Jag, en gaymaker?

Apropå garderober.. För en tid sen berättade min syrra att en gammal klasskompis till mig, som jag inte träffat sen avslutningen, är gay.

Det tog inte många ögonblick innan jag egocentriskt gjort hans livsnyhet till min egen. Jag drog mig nämligen till minnes att jag i nån Ryska Posten-liknande lek, pussat honom på munnen i femman eller sexan.

Jag kunde inte låta bli att tänka att det måste ha varit fruktansvärt äckligt för honom. Eller ännu värre, var det då han bestämde sig?

Söndagsångest..

Som mammaledig har man ju inget jobb att gå till på måndagen, och jag var heller inte ut och festade och gjorde bort mig igår, utan var istället på en fantastiskt god och trevlig middag (Tack Per o Ankie ;).

Men nåt måste man ju ha ångest över en söndag.



Kolla alltså på den här garderoben som står mitt i vår lägenhet. Det var liksom garderoben som 'blev över', när jag hade stoppat in alla kläder i några, handdukar i en, och lakan i en annan.

Jag tänkte jag kunde ha den till lite allt möjligt. Men det visade sig att det blev en garderob där jag tydligen förvarar bara skräp som jag inte orkar slänga. Till exempel en hel hög tomma små kartonger som jag sparar ifall att jag säljer något på Tradera som behöver paketeras. Där ligger även verktyg som aldrig använts och för att spä på ångesten så hänger där mina träningsband och glor bortglömt på mig varje gång jag öppnar den där dörren.

Bakom Simons träningsbyxor (som jag inte vet vad dom gör därinne) tittar även en av plastblommorna fram som jag fick (köpte!) av den där fusk-insamlaren jag skrev om i ett av mina tidigaste inlägg..

Gud vilken ångest. Nu stänger jag den där dörren och försöker glömma bort vad som finns innanför.

Och förresten..

..hon galningen som fick gå upp på scen och krama Johan Palm i Idol igår. Vad var det för fel på henne?

Det såg ut som att hon höll på att kräkas och få ett epileptiskt anfall samtidigt. Jag har aldrig sett nåt värre. Jag vill ge henne en örfil så hon blir som folk.

Den alltid inbjudne gästen

Igår hade jag som sagt en vän över på en fika.

Vi slappade i soffan, drack glögg och garvade åt reprisen av 'Färjan'. Med oss har vi också laptopen. Den står framför oss på bordet och är liksom hela tiden med i diskussionen.

Vi har båda läst 'Boven i mitt drama kallas kärlek' av Unni Drougge, och datorn visar oss en bild av ärkesvinet Niclas, som boken handlar om. Datorn lär oss även att Jan Guillou påstår att allt Unni skrivit är en lögn. Han är alltså också ett svin.

I pausen av 'Färjan' får vi med datorns hjälp se en filmsnutt som tv klippte bort. En av de anställda sjunger karaoke och springer omkull ett barn i sin iver. Bland det roligaste vi sett på mycket länge.

När vi diskuterar min graviditet kontrar datorn med att visa bilder på hur fet jag faktiskt var, men också hur liten och söt Lia var när hon kom ut.

När det sen är dags för min vän att åka hem, berättar datorn för henne vilken tid bussen går så hon inte behöver vänta i onödan.

Datorn kommer nog aldrig bli min bästa vän, men den kommer alltid vara en i gänget :)

Dom hatar oss verkligen

Ikväll kommer en kompis över för att dricka glögg och äta lussebullar. Vi jobbar ihop och blev nära vänner då vi insåg att ingen av oss kan gå upp för en stentrapp utan att fantisera om hur vi ramlar framåt och får tänderna utslagna..

Hon har jobbat mycket i klädbutiker tidigare, och en gång sa jag till henne att ibland när man går in i en klädbutik (särskilt H&M) så känns det som att personalen liksom..inte tycker om en.

'Japp, vi hatar er' sa hon glatt.

'Men' försökte jag. 'Ni hatar väl inte alla, inte dom som är trevliga, utan bara dom som är dryga och jobbiga..?'

Nu såg hon allvarligt på mig. 'Nej. Vi hatar alla'

Sen dess försöker jag göra mig så osynlig jag kan i butikerna. Jag betalar mina varor med nedslagen blick, mumlar tack och går därifrån. Hatad.

Paranoia

Förutom lättretlighet, lättgråtlighet, ständiga felstavningar och en allmänt suddig tillvaro, så har jag lagt märke till att för lite sömn även ger rubrikens egenskap.

Jag har gått och blivit lite små-paranoid helt enkelt.

