The return of the bitchy hairdresser.

Vet inte om det var Valerinan men inatt sov jag som en liten gris, och jäklar vad det kan göra underverk med humöret..

Efter jobbet skulle vår avdelning ut och äta, och då jag hade Lia fick hon följa med.

Hennes humör pekade dock neråt, och hon var inte det minsta intresserad av att äta på restaurang, utan ville mest sitta i mitt knä och berätta att hon ville gå hem.

Så till slut fick jag ta till drastiska metoder, fiska upp ett gäng hårspännen från väskan och skicka ner henne mot hörnet till kollegan med längst hår..

Hon blev varken gladare eller trevligare, utan bad sin klient ganska surt att hålla tyst och sitta still medan hon arbetade, men jag fick iallafall äta min mat ifred i säkert 10 minuter.

Så jag tror det är bestämt. Frisör it is.