Väggval, del 2

Kommer ni ihåg att jag före jul skrev om mina problem att komma på vad jag skulle hänga upp på den där stora, tomma väggen?

Det blev till slut syrran som kom till min räddning, i form av ett jäkligt snyggt tyg som jag nu har spänt upp på två canvas för vidare transport upp på väggen..

Frågan är nu, för det är ju ett slags trädmönster och träd växer ju i regel uppåt och inte åt sidan, ska jag ändå kanske ha tavlorna intill varandra på höjden som man brukar ha, typ som ett jätteavlångt paustecken..

Eller ska jag utmana lite och hänga dom ovanför varandra på bredden, så grenarna faktiskt får sträva uppåt, och formationen bli mer som ett 'likamed'-tecken?

(Och till er som tyckte att jag skulle passa på att klämma till med lite färg. Svart och vitt är färger dom också, sådetså.)

Så om ni bara kan bestämma vilken ledd dom ska hänga på, så ska jag försöka komma på vem jag måste ligga med som kan hjälpa mig att hänga upp dessa, eftersom få saker framkallar så långvarig ångest som att göra det själv.

Ni vet, man stirrar och stirrar. Från olika avstånd och vinklar. Och var man än står så är det snett nånstans. Man höjer en sida, och plötsligt är den för hög, så får man hålla på så  fram och tillbaka, upp och ner, tills man är någorlunda nöjd, men ändå inte kan sova eftersom man vet att väggen ser ut som en schweizerost därbakom.

Tack på förhand.

Snälla, hjälp en oinsatt.

 

Vad är det här nu då?

Betyder det att vi ska ha euros snart? Känns det som en bra idé när det verkar få det ena landet efter det andra på knä?

Det har ju varit tyst om Grekland ett tag, men svärmor berättade att det nya förslaget är att lönerna för de som har baslöner, dvs de som jobbar i affär osv, ska sänkas till 450 euro efter skatt.

4500 kr att leva på i månaden.

Så, jag hoppas att Europakten betyder något annat.

 

Saker man kanske inte bör göra när man är döende i förkylning, men som jag gör ändå.

Kanske borde man inte ha över sin nyopererade mamma på sleepover, och samtidigt låta henne hålla konsert för en liten men krävande publik. Men det hade jag.

Kanske borde man inte heller ha ännu en sleepover med Amanda och Olle, men kolla vad näpna dom är när dom borstar tänderna tillsammans.

Dumt kanske också att sprida sina baciller genom närgången sagoläsning, men mysigt var det.

Sen var det dags för en jäkla massa skvaller och lite gråtihalsen över våra röriga liv, med bästa snacksen. Olika former av ostsnacks och hallonremmar!

Alltså vad är grejen med hallonremmar, att man sisådär 25 år senare fortfarande känner tvånget att knyta ihop dom till nåt slags rep innan man äter upp dom?

En annan dum grej när man är rätt sjuk är att bestämma pulkaåkningsdejt med Sara och familj, men galet kul var det.

 

 Olle var daredevil och körde snowracer som att det vore en rodeohäst.

 Vi ville ju inte vara sämre, så vi åkte backe Jackass-style.

 Jag passade även på att visa upp några tricks från min tid som gymnast. Har jag inte berättat om det? En annan gång kanske.

Nåt man däremot får göra är tröstshoppa. Kolla vad glad jag ser ut plötsligt.

Men nån kanske undrar varför jag står med en jättekamera och tar kort på mig själv istället för med en enkel iPhone..

 ..Jo, för den har nu dött på riktigt, lämnats in på lagning och lämnat mig med... Detta.

Den skammen. Folk tittar, viskar och pekar när jag går där och trycker på små retro-knappar. Jag kan inte kolla internet utanför hemmet längre, inte lyssna på musik. Inte spela wordfeud. Nästan så jag vill dö.

Instant Karma

Men gud, ett taskigt ord om Natascha och direkt straffas jag med en womancold från helvetet.

//Villdö75

Åre i bilder.

 Det var ett glatt och uppspelt gäng som samlades på Centralen.

Skylten utlovade en spännande natt där allt kunde hända.

Bästa kupén som dukade upp med vin och chips i alla färger och former.

Sara visade sina bästa partytrick..

..vilket lockade fler..

 ..och fler nyfikna besökare.

Snart bildades kö och vi fick börja ta inträde.

