


Ok, hon är inte en lika slipad skämtmakare som sin morsa (Ni minns väl allergiskämtet? Hahaha) men hon är på god väg, och snart ska vi ha ett samtal om vad det är ok att skämta om och inte.

torsdag 18 augusti 2011

Dagens allvarliga.


Vid 5-tiden imorse kom Lia gråtande in i vårt rum. Hon hade drömt om grannhunden som skällde åt henne för några dagar sen, och var mycket upprörd över detta.

Hon fick som vanligt lägga sig emellan oss,  så efter att hon väckt Simon för att förklara att hunden bara skojade och stoppat tillbaka nappen i munnen, somnade hon om med benet kring min midja

Jag däremot hade svårt att somna om efter det, vilket irriterade mig då jag skulle upp kl 6, och gick och lade mig sent igår kväll.

Vi har inte så stora problem, jag och Lia.

Alltså tvekade jag inte en sekund när Rädda Barnen för nån vecka sen ringde och frågade om jag kunde tänka mig att betala 200 kr istället för 100  kr i månaden, för att hjälpa dom svältande som bor under ett träd och inte sover alls eftersom dom är rädda för att bli överfallna, rånade och våldtagna.
 

Lia har haft tur. Det andra lilla barnet har det inte.
Så lätt det hade kunnat vara tvärtom.

Så har ni redan har gett, ge lite mer nu.



PS 1: Idag körde jag och Sara Zumba i Skytteholmsparken igen. Den här gången gick det bättre och vi salsade, sambade, krumpade och battlade. Eftersom ingen av er var där kan jag ljuga och säga att vi gjorde det riktigt bra.

PS 2: På vägen hem från zumban fick jag en rejäl avhyvling för att jag kallat mina nya vänner vildkaninerna för harar. Tydligen ser harar helt annorlunda ut. Det var alltså kaniner jag matade. Så ni vet.

onsdag 17 augusti 2011

Dagens ytliga.


Idag kom jag lite försent till jobbet, för jag tog med mig ett gäng morötter och matade dom där tama hararna som bor vid mitt kontor. Hur jävla gullig är inte jag! Hararna var också rätt söta. 


Och väl på kontoret så plötsligt hände det verkligen! 75 riksdaler!


Detta firades med en lunch i solen och jag insåg att eftersom jag alltid tar kräftstjärtar i min sallad, så kommer hela grejen med kräftor kännas ganska gjord när det är dags för skiva.




Den lyckosamma lotten byttes in mot tre nya. Nu plötsligt hände ingenting längre.


Sen slog nyheten ner som en bomb! Victoria är äntligen gravid! Kolla va glada dom är.. 
(Ok nu ska jag sluta)


På vägen hem såg jag ännu en glad nyhet. Shell-macken utanför oss har börjat med Grekisk meny. Varmkorv med tzatziki och en Loka. En smak av det riktiga grekland.
Shit vad glad Simon ska bli.

tisdag 16 augusti 2011

Allergihumor


Kommer ni ihåg att jag allergitestade mig på grund av min ständigt kliande hals och gom för ett par veckor sen?

Jag blev lite bättre sen och glömde bort allting, men idag ringde läkaren med besked, och tydligen är jag allergisk mot gräs. Tur att jag mest tar kokain. Hahahahahaha!

(Sorry, man måste nog vara gräsallergiker för att förstå det roliga.)

måndag 15 augusti 2011

När det ska börjas i tid.


Idag var en stor dag. Nämligen dagen då Lia skulle få gå sin livs första kampsportslektion.

Simon var 6 år när han började, och då vi ju vill att hon ska vara dubbelt så bra som honom så får hon börja dubbelt så tidigt.. (ja jag gick obs-matte, vaddårå?)


Det vore väl dock synd att säga att hon var lika entusiastisk som sina föräldrar, då hon vägrade röra sig en meter utan att hålla en av oss i handen, och klagade på att instruktören skrek.

DLGB (känd från Rookie mom-bloggen) var också där, och precis som jag befarade så var nivåerna lika som när jag själv tränade kampsport med hennes mamma, och inte till min och Lias fördel kan jag avslöja. 
Men vi får skylla på två års åldersskillnad i båda fallen.


 Bugningsträning.


Men mot slutet tinade hon upp lite så vi investerade i dräkt och bestämde att hon får fortsätta hela terminen iallafall. 

Väl hemma blev hon sen riktigt pepp (ivrigt påhejad av kampsportspappan) och trots ett lätt slag-missförstånd så ser hon rätt vass ut..



söndag 14 augusti 2011

I brist på annat fortsätter jag tjata om bilder..


Ni brukar ju vanligtvis håna mina paint-skapelser, men no more alltså. Kolla vilket jäkla proffs jag har blivit!

Irriterande blek turist i vattnet.. 

Borta!




 Gubbe med helt klart skumma förehavanden bland klipporna..

Så, här ser ni skummisen ordentligt.

 
Borta!



Jeteful tatuering..

Borta! Och, visserligen ser det ut som att jag somnat i solen med ett bandage kring armen, men ändå.


Så vad sa ni nu då? Va, va?

(Varför skaffar hon bara inte photoshop, kanske nån undrar.. Svaret är för att jag inte kan det, och allt jag inte kan är dåligt. Och läskigt.)