tisdag 10 april 2012

Hänt i påsk.


Ok håll i er, nu kommer en JÄVLA massa bilder.

Påsken inleddes på vanligt sätt. På lokal, drickandes vin tillsammans med Dr Yang och Dexter.
Andreas och jag kom då på att vi har iallafall en sak gemensamt. Ingen internetintegritet.


Sen blev allt plötsligt väldigt ovanligt, när jag tog med Lia till Saras familjs sommarstuga nånstans utanför Sundsvall, fast typ vildmarken på riktigt, och där fick jag bland annat uppleva osannolika saker som att vara utan mobiltäckning en halv vecka, ha myskläder på påskmiddan, kolla Karatefylla med ett par föräldrar och inte duscha på en hel dag. Ni fattar.



 
 Japp, Hit åkte vi.


Den nästan 4-timmars tågresan dit gick över förväntan, som vanligt tack vare Apple.


Väl på plats kände sig Lia direkt som hemma i det gamla köket med den finfina utsikten.


Det har letats påskägg.


Jag har läst sagor för en extremt entusiastisk publik.


Eftersom jag fyllde år fick jag av Saras fantastiska föräldrar världens färggladaste påsktårta.


Trots att vädret var skit mest hela tiden lyckades vi ändå plocka lite tussilago..

..på vägen ut i skogen. Där jag som bekant alltid känner mig lite svag och nervös, medan Boden-dottern Sara klev omkring på säker fot.


Dom hittade även nån slags brant där det såklart skulle klättras och hållas på.


Sara önskade en Daredevil-bild, klart man ställer upp.



 Denna bild togs ungefär en minut senare, när hon iallafall satt upp efter det våldsamma fallet, hållandes snö mot skrapsåren i pannan och av mamma fastställt att höften inte var bruten.
Naturen ibland alltså. Djävulens kyrka, som Lars Von Trier så korrekt uttryckte det.

Som alltid när jag befinner mig i en skog känner jag ett behov av att bevisa det.
Här är beviset.


Vi har även hängt vid vatten..


 ..där vi kämpade mot naturens krafter.


Lia lärde sig the art of grillning.


Barnen visade inte någon som helst respekt för Saras skador utan brottade skoningslöst ner henne i tid och otid.


Vi har vaknat till fantastiska utsikter.

Lia har haft the time of her short life.


Och eftersom hennes egna morföräldrar är två svikare som drar till Spanien så fort vädret blir lite skakigt, tog hon sig an Sigges istället. 


Vi försökte mata änder. Men till skillnad från stadsänderna som glatt äter ur händerna, förstod  lantisänderna inte riktigt grejen med att några människor ställer sig på en brygga och svingar med armarna.


Lek på Tundran. Typ.


Ja, mysfaktorn har varit sjukt hög hela tiden.


Sen blev allt plötsligt jäkligt spännande, när Sara berättade om ett övergivet hus nån kilometer bort och jag blev genast på Urban explorigt humör.
Den märkliga bredbenta posen är alltså för att dölja min skräck för detta SJUKT obehagliga ställe i skymningen.


På väg till det oerhört äckliga uthuset.

Notera Fantaburken modell 'Svunnen Tid'.


Och just när man trodde att det inte kunde bli värre hittade vi en skjorta upphängd i ett träd, med kulhål och blodfläckar i nacken.
Då fick vi nog och drog därifrån, livrädda men ändå nöjda att vi hittat en ny hobby i Urban Exploring som vi förvisso är osäkra på hur vi ska utveckla. Men ändå, en ny hobby!

På väg hem jobbade jag hårt för att skapa lite fler fina barndomsminnen. Tåg och nötcremepremiär. Stort.


Väl på Centralen kände jag mig lite skrämd av alla människor som gick så fort, och blev plötsligt väldigt medveten om att jag var osminkad.


Men en galet fin påsk har jag haft, tack igen Sara, och imorgon.. Då kommer hemlighet nummer två!
(Jag vill dock sänka era förväntningar. Ni kommer inte tycka det här är lika spännande som nummer ett. Men det är stort för mig.)

10 kommentarer:

Amanda sa...

Men gud!!! Jag ÄLSKAR ju dina bilkavalkader! Det absolut enda bekymret är att försöka kommentera allt man vill få kommenterat.

Okej, det här får bli i kronologisk punktform:

1. Bilden på Andreas. Snygg i profil, snygg arm. All is good. Och brist på internetintegritet, vi gillart. Såklart! Traderaskada!