Frampå morgonkvisten kördes dock alla iväg och vi skulle sova. Myyysigt med trevåningssäng tänkte vi, men sen låg alla vakna på grund av kissnödigheter som ingen vågade agera på eftersom vi inte ville väcka dom andra och inte visste om att dom också var vakna, samt att det var ungefär 10 plusgrader i vagnen. Omysigt.

 Väl framme i Åre körde konfererandet igång direkt och vi var alla mycket pigga och engagerade..

Men vårt förutbestämda team höll ändå en bejublad presentation.

 Blev man sen uttråkad fanns alltid utsikten.

 På eftermiddagen var det dags för skoteråkning.

 Solen sken, snön gnistrade och det var så galet vackert så man nästan blev lite religiös.

 Jag har ju inget körkort och fick snällt sitta bakom, men att låtsas skadar ju ingen.

Åre alltså. Sa jag att jag tycker det är jäkligt fint?

 När vi inte körde skoter stannade vi för att göra isskulpturer. Jag fick här välja mellan att ta fina bilder eller att tappa fingrarna i kylan. Detta problem löste jag genom att be någon annan stackare fota.

Kvällen avslutades med finmiddag på hotellet.

'Så jävla kallt i ansiktet att åka skoter alltså. Såhär kallt!'

Middagen slutade i en riktig röjarfest på hotellrummet..

 

 ..innan jag dödstrött efter ickesovande och friluftsaktiviteter gick och la mig med Natascha Kampusch.

 Dagen efter. Dricka varm cholkad med grädde framför brasa, check.

Ja jäklar vad mysigt vi hade det.

 Sa jag att Åre är jäkligt fint? Jo jag tror jag nämnde det.

Trött och osocial lär jag Natascha hålla mig sällskap på resan hem, 7 timmar i sittvagn, men hon gjorde inte ett särskilt bra jobb. 

Hon verkar ju liksom ha skrivit boken själv, och bara för att man suttit inlåst i åtta år blir man inte automatiskt en bra författare. Just sayin.

Tillbaka..

..och kan konstatera en sak. 

Liggvagn har inget som helst med liggande att göra.

Rapport kommer imogon.

Mixad.

Västgötskan påpekade riktigt nog konstigheten i att en fetaostkastare skulle laga en Irländsk lunch. 

Men sanningen är ju att hon är 100% Irländska som gifte sig med en grekisk strandraggare och bor där sen typ 25 år tillbaka.

Lia är alltså en rätt blandad unge:

Så med denna mycket vackra och inte alls obehagliga paintskapelse vill jag tacka för mig ett par dagar eftersom jag drar till Åre på Kickoff, som inleds med fem vinpimplande damer i samma liggvagn. 

Det blir skitbra.

Söndag igen då.

 Mina fortfarande svärföräldrar ärade både Sverige och mig med ett besök i helgen. Som vanligt var jag lite nervös eftersom det är första träffen sen separationen, men det gick bra. Dom kastade inte fetaost på mig.

 

 På lördagkvällen gjorde jag något anmärkningsvärt. Jag klämde in inte mindre än TVÅ vinkvällar på en och samma kväll. Först en med Amanda som mös i vintermörkret..

 

 ..och knappt hann hon utanför dörren innan jag fick besök av denna mörka skönhet, som jag faktiskt glömde att ta kort på så detta fick hon i panik skicka när hon var på väg hem. 

Men jag hade två vinkvällar på samma kväll, det hade jag faktiskt.

(Tanken här är ju såklart att ni ska bli impade, men ni kanske mest blir oroade. Glöm isåfall det ni just läste)

Efter taekwondo bjöd svärmor på Irländsk lunch..

..innan vi drog hem till Sara för lite pirathäng..

..bokning av Korfu-resan, yeeeey...

 ..och till sist lite snölekande.

Note to self: Iphone tar ej bra bilder i mörker och snöfall.

Skönsång på julafton.

Ni vet ju hur jag blir när jag tappar skrivlusten.

Då låter jag Lia stå för underhållningen och för er som inte har mig på fejan är detta nytt och spännande:

Jag antar att lätt förvirring uppstår när jag alltsom oftast ryter åt henne att sluta säga bajs hela tiden, medan jag i nästa sekund skrattar och filmar.

Men vafan, för att hon ska kunna bli en intressant människa måste hon ha en lite plågad själ. Vi säger så.

När Jempa plötsligt fick ett släng av engagemang.