Detta utmärker sig mest i att jag tror att alla är arga på mig.

Så länge jag pratar eller träffar folk är allt ok, men om jag istället har skickat ett sms, mail eller facebook-meddelande, och inte får svar ganska omgående, börjar tankarna snurra. Har jag skrivit något dumt, eller något som kan uppfattas på fel sätt? Är h*n arg på mig nu? Är vår vänskap slut?

Senast idag fick jag ett lättande svar från en av mina äldsta vänner, som jag nu trodde jag aldrig skulle höra av mer. Hon hade bara haft mycket på jobbet.

Och långt inom mig vet jag ju att OM jag skulle ha skrivit något stötande, så skulle väl personen ifråga ta upp det med mig, och inte bara sluta svara och aldrig höra av sig mer. Men ändå..

Jag behövde altså bara skriva det här, men jag hoppas ingen tog illa upp.. Jag menade alltså inte..hörni..

Youngblood

Hockeyfilmen Youngblood går nu på tv4 film, och eftersom det var min absoluta favoritfilm när jag var 11, var jag tvungen att se den igen.

Den filmen är ju jättemärklig.. Förmodligen var jag så förblindad av kärlek till Rob Lowe och det faktum att man får se hans bleka skinkor i flera sekunder att jag inte märkte hur konstig den faktiskt är.

Folk säger saker utan mening eller uppföljning, gör konstiga utrop och mystiska pauser i märkliga situationer, och huvudrollsinnehavaren själv säger egentligen ingenting. Är den alltså bara jäkligt dåligt gjord, eller är den egentligen en dold independentfilm, iklädd en amerikansk framgångssaga?

Jag röstar på det första alternativet.

Min favoritscen är när Rob springer på tränarens dotter som just har varit på bio, och då ska det liksom hetta till lite mellan dom.

Hennes knep är att fråga om han vill smaka popcorn, han säger gärna och roffar åt sig den lilla lådan. Hon ger honom då ett flirtigt ögonkast och går därifrån. 'Vilken toka, henne måste jag ha', ser Rob ut att tänka och springer efter.

Lia skulle sen upp och jazza här nånstans så mitt minne är lite luddigt, men dom går iallafall in i en bokaffär där hon köper en bok till honom. 'Jag tycker alla hockeyspelare ska lära sig att läsa och skriva' säger hon när dom går ut ifrån affären. Men hon får inget svar utan dom stannar istället upp när dom ser hennes pappa komma körande.

Vad menade dom med det? Skulle dom visa att hon är en smart tjej? Eller att alla hockeyspelare är helt puck(haha)ade?

När hon sen har snäst av sin pappa, tränaren, och fått Rob bänkad för all framtid, säger hon (igen ganska omotiverat) 'Du har iallafall dina tänder kvar'. Sen stannar allt upp, och hon ställer sig framför honom, dödligt allvarlig. Något dramatiskt är på väg att hända. Men istället frågar hon bara 'Eller har du inte?'


Se den.

Solna vs Korfu

Eftersom jag är gift med en grek, närmare bestämt en Korfiot, får jag ofta frågan hur fan vi kan bo här, när vi istället kunde bo på en solig paradisö??

Den här tiden på året ställer jag mig själv den frågan ganska ofta, men sanningen är ändå att det är bättre för oss att bo här i Sverige...tror jag...

Det finns många anledningar till att vi från början valde Sverige. Var skulle jag annars jobba, mammaledigheten, bättre utbildning för vår dotter, bättre system etc, etc. Men en av de tyngre anledningarna är ändå biografen.

På Korfu finns en biograf. Med en salong.

Det betyder att en film går ca en vecka, så det gäller att skynda sig att se den, innan den byts ut några dagar senare. Är det en riktig storfilm, kan den gå två veckor.

Det finns dock ingenstans att säkert ta reda på det här. Det finns ingen hemsida (iallafall ingen som uppdateras som sig bör) och inget telefonnummer till biografen.

'Ring Costas', säger någon 'han känner en som jobbar där, han brukar ha koll'

Eller så tar man helt enkelt bilen, åker till biografen och kollar bilderna utanför.

Från en som flyttat från Gävle till Solna skulle detta kännas som ett alltförstort kliv tillbaka såhär tidigt i livet.

Men dagar som denna undrar man ändå om man valde rätt.

Svensk sovtortyr

Om vi nånsin hamnar i krig borde vi utmana kineserna och deras menlösa tortyrmetoder.

Herregud, sitta fastbunden och få lite vatten droppat i huvudet klarar väl vem som helst.

