Nu har jag läst ut 'Boktjuven', och som vanligt när jag läst något som handlar om andra världskriget och förintelsen, mår jag illa, gråter som ett barn och hatar en massa.
Jag borde verkligen bara hålla mig ifrån dessa böcker och filmer, men jag kan inte. För trots att jag mår så dåligt av dem, så är jag så fascinerad och sjukligt intresserad av hur det kunde bli sådär.
Hur en blekfet, ytterst oattraktiv man lyckades skrika ett helt folk till lydnad. Hur han kunde få dem att begå såna fruktansvärda handlingar. Hur miljontals människor kunde mördas systematiskt i åratal utan att någon ingrep.
Vad gäller ss-officerarna, vakterna och läkarna har jag gett upp. Det kan inte handla om annat än ren ondska.
Men majoriteten av folket. Dom som bara stod och såg på när deras vänner, grannar och kollegor blev plågade, förnedrade och bortförda. Hur dom inte gjorde något.
Sen tänker jag på den där gången på fartyget. När jag pratade med en bullrig amerikansk passagerare, med stor mage och buskiga ögonbryn.
Jag har ingen aning om varför vi kom in på förintelsen, men han hävdade bestämt att detta aldrig hade hänt. Att bilderna vi sett på utmärglade judar, lutandes mot taggtrådsstängsel med utstickande revben och desperata blickar, bara kom från överfulla sjukhus runtom i europa.
Ilskan bubblade som kolsyra i kroppen. Jag hade äntligen min chans, och även om det var 60 år försent att ställa något tillrätta, kunde jag äntligen få sätta en nazi-sympatisör på plats, och visa vilken sida jag stod på. För alla som förlorade allt, för alla som med våld skildes från sina barn, för alla som dödades skull.
Men jag visste att om jag uttryckte min åsikt, eller iallafall gav mannen en välförtjänt spottloska i ansiktet, så skulle jag få kliva av med mina väskor i nästa hamn, och ta mig hem till Sverige för egen maskin. Så av rädsla att förlora mitt jobb, sänkte jag bara blicken och sa att jag var tvungen att gå.
När jag tänker tillbaka på den episoden förstår jag plötsligt den del av folket som inte gjorde något.
Jag förstår iallafall att jag inte är det minsta bättre än dem.
4 kommentarer:
I mina ögon är du bättre än den uessanska tjockisen, och alla judar som dog, och de flesta andra också.. ..för du är en av de fem miljarder som jag faktiskt känner, och som jag bryr mig om. Det är synd att du inte stoppade förintelsen, men jag håller inte det emot dig!
..och du behöver inte oroa dig för några Ukrainska hosteltjejer, för jag har dem under kontroll!
Da svedanja!
Jag forstar ocksa folk som inte sa emot. Men att inte saga emot av radsla for sitt eget och sin familjs liv ar nat helt annat an att halla med.
Du borde verkligen aka till Krakow. :)
Det är alltid bra med perspektiv. Det är även lätt att kritisera i efterhand.
Det finns, tyvärr, mängder med händelser där människor bara tittar på av rädsla för att själva råka illa ut; det är liksom lättare att bara gå förbi och låtsas som ingenting. Sådant händer dagligen i vår värld av välstånd.
I vår materiella välståndsvärld har vi gjort oss oberoende av andra och klarar oss själva, fast kanske inte alltid är så bra.
Tack för fina och kloka ord. :)
Skicka en kommentar