En liten hälsning.

Hej Kina.

Vet ni att erat tvångsaborterande känns som en film som skulle beskrivas bäst som en 'otäck framtidsvision', och man skulle se den, må lite dåligt, men ändå trösta sig med att det aldrig skulle kunna hända i verkligheten?

Men ni verkar ju tycka att det är helt ok. Även det faktum att ni bara vill ha en son känns lite skevt, hur ni lämnar era döttrar att ruttna på smutsiga barnhem, går hem och och försöker igen.

Smart tänkt, eftersom detta kommer att leda till att ni om ett par generationer bara blir män kvar, som måste passa sig jäkligt noga för att tappa tvålen, och till slut kommer ni dö ut.

Rätt åt er, känner jag spontant nu.

(Ok, kanske är jag lite överkänslig eftersom jag saknar Lia, och typ börjar gråta om en fotbollspelare filmar lite för trovärdigt hur ont han har när han ligger där på gräset och håller sig om skenbenet trots att reprisen visar att han fick en lätt puff på höften. 
Men jag tror inte det.)

Det verkar ju inte gå nån större nöd på henne iallafall..

Ungjäkel.

Men jag hänger inte läpp.

Jag vill ju trots allt att hon ska tillbringa somrarna i Grekland. Jag vill ju att hon ska få vara så mycket som möjligt med den sidan av släkten, ta del av kulturen, prata språket felfritt och kanske lära sig en del om hur man inte hanterar sin ekonomi när hon ändå är i farten.

Alltså har jag grinat klart, och försöker ha såhär trevligt istället:

Första festen med nya jobbet, och som tur var för mig tävlades det i Boule. Ni som har hängt med ett tag kanske kommer ihåg att jag kan vara sjukt grym på det om jag sätter den sidan till.

Så jag kände att det var ingen idé att vara blyg, utan jag gick och vann alltihop och fick ett Boule-set som pris, så nu jäklar ska det övas, sen ska jag vara med i OS. Om det är en gren där vill säga.

En gång i veckan brukar jag dock fortfarande luncha med några gamla finfina Tradden-kollegor, för att hålla det värsta längtet borta.

 Jag har hängt en del i mitt andra hem, dvs hemma hos Sara aka Grillmästaren.

Jag har lekt stekare på Djurgården.

 Sen kom midsommar som firades med några av de bästa. 

 Jag fick även visa att jag inte bara är ett pretty face utan även en kvinnlig McGyver, som gör ett durkslag av en påse, en gaffel och mineralvatten.

 Vi kan väl förresten komma överens om att jag inte bara är Boulemästare och McGyver, utan även något av en expert på Rosévin?

Bra. Då kan ni pay attention, ni som tycker att Rosé kan vara lite surt. Här är det godaste, Mateus.

Jag släpade såklart med mig mitt Boule-set och det blev en stenhård Killarna-mot-Tjejerna match. Som vi tjejer förlorade med ett poäng, för att vi gav bort ett poäng för det var på millimeterna lika en gång och.. Skitsamma, tjejerna vann egentligen.

För att roa barnen hade Sara tagit med ansiktsmålning. Men det roade även oss vuxna och jag bad Zandra måla över min tatuering så jag skulle slippa se den. Vi blev rätt nöjda med resultatet.

 Sen ville Sara ha en lite mer genomarbetat kroppsmålning, vilket Zandra lyckades med, tills vi insåg att det var kusligt likt SD-loggan, så då blev det lite dålig stämning ett tag..

..som vi snabbt lättade upp genom att byta ut en midsommarnattsdröm mot lite fäbojäntan.

Mot kvällen drog vi barnlediga singlar hem till Amanda för balkonghäng innan vidare färd mot staden och kroglivet, vilket till en början kändes fel sådär på midsommarafton..

..men vem behöver egentligen sill och nubbe när man kan ha den här utsikten...

 ..och får dansa fuldans till gamla 80-talshits tillsammans med dom man gillar bäst. 

Inte jag iallafall.

Nu har hon åkt.

