måndag 18 juni 2012

Nu har hon åkt.


Idag kom den. Den där yttersta separationsprövningsdagen, eftersom jag plötsligt inte ska spendera nästan en månad i Grekland längre, utan en futtig vecka lite mitt i.

Det betyder att jag nu inte kommer att träffa min Lia på ganska exakt tre veckor, och Simon var här och hämtade henne för en liten stund sen.

Jag har aldrig varit ifrån henne så länge. Rekordet är tolv dagar när den där vulkanen fick spel för ett par år sen, och då dog jag nästan.


Så nu sitter jag här och stirrar, med favoritgosedjuret i knät och den senaste håruppsättningen fortfarande intakt. 

Jag borde städa. Jag borde träna. Men jag vill nog bara sitta här med mina hårspännen och katten Paddy. 

Och vi saknar henne.

4 kommentarer:

Jenny sa...

Åh, jag kan inte riktigt tänka mig in i situationen. Men tänk så glada ni ska bli när ni ses igen. Och då väntar väl en härlig vecka med Sigge och co?

Jag skulle inte vilja ha tre veckor utan barnen, men gärna en... eller två...

Kram!

Västgötskan sa...

Oj, tre veckor?! Förstår dig... Måste vara jobbigt. :-((

Kram!

Potatishäxan sa...

Buhuuuuuuu.........

A sa...

Jobbigt läge! Men jag säger som Jenny här ovanför, tänk vad glada ni blir när ni träffas igen.
Du får försöka tänka på att Lia får det roligt och skönt i Grekland. Jag vet, lätt för någon annan att säga.
Ta ett stooort glas rosé, eller flera. Det kan hjälpa!