Prova istället att låta en redan utmattad människa få lägga sig i en skön säng. Låt människan nästan somna, och dra då igång ett rejält barnskrik som varar ca 5-10 minuter innan det tystnar. Låt människan nästan somna igen, dra igång skriket, och fortsätt sen sådär timme ut och timme in.

Hemligeterna bakom 9/11, JFK, Area 51 etc, ALLT skulle avslöjas!

Äckligt

Jag kom på (förmodligen som sista personen på jorden, men ändå) att istället för att stå och hacka en massa prylar, så kan man bara steka upp lite pytt i panna att ha i omeletten.

Sparar en massa tid, men ser tyvärr mer ut som en spya än någon annan omelett någonsin gjort.

Hotad av Facebook!

Glad i hågen tänkte jag skicka ut länken till min nya, fina blogg till några kompisar.

Jag gick in på deras profiler och valde 'Send xxxx a message'. När jag gjort detta 4-5 gånger dök en stor arg ruta upp mitt på skärmen.

'Your account might be closed!! You are spamming people with this function!!' Sen stod det en massa skäll-information under som jag inte hann läsa. Med hjärtat i halsgropen stängde jag ner meddelanderutan och andades djupt en stund.

This function.. Menade dom alltså Send a message? Det var ju bara EN till jag ville skicka till, så jag gick till min inbox för att svara på nåt meddelande till henne istället. Då har ju hon faktiskt skrivit till mig, och det kan dom ju inte tycka är fel.

Jag klickade alltså reply..

'Your account might be closed!! You are spamming people with this function!!'

Men vafan. Snabbt som attan stängde jag ner igen och loggade ut från Facebook helt och hållet.

Jag känner mig kränkt, utskälld och lite hotad till livet.

Ännu ett tecken..

..som visar att jag inte får tillräckligt med sömn. På långa vägar.

Detta kanske inte riktigt är i samma klass som Jessica's barnglömmande, men är ändå värt att nämnas.. :)

Jag har fått ett litet jack i en nagel. Tyvärr sitter jacket för långt ner så det ska kunna klippas tillrätta, utan jag måste snällt vänta tills nageln växer ut en bit.

Detta ger upphov till många kalla kårar för min det. för det finns få värre saker än känslan när hårstrån, ludd och annat fastnar i ett sånt jack så det liksom dras under nageln.

Jag bestämde mig alltså för att sätta ett plåster över innan jag gick och la mig igår.

Men något kändes fel. Jag kunde inte sätta fingret (haha) på vad det var, men allt stod inte rätt till..

Svaret fick jag när jag vred mig i sängen, och hörde/kände ett rispande som fick blodet att frysa till is. Min nagel hade fastnat i täcket, och jag insåg att jag hade satt plåster på fel nagel!

Endast en människa på gränsen till vansinne plåstrar om ett fullt friskt finger och lämnar det skadade ute i det fria.

Samma galning går sen och skriver ett dramatiskt blogginlägg om det.. :)

Livräddaren

Någon kanske undrar hur jag kan ha tid att uppdatera min blogg så mycket, trots att jag är småbarnsförälder.

Nej, jag är ingen dålig mamma, men jag har en Exersaucer! En gigantisk leksak, inhandlad i USA, som ej går att få tag på här men borde finnas i varje hushåll med barn under 2 år..



Look at her go!

Apropå att vara 'rolig'

Jag har många jobbiga fylle-minnen, men ett är nog lite värre än dom andra.. Det här minnet får mig att vilja stänga in mig i ett mörkt rum och upprepa ett mantra som lyder typ 'Dom andra var också fulla, ingen annan minns det här, det var många år sen..' medans jag vaggar fram och tillbaka i ca 10 minuter..

Det var sommar och det jobb jag för tillfället hade hade halvdag, sen skulle vi ha picknick. Mycket är en dimma, men mitt nästa minne är att jag sitter hemma hos en kompis till en av jobbarkompisarna tillsammans med ett tiotal andra person, och jag känner typ bara två.

Solen skiner in genom fönstren, och jag är så full så jag knappt kan prata. Festen verkar dock ganska trevlig och jag tänker för mig själv att det är synd att jag inte riktigt klarar av att delta.. Jag börjar fundera på hur jag ska få fram att även jag är en ganska trevlig och framförallt rolig person i vanliga fall. Och tydligen bestämmer jag mig för att berätta det för dom!

Jag sitter alltså där i soffan och mumlar saker i stil med 'Jag är ganska rolig egentligen, jag lovar..'