2. Påsktårtan! Saras föräldrar! Gull!

3. Actionhoppet! Blev både sjukt impad av Sara och din förmåga att fånga henne i en cool actionpose och sen ba NÄÄÄÄÄÄÄ vad händer!!??? Kände stor och djup oro i säkert flera sekunder, tills jag scrollade ner. Och så insåg jag att vi förmodligen är så pass bra vänner allihop att jag hade fått veta om en eventuell livshotande skada på annat sätt än genom dinn blogg. Va? VA?

4. "Naturen ibland alltså. Djävulens kyrka, som Lars Von Trier så korrekt uttryckte det." Jag älskar dig. Och Larsa.

5. Alltså. HANDVÄSKAN!!!! I skogen!?! REALLY??? Hahahahaha! Dog! Dog på riktigt!

6. Utsiktsbilden. Återuppstod, bara för att kunna dö igen.

7. Saras föräldrar och Lia. Gull! Hjärtvärmen! Jag om nån vet hur ljuvlig den där känslan av föräldrapersoner till låns är.

8. Urban exploration-grejen! Borde inte den ha fått ett helt eget inlägg? Dock lite räddäckeldöden. Ni är så SJUKT modiga! Var det lika mycket skymning som det såg ut? Isf: CRAZY PERSONS!

9. VÄLKOMMEN HEM! TILL MIG! TILL MIN STAD! ÄNTLIGEN! buhuhuhuhuhu! vill gråta längtlättnadsgråt! Som i Extreme Home Makeover. "MOVE THAT BUS!" Och ba: DÄR STÅR DU!!! Buhuhuhuhuhu!

Amanda sa...

Obs. Jag tar tillbaka ett n i "dinn". Så. Nu kan jag andas igen.

Jempa sa...

MenÅ. En RIKTIG Amanda-kommentar. Jag bemöter på samma sätt:

1. Jag tänkte att du skulle gilla armen.

2. Jamen eller hur!?

3. Alltså. Det var fallet som aldrig stannade liksom och allt var faktiskt jäkligt obehagligt tills vi konstaterade att allt var helt. Då skrattade vi.

4. Å, tack. :)

5. Jag förvånas att du förvånas. Du känner mig.

6. Som en jävla tavla!

7. Alltså hon blev så kär i dom så hon bara sprang emot dom och kramade dom så fort dom varit borta för länge. Så. Jävla. Gulligt.

8. Jo jag var inne på att ge det ett eget inlägg, men så blev det inte så. Nu ångrar jag mig. Och ja, det VAR sådär mörkt!

9. Å, buhuu. Hoppas vi kan ses imorgon.

rookiemom sa...

Ha HA på huset. Exakt ett sådan ruckel man skulle kunna hitta 2 awkward snubbar sittandes bredvid varandra på en säng på övervåningen!

:D

[förstår att garv inte var den förväntade reaktionen men kunde inte låta bli...]

Tove Kungsholmen sa...

Men jag hade helt missat hemlighet nummer 1 så jag säger grattis nu, skitkul ju oavsett om det blir tre månader eller en livstid!

Västgötskan sa...

Haha! Ja, den där känslan brukar jag få när jag kommer till Stockholm också. Och då bor jag KONSTANT på landet. Fattar du hur vi lantbor har det när vi kommer till centralen? ;-)

Wow, vilken utsikt!!! :-O
Ser ut som ni hade en härlig påsk i alla fall. :-)

Sara sa...

Tack själv! Det var en mycket mysig påsk. Förutom dramat i branten, som så här efteråt faktiskt är mer komiskt än pinsamt.

A sa...

Vilken påsk! Låter fantastisk avslappnad och skön.
Förutom läskiga nya hobbyn, då! :O
Tänker bara på ett avsnitt av Arkiv X, när de hittar ett nedgrävt dött spädbarn på en åker och huset bebos av en inavelsfamilj. Och DET VÄRSTA; under sängen ligger en asgammal tant (eller är det farbror) på någon rullbräda (inte skateboard alltså, utan en sån där som bil-mekar har ungefär). Gaaaaaahhhhh!

Jempa sa...

Rookiemom: Nån gång måste du berätta om den där bilden.

Tove: Tack gull.

Västgötskan: Jo jag minns hur det var när jag bodde i Gävle. :D

Sara: Hoppas du har mindre ont i huvudet. :)

A: Helt sjukt att jag aldrig såg Arkiv X, jag vet än idag inte varför.

Miss T sa...

Handväskan.

Jag saknar er.