Amanda gav Lia ett jättebra memory, där man parar ihop ord med bilder, så lär dom sig känna igen bokstäver också. Fantastiskt.
Bra också för att det är ett spel vi kan spela tillsammans istället för den där jäkla iPad som hon alltid ska spela på annars.
Lia brukar få börja. Hon är ju ändå minst och så.
Men sen är jag alltid duktigare och vinner ganska stort. Då brukar jag retas lite sådär charmigt och kärleksfullt som man gör till en förlorare man ju ändå tycker om.
Nu vill hon inte spela mer med mig.
Konstigt, jag tyckte ju det var jätteroligt.
3 kommentarer:
Ingen fara. Du ska få ett helt eget memory. I efterhandsfödelsedagspresent. Eller iofs så kanske vi ska börja med att jobba på våra egna förbannade daggmaskminnen generellt, innan vi ger oss in i spelanden överhuvudtaget.
Fast vi vet ju alla att spel mest bara är roligt när man får vara bättre än barn. Ungefär som när Olle säger "Engelplan" och jaba ååååh jättegulligt Olle, men det heter faktiskt Ängbyplan.
Och så känner man sig stolt över att man kan, liksom. Att man har rätt.
Hahaha!
Klart det är kul att vara bäst.
Tex när man kan alla svaren i "Vi i femman" och kan hånskratta hemifrån tv-soffan åt laget som svarar fel. ;D
Brukar göra som A.
Och så bah "va, kunde ni inte det? jävla snorungar!"
hahaha
Skicka en kommentar