Apropå att vara 'rolig'

Jag har många jobbiga fylle-minnen, men ett är nog lite värre än dom andra.. Det här minnet får mig att vilja stänga in mig i ett mörkt rum och upprepa ett mantra som lyder typ 'Dom andra var också fulla, ingen annan minns det här, det var många år sen..' medans jag vaggar fram och tillbaka i ca 10 minuter..

Det var sommar och det jobb jag för tillfället hade hade halvdag, sen skulle vi ha picknick. Mycket är en dimma, men mitt nästa minne är att jag sitter hemma hos en kompis till en av jobbarkompisarna tillsammans med ett tiotal andra person, och jag känner typ bara två.

Solen skiner in genom fönstren, och jag är så full så jag knappt kan prata. Festen verkar dock ganska trevlig och jag tänker för mig själv att det är synd att jag inte riktigt klarar av att delta.. Jag börjar fundera på hur jag ska få fram att även jag är en ganska trevlig och framförallt rolig person i vanliga fall. Och tydligen bestämmer jag mig för att berätta det för dom!

Jag sitter alltså där i soffan och mumlar saker i stil med 'Jag är ganska rolig egentligen, jag lovar..'

Jag vet inte ens om någon lyssnar, jag bara fortsätter upprepa klyschor om hur bra jag är när jag inte är redlöst berusad, och jag har ingen aning om hur länge det här pågår, eller hur jag sen tar mig hem. Förmodligen blev jag utslängd till slut. :)

Nu måste jag stänga in mig i ett mörkt rum.