Idag kom den. Den där yttersta separationsprövningsdagen, eftersom jag plötsligt inte ska spendera nästan en månad i Grekland längre, utan en futtig vecka lite mitt i.

Det betyder att jag nu inte kommer att träffa min Lia på ganska exakt tre veckor, och Simon var här och hämtade henne för en liten stund sen.

Jag har aldrig varit ifrån henne så länge. Rekordet är tolv dagar när den där vulkanen fick spel för ett par år sen, och då dog jag nästan.

Så nu sitter jag här och stirrar, med favoritgosedjuret i knät och den senaste håruppsättningen fortfarande intakt. 

Jag borde städa. Jag borde träna. Men jag vill nog bara sitta här med mina hårspännen och katten Paddy. 

Och vi saknar henne.

Hänt på sistone.

Vi har gjort chokladbollar igen, och jag har insett att jag verkligen behöver lära mig baka något annat..

 

 Jag kom på en katt nöjt uträttandes sina behov i en sandlåda, och därmed besannades en av mina värsta skräcker.

Förut kunde jag ju ändå inbilla mig att dom hade mer respekt än så, men icke. 

 Sen drog vi till gävle, och jag försökte trösta mig med att om det regnar mycket nu så är chansen större att det blir fint på midsommarafton.

Väl på plats lektes det med ballonger..

..provades en jäkla massa klockor från mormors förråd..

..visade morfar hur man spelar data...

 ..och hade allmänt roligt.

När Lia sen slocknade dracks det vin och spelades Mexican Train.

Dagen efter fortsatte det regna, så utomhusaktiviteterna fick hållas i tält.

Sen drog vi hem till syrran där Lia fick leka med stora tjejer och var mycket lycklig.

 Man kan tycka att ungarna borde vara less på vatten, men icke.

Sen torkade det äntligen lite, och då hoppades det utav bara helvete..

 ..och togs lite awkward family photos.

Annars då?

Blogga, pausa, blogga, pausa

Känner ni - trots att man fortfarande typ måste ha vantar på kvällarna - att sommaren är här?


Det betyder mindre bloggande för min del, även om det inte blir så mycket grekland i år.


Så jag ville bara förklara detta (förmodligen mest för mig själv) eftersom jag, förlåt ni, är van vid ett inlägg om dan. Nu kanske det blir varannan. (Tänk er en smiley)


Vi får se. Hörs snart då!

Dålig hjälp.

En vänlig själ kom med ett tips medan ni andra bara skiter i mig så snart Zlatan visar sig. Osnällt.

Nu har jag dock ett nytt hett tips som nån kanske kan nysta vidare på.. 

Ni vet när man ska importera bilder från iphonen så är det liksom en bild på en iphone i själva importeringsrutan?

Så var det också för mig förut, men nu med min nya ser det ut såhär:

Så det är ju uppenbart att min iphone inte fattat att den är en telefon, utan tror snarare att den är nån slags tv eller kanske en microvågsugn, och då kan man ju förstå att det blir lite problem med picture properties..

Så nån som vet nurå vad jag ska göra?


Annars flyter livet på rätt smärtfritt för tillfället faktiskt. Jag har ju de bästa av vänner, ett riktigt trevligt jobb, igår promenerade jag i ett sommarljumt stockholm och avslutade kvällen med en bio. Förutom mina mobilbekymmer är allt riktigt trevligt och harmoniskt faktiskt. Kan det få vara så nu ett tag pretty please du som bestämmer sånt? Jag har fått nog av svängningar på ett tag.

Finast idag. Lia och Sara säger hejdå eftersom det förmodligen är sista gången de ses på ett tag då Lia drar till Grekland nästa vecka. Då kommer det nog svänga neråt ett tag, men jag är iallafall förberedd.

Ett rop på hjälp.

Nu är det allvar. Jag har ett problem större än jag kan hantera. Jag kan inte sova om nätterna, jobba ordentligt, fokusera på något. Allt är kaos.

Såhär är det.

Sen jag fick min nya mobil så är det krångel med bilderna. Så fort jag tar en på en annan ledd än standard, så vänder den sig inte automatisk längre utan laddas in i datorn upp och ner eller på sidan.

