Okejrå.

Iallafall en av mina beundrare har tjatat på mig att det är dags att blogga lite igen, och då han själv är så duktig på att blogga från sin Ukraina-resa vill ju inte jag vara sämre.

Detta påminner mig om att jag faktiskt har haft en läsare från Ukraina ganska länge enligt Google Analytics, och du behöver inte ge dig till känna om du inte vill, men jag vill bara tipsa om att den här killen alltså är i ditt land för tillfället så letar du upp honom får du en night to remember kan jag nästan lova.

Nåväl, här är lite om vad vi har gjort på sistone:

Vi har kramats vid vatten. 

Vi har bekantat oss med Simons syrras hund, som tyvärr är så dumglad så han hoppar som en lycklig galning och fått Lia livrädd för större hundar förevigt. Jättefail.

Lia har blivit mycket för säkerhet i allmänhet och försöker här i stora drag dra pool-reglerna för sina Kanadensiska polare Phaidra och Nicholas. 

Hon predikade dock för döva öron.

Vi har parklekt lite, men på grek-charmigt livsfarliga prylar, därav min mycket oavslappnade lekstil.

Lia har försökt lära ut lite svensk kultur i hamnen. Här en midsommardans.

 Den stackars katten ter sig alltmer förvirrad då han blir strängt uppfostrad på tre olika språk, men han lyssnar ändå mest på Lia som sparkar honom lätt i ansiktet med sin foppatoffel när han attakerar hennes ben med klorna utspärrade. Dom har ett fint förhållande.

Vi har tagit helt oarrangerade bilder i solnedgången.

Jag har även fått hälsa på Lias sommardagis/Creative Centre där hon som sagt går tre dagar i veckan..

..enda orosmomentet för mig är att skolgården ju uppenbart har använts som avrättningsplats tidigare, men hon verkar trivas och det är ju huvudsaken.

Lite fler älskbilder har tagits.

Vi har även tagit steget att låtit katten prova vara ute, och vi kastar tennisbollar åt den. Det ska nog bli en hund av det lilla skrället ändå. 

Lia har även hängt med lite local kids och blivit hotad till livet med en pinne.

Det har klagats en del vid middagsbordet.

 Det har såklart druckits rosé.

Plötsligt fick vi punka.

Simon blev genast mustig och manlig, tog av sig tröjan och skitade ner sig i ett svettigt däckbyte.

Själv blev jag ett våp.

Idag har vi fikat hos några vars utsikt och veranda jag känner stor avund inför.

Alltså, hade jag haft den här utsikten från köksfönstret hade jag inte gjort annat än diskat.

Som tröst för min egen Shellmacks-utsikt blev deras jycke galet förälskad i mig..

..han tänkte till och med följa med hem, så kär blev han.

Still got it.