Journalisten..

Min vän Novellskrivarn visar i sitt senaste inlägg exempel på journalistik på hög nivå. En stackars prao-elev på tidningen får gå runt i byn och fråga ovilliga förbipasserande om dom har katt..

Detta väckte minnen. Jag praktiserade nämligen som 16-åring på tidningen Arbetarbladet när jag bodde i Gävle, och blev förpassad till just den uppgiften, för att ingen annan ville göra det.

Det var hemskt. Ingen ville svara på min fråga utan dom undvek mig, men min kamera och block, precis som jag själv går omvägar förbi alla Göta-energi och Telenor säljhörnor som står uppställda här och var i Solna centrum. Det ser förresten rätt roligt ut när alla liksom stryker sig mot den motsatta väggen för att inte fångas upp av säljarnas högljudda 'Hej! Vill du sänka dina energikostnader!?'

Anyway.. Till slut blev jag så less så jag gick bara runt och letade rätt på folk jag kände och tvingade dom att svara. Men en dag spårade det ur.. Jag skulle ställa frågan 'Är du rädd för att bli arbetslös?'

Jag hade tur och träffade snart en gammal klasskompis. Han vägrade vara med om han inte fick svara 'Nej, jag tänker leva på socialbidrag hela livet'. Sagt och gjort. Jag jagade rätt på två till, men behövde en sista innan jag var klar och fick ta lunch.

Så jag gick hem till syrran som faktiskt just hade blivit tillfälligt arbetslös. Hon låg därför kvar i sängen, och jag tog en bild när hon låg där och mös med huvudet på kudden och täcket uppdraget till hakan med ett förnöjt flin. Hennes svar blev 'Nej, jag har just blivit det och det är så skööönt.'

Dagen efter blev jag bortplockad från uppgiften.