Tillbaka.

Men jag börjar att berätta om torsdagen, då jag är lite för porös för att kunna närma mig gårdagkvällens festligheter. Det får bli imorgon.

Jo i torsdags försvann jag ju lite eftersom jag som jag tidigare har nämnt har lite tur och faktiskt har några fina vänner som separerar samtidigt som mig, och då hänger man ju gärna. Man förstår varandra liksom. Man förstår att det är jäkligt synd om oss.


Min väns chef tyckte så synd om min vän så han gav bort några nätter på ett asmysigt hotell, och jag var ju inte sen att bjuda in mig själv, så där låg vi och kollade film, drack rödtjut och tyckte sjukt synd om oss själva.

Ja, STACKARS oss.