Och om jag sen föröker vända och spara ser det ut SÅHÄR:

Vafan!? Vad ska jag göra? Jag blir galen! Nu måste jag alltså ta printscreen på alla dessa bilder jag vill använda, öppna i paint, klippa till och spara. Döden. Nej, DÖDEN!

Så släpp allt nu. Skit i fotboll och midsommarplaner eller vad det nu kan vara. HJÄLP MIG!!

 
 

Så en massa helg på det.

På fredagen hamnade vi återigen på Saras balle, och om någon undrar varför fotona ser ut att vara tagna av ett basketproffs, så anser Sara att det nästan är viktigare att få med mysighetsdetaljerna och grödorna, än själva personerna.

Men då min egen balkong har samma mysighetsfaktor som parkeringen bakom Lidl, accepterar jag det.

Vi satt kvar så jäkla länge så solen gick ner, och det är ju fan en bedrift såhär strax innan midsommar.

Inte heller på lördagen förnekade jag mig, utan då blev det uteservering med Rookiemom aka Stjärnfejan, samt Zandra aka Största ögonvitorna i stan. (Och det är en komplimang alltså)

(En parentes till: Om någon ba, 'men herregud vad hon ränner ute hela tiden!', så är det inte för att jag är en gammal alkis, det är bara för att jag pallar inte att sitta hemma ensam och sakna mitt barn när hon inte är med mig. Sådetså.)

Men kolla. Mina egna ögon ser jättesmå ut, och hakan gigantisk. 

Det var sista bilden på oss tillsammans bestämde jag just.

 

På söndagen fick jag hämta upp Lia som är såhär jäkla fin med sina plastsyskon. Hjärtknip på ett positivt sätt av att se dom tillsammans.

 Frampå eftermiddagen tog vi tuben mot Kungsträdgåren och Rix FM-festivalen.

Men tror ni inte nån jäkel bestämde sig för att ta livet av sig just då!

(Närå, det är en sån där reklamtapetserare.. Men VAFAN! Brukar inte dom klättra upp när tåget kommer!? Dom där bara stod kvar helt coola upptryckta mot väggen. Jävla dårar.)

Väl på plats mötte vi upp Snygg-Pia med barn..

..där vi genomled Dannys armar i några minuter...

..innan Loreen äntligen äntrade scenen.

Lyckan.

Men det var ju en gratiskonsert, så hon drog bara av Euphoria och tackade sen för sig, vilket iochförsig var helt lagom. Så då lekta vi kull i labyrinterna istället. 

Detta måste ju ha skapat nåt mysigt barndomsminne. Vi säger så.

Men trots att det äts jäkligt mycket glass..

..kan den skarpsynte notera att Lia vuxet mer på längden än på bredden på sistone.

Tre hypade-och-vill-helst-hoppa-i-fontänen-men-ändå-fina-barn.

Och en svan.

Inte borta.

Jag håller bara på och dejtar och grejar igen. Varför ta det lugnt när man inte behöver göra det liksom?

 Dock inte så seriöst dejtande så personen ifråga får vara med på bild. Längre fram. Kanske. Vi får se.

//Mystisk75

En finfin mittiveckanhelg.

Gårdagkvällen blev ju alldeles fantastiskt mysig, med balkonghäng under filt hos Sara.

Sen övertalades jag som sagt av Zandra till detta. En utekväll på Stureplan. Det var oväntat kul, och så längesen så jag frågade när det var dags för hemgång var Burger King hade tagit vägen.

Oh the fail.

Idag fick jag och Lia besök från hennes dagisbästis och min dagismammabästis.

Och plötsligt blev ju vädret helt jäkla fantastiskt.

På vägen hem fick Lia testa cykelstol för första gången, och visade sin uppskattning på ett väldigt frescht sätt.

Sen hade vi det bara så jäkla fint i nån timme.

Det blir även mer och mer tydligt vad det faktiskt ska bli av den där ungen när hon blir stor. 

Ok hon behöver jobba lite på utformningen, men fantasin och detaljerna är det inget fel på.