Igår hade jag som sagt en vän över på en fika.
Vi slappade i soffan, drack glögg och garvade åt reprisen av 'Färjan'. Med oss har vi också laptopen. Den står framför oss på bordet och är liksom hela tiden med i diskussionen.
Vi har båda läst 'Boven i mitt drama kallas kärlek' av Unni Drougge, och datorn visar oss en bild av ärkesvinet Niclas, som boken handlar om. Datorn lär oss även att Jan Guillou påstår att allt Unni skrivit är en lögn. Han är alltså också ett svin.
I pausen av 'Färjan' får vi med datorns hjälp se en filmsnutt som tv klippte bort. En av de anställda sjunger karaoke och springer omkull ett barn i sin iver. Bland det roligaste vi sett på mycket länge.
När vi diskuterar min graviditet kontrar datorn med att visa bilder på hur fet jag faktiskt var, men också hur liten och söt Lia var när hon kom ut.
När det sen är dags för min vän att åka hem, berättar datorn för henne vilken tid bussen går så hon inte behöver vänta i onödan.
Datorn kommer nog aldrig bli min bästa vän, men den kommer alltid vara en i gänget :)
2 kommentarer:
shit, du har kommit långt! min dator ÄR nog min bästa vän. ;)
(okej, till mitt eget sorgliga försvar så är det ju mest för att den hjälper mig att hålla kontakt med de vänner som faktiskt är av kött och blod.. )
Jo, man får ju se den på det sättet.. :)
Skicka en kommentar