Jag vet inte ens om någon lyssnar, jag bara fortsätter upprepa klyschor om hur bra jag är när jag inte är redlöst berusad, och jag har ingen aning om hur länge det här pågår, eller hur jag sen tar mig hem. Förmodligen blev jag utslängd till slut. :)

Nu måste jag stänga in mig i ett mörkt rum.

Ägg

Det finns en sak jag hatar mer än snöstorm, och det är kokta ägg som verkar liksom ha fastnat i skalet, så varje gång man skalar bort en bit så följer det med en klump äggvita.

Så man får stå och plocka små mikroskopiska bitar i taget så det överhuvudtaget ska bli något kvar att äta.

Och varför blir inte alla ägg så utan bara vissa? Har hönan käkat klister eller?

HAHAHA..käkat klister, hahah..fan va tokig jag är, hahahah..Norra Brunn, varför hör ni inte av er? hahaha...

Hade ni inte sovit på två månader hade ni också tyckt det varit roligt. Sådetså.

Baby-tipping

Lia lärde sig att vända sig från rygg till mage för ett tag sen. Problemet är att hon inte kan krypa, så efter ett tag står hon där på alla fyra och skriker av ilska, för hon har inte fattat att man ju faktiskt kan rulla tillbaka..

Då brukar jag putta till henne lite lätt så hon välter över på sidan, så är allt frid och fröjd.

Tankarna går varje gång till cow-tipping, båda verkar iallafall lika nöjda efter..

Kjol- och utröstningschock!

Nu har jag kollat halva reprisen på Idol, och är ännu mer övertygad. Alice hade stoppat kjolen i trosorna! Eller så var den väldigt konstigt designad..

Så om nu detta inte var fallet, kanske hennes osäkerhet berodde på att hon mitt i låten kom på att 'Because of you' inte alls är en lycklig kärlekslåt, och att hon tillägnade sin familj en låt som bland annat innehåller frasen 'Because of you, i am afraid..'

Sen har jag förstått att Sverige är i chock efter att Anna röstades ut. Det är inte jag.

Kolla, tv4 visar ett klipp när hon och hennes bästis sitter och snackar:

'Du är bäst!'

'Nej du är bättre!'

'Men du är nog ändå lite bättre, fniss, fniss'

Och sådär höll det på. Dom måste ju ha velat få henne utröstad.

Journalisten..

Min vän Novellskrivarn visar i sitt senaste inlägg exempel på journalistik på hög nivå. En stackars prao-elev på tidningen får gå runt i byn och fråga ovilliga förbipasserande om dom har katt..

Detta väckte minnen. Jag praktiserade nämligen som 16-åring på tidningen Arbetarbladet när jag bodde i Gävle, och blev förpassad till just den uppgiften, för att ingen annan ville göra det.

Det var hemskt. Ingen ville svara på min fråga utan dom undvek mig, men min kamera och block, precis som jag själv går omvägar förbi alla Göta-energi och Telenor säljhörnor som står uppställda här och var i Solna centrum. Det ser förresten rätt roligt ut när alla liksom stryker sig mot den motsatta väggen för att inte fångas upp av säljarnas högljudda 'Hej! Vill du sänka dina energikostnader!?'

Anyway.. Till slut blev jag så less så jag gick bara runt och letade rätt på folk jag kände och tvingade dom att svara. Men en dag spårade det ur.. Jag skulle ställa frågan 'Är du rädd för att bli arbetslös?'

Jag hade tur och träffade snart en gammal klasskompis. Han vägrade vara med om han inte fick svara 'Nej, jag tänker leva på socialbidrag hela livet'. Sagt och gjort. Jag jagade rätt på två till, men behövde en sista innan jag var klar och fick ta lunch.

Så jag gick hem till syrran som faktiskt just hade blivit tillfälligt arbetslös. Hon låg därför kvar i sängen, och jag tog en bild när hon låg där och mös med huvudet på kudden och täcket uppdraget till hakan med ett förnöjt flin. Hennes svar blev 'Nej, jag har just blivit det och det är så skööönt.'

Dagen efter blev jag bortplockad från uppgiften.

Godmorgon runkhuvud!

På min bloggbild ser det nästan ut som att jag är en stark, ensamstående mamma med världen för mina fötter..

Men så är det inte. Jag är gift med en grek/irländare (han vill dock bara vara grek, men det kan jag berätta om senare) som heter Simon.

Igår var vi på middag hos en grekisk kompis till honom, och hans flickvän. De pratar mycket grekiska med varandra, och även om man inte förstår mycket så känner väl de flesta till ordet Malaka.

