En liten hälsning.

Hej Kina.

Vet ni att erat tvångsaborterande känns som en film som skulle beskrivas bäst som en 'otäck framtidsvision', och man skulle se den, må lite dåligt, men ändå trösta sig med att det aldrig skulle kunna hända i verkligheten?

Men ni verkar ju tycka att det är helt ok. Även det faktum att ni bara vill ha en son känns lite skevt, hur ni lämnar era döttrar att ruttna på smutsiga barnhem, går hem och och försöker igen.

Smart tänkt, eftersom detta kommer att leda till att ni om ett par generationer bara blir män kvar, som måste passa sig jäkligt noga för att tappa tvålen, och till slut kommer ni dö ut.

Rätt åt er, känner jag spontant nu.

(Ok, kanske är jag lite överkänslig eftersom jag saknar Lia, och typ börjar gråta om en fotbollspelare filmar lite för trovärdigt hur ont han har när han ligger där på gräset och håller sig om skenbenet trots att reprisen visar att han fick en lätt puff på höften. 
Men jag tror inte det.)