Öppet brev till alla er politiker som jag är övertygad läser den här bloggen eftersom den är så galet stor och alltid tar upp tyngre ämnen om vårt samhälle och dess innevånare.

Särskilt till dig/er som beslutade att stänga närakuten kvällstid i mitt fina Dorotea, och samtidigt dra in en ambulans i storområdet, så om nån av dom här människorna i byn - som jag råkar gilla väldigt mycket - skulle få en allergisk reaktion, sätta i halsen eller bara skada sig jäkligt illa vid fel tidpunkt, så skulle det ta dem minst en timme att få någon som helst professionell hjälp. Det klarar ingen.
 
Så, skulle detta beslut alltså innebära att någon av mina vänner däruppe råkar illa ut på något sätt, så kommer jag personligen att leta upp er och tvinga er att bo där i ett år, så får ni se hur jäkla kul det är att tillbringa varje kväll efter kontorstid i ett madrasserat rum med hjälm utan att kunna äta något. Jävla idioter. 

Idag var jag alltså i Dorotea, fick den här informationen, blev jäkligt sur och håller alltså därför på och hotar och grejar nu. Även om det inte ser ut som så just där. Snöigt var det också.

 

Mys, teknik och ett kärt återseende.

I helgen har det planerats Korfu-resa minsann.

Jag kommer ju fortfarande åka dit en vecka varje sommar eftersom jag inte tänker vara utan min unge 5-6 veckor i sträck, och eftersom jag förväntar mig en del obekväma konfrontationer på de lokala gatorna, behöver jag några wingmen med mig.

Finfamiljen Sara, Chris och Sigge ställde såklart upp.

 Ibland, i mina svagare stunder, kan jag tänka att om Lia skulle få träffa gud, och han ba: Du Lia, om du fick välja vilken mamma du skulle vilja ha, skulle det bli Jempa eller Sara? Så skulle hon välja Sara.

 Trots det tror jag att hon tycker att jag är jag rätt bra ibland. Som igår när vi trotsade iskalla vindar och drog till Tekniska muséet. Herrejävlar vilken succé.

Bäst var nästan att sitta i det stora flygplanet och trycka på vind-knappen så det kändes som att dom flög på riktigt. Den lyckan.

Sofia, Lia och Olle. Tre mycket fina barnexemplar.

Alltså dessa grejer. Här fick mammorna trampa och ungarna fick suga upp grejer med dammsugareffekten som uppstod. Tänk om det var så hemma, sjukt snygga ben man skulle ha.

Själv var jag omogen och icketeknikkunnig-mamma.

 Istället försökte jag utnyttja Lia för mina 15 minutes of fame. Det gick sådär.

 Nu kanske ni undrar varför det kommer en bild på mig sittandes i en pool nånstans på St Thomas?

Jo, det är för att tjejen som sitter bredvid mig, som heter Elbé, är från sydafrika och som jag inte träffat sen detta kontrakt, dvs 9 år sen, plötsligt kontaktade mig och sa att hon fortfarande är på båtar var i stan över helgen!

Så jag dumpade Lia hos Simon ett par timmar för att ta ett glas vin med den här skönheten, och det härliga med att en gång ha jobbat och levt så nära tillsammans, är att det kan gå 9 år och man plockar upp precis där man avslutade och har helt enkelt galet trevligt.

Inte gjorde det saken värre att hon hade med sig två amerikanare som hette Tyler och Jordan och såg ut som skådisar i Point Break, och - om jag hade varit 10 år yngre och detta hade varit 1994 - hade dött kärhetsdöden för.

Nu skulle jag bara hamna i fängelse.

Mitt finger och Point Break-kille nr 2, som med sin svada fick mig att komma ihåg hur mycket jag älskar dom där amerikanarna. Skit i att dom är ytliga, dom är ju så galet trevliga och öppna. (Rookiemom, han var från Santa Cruz! Var du kanske hans nanny?) 
Plötsligt ville jag jobba på fartyg igen. Sen kom jag på att jag har barn och att ett fartyg håller på och sjunker just nu, så då ångrade jag mig. 
Jag är så ombytlig.

Imorse testade jag och Lia en ny, extremt hälsosam smoothie gjord av apelsiner och hallon. Lia var jäkligt pepp till en början, men avfärdade den snart som äcklig..

..men som vi vet straffas vissa direkt, så hon blev dunderförkyld bara nån timme senare. Hej vab imorgon antar jag.