Malaka kan betyda allt från Dickhead (kukhuvud), whanker (runkis?) till idiot och allt möjligt förolämpande. Saken är den att Simon och hans kompis säger Malaka till varandra precis hela tiden. I varje mening. Och tydligen gör man så, det är helt ok när man gör så vänner emellan.

Det skulle aldrig funka i Sverige.

'Kukhuvud, igår pratade jag med Anna och hon sa att..'

'Såg ni nån bra film igår idiot?'

Helt crazy

Nu har jag hjälpt barn i Rumänien, hoppas jag..

Nu när jag väl har börjat blogga verkar det inte gå att stoppa mig! :D

Men jag måste berätta.. Vi bor i loftgång, men vi har bara en ensamstående kvinna som bor intill oss som vi behöver se gå förbi utanför fönstret. Nu för några minuter sen gick det förbi en man med en enorm blombukett.

'Inte så ensamstående längre' tänkte jag, men några sekunder senare knackade det på min dörr. Ivrig över att få blommor från någon ännu okänd, men tydligen tacksam människa öppnade jag.

Utanför stod mannen och han räckte genast fram en av blommorna. Av plast.

'Vi hjälper barnen i Rumänien' sa han 'Ge vad du vill'

Barn. Jag har ju själv barn nu. Och dom i Rumänien kan ju inte ha det för roligt. Hjälpa dom.

Jag sprang genast in i lägenheten och drog upp plånboken. Min enda sedel var en femhundring, så jag tänkte att nu ska vi inte överdriva, men jag gav honom ca 40 kronor i mynt.

Han tackade glatt, gav mig en till plastblomma, och gick vidare.

Nu sitter jag här och undrar vad som egentligen hände. Vem var den där mannen? Borde jag kanske ha frågat vilken organisation han kom från? Eller körde han en liten privat insamling som förmodligen kommer att gå till en platt-tv?

Nu sitter jag här med mina två plastblommor och erkänner mig lurad..

Världens kortaste vinterpromenad

Nu har det ju faktiskt snöat så det ligger kvar på marken och träden.. Genast blev jag lite vintermysig sådär som man blir varje år, och började minnas varför man faktiskt gillar vintern.

Jag bestämde mig för att ta min dotter Lia ut på en promenad och tillsammans titta på den första (för henne, bokstavligen) riktiga snön. Vi skulle inandas den friska, kalla luften och förundra oss över naturens magiska förändringar.

Jag bylsade på oss vinterkläderna, tog på henne den härligt, charmiga vintermössan jag inhandlade typ i somras, och vi gav oss iväg.

Jag kom några meter från porten innan min lycka började grumlas. Snön hade genast börjat leta sig in i mina förmodligen för tunna skor, och vagnen var trög att manövrera då hjulen började fyllas även dom.

!0 minuter senare var fiaskot ett faktum. Mina tår värkte, hjulen var som tre snöbollar och den charmiga mössan var alldeles för stor, eller för felsydd, för den hade vridit sig ett halvt varv, täckt ena ögat och blottat det andra örat för kylan. Så det var bara att gå hem.



Så nu sitter jag här med elektriskt hår klistrat mot ansiktet och minns varför jag faktiskt hatar vintern, och det har även tillkommit några nya anledningar.

Men men, det är ju mysigt att vara inne också..

Hej hej

Jo, jag tänkte ju det att eftersom jag ändå är mammaledig och vädret från och med nu kommer att vara skit i ca 6 månader till, kan jag lika gärna börja blogga.

Hela projektet höll på att gå i stöpet redan från början, eftersom jag ganska länge redan har bloggat redan i mitt huvud, men nu skulle bli tvungen att sätta ett namn, välja bild, bakgrund och övrig layout till eländet.. Ett tag var jag inne att döpa hela skiten till Beslutsångest, men då kändes det som att hela bloggen skulle handla om olika beslut jag tar varje dag, och det vill jag ju inte..

Men nu känns det som jag har fått till det hyfsat iallafall. Namnet valde jag eftersom det känns som att det mest spännande att läsa om i mitt liv, förmodligen hände för ett par år sen, för jag har inte för avsikt att göra detta till en mamma- fika- eller dag-tv blogg :)

Härmed gör jag min första iakttagelse:

Alice i Idol fick igår kritik för att hon 'saknade självförtroende' och för att 'något liksom fattades..' Men såg jag fel när jag tyckte det såg ut som att hon faktiskt råkat stoppa kjolen i trosorna därbak i sin första låt?? Jag är nästan helt säker.

Inte konstigt isåfall att hon saknade självförtroende. Man gör lätt det när det är hela ens värdighet som fattas.