Sånt som hänt idag.

Dagen inleddes med utvecklingssamtal på dagis. Det lät ungefär såhär.

Dagisfröken: Hon är ju fantastisk, Lia.
Jag: Jo, jag vet..

Dagisfröken: Jag har ju jobbat med det här ganska länge, men jag har aldrig träffat någon som henne!
Jag: Jo, jag förstår det.

Dagisfröken: Men har ni funderat vad ni ska göra av denna talang!? Denna gåva! Detta underbarn!
Jag: Vi får väl se, det är viktigt att hon får välja själv känner vi.

Och sådär höll det på ett tag tills vi var klara och jag gick till jobbet.

(Ok kanske kryddade jag något nu, men det var ändå så det lät i stora drag. Hör du det, BVC-tant! Ok att du skärpte till dig vid det andra besöket, men jag förlåter dig ALDRIG för det första!)


Väl på jobbet kände jag en dyster stämning bakom ryggen. Där sitter nämligen min fina vän Mikey, och han är lätt oroad just nu.. Kommer ni ihåg för ca ett år sen, när en vulkan på Island fick utbrott och Simon och Lia blev kvar på Korfu i 12 dagar!?

Mikey sambo och barn tog en sista minuten till just Korfu för en vecka sen. Och häpp, fyra dagar senare får en annan vulkan på Island ett utbrott, så nu vet han inte om dom kommer hem ikväll.

Sympatidepp

På eftermiddagen hade vi en liten vårsummering med vår avdelning, som inleddes med Boule i Rålambshovsparken..

Boule och bubbel. 

Alltså, jag har ju redan börjat skryta, så jag kan lika gärna fortsätta. Boule visade sig nämligen var mitt nya kall i livet. Jag sopade mattan med mina kollegor, och funderar på att ställa upp i SM. Det är ju en pensionärssport så det passar perfekt.

 Motståndarlaget blev lokaltidningsbesvikna och skyllde på ojämna klot, solen i ögonen och felplacerat grus.

Och sen en avslutande middag på Grill, fast deras sommaruteservering, med utsikt över stadshus och vatten.

Fint som snus.