Delar av dagen med dåliga bilder

Idag var det dags för en tripp till Linköping för att hälsa på våra partners. Tack vare att min sepe-mammahjärna aldrig fungerar som den ska, glömde jag bort att ta hem den där externa internet-mojängen jag behöver för att kunna jobba på tåget, så jag fick gå upp fem på morgonen för att hinna åka in till kontoret och hämta upp den innan jag hoppade på tåget.

Jag tog då till ett gammalt ungdomstrick. En RedBull.


När jag jobbade på fartyg var RedBull min livräddare. Då schemat var att gå upp sju på morgonen, jobba tolv timmar med att massera enorma amerikaner, sova en stund, festa till ca två på natten, och sen upp sju nästa morgon varje dag. Så det blev en RedBull på morgonen och en till efter lunch, för att överleva dagen och orka festa igen på kvällen.

Min lever måste ha sett ut som en Tandoori kyckling.


När jag inte jobbade tittade jag ibland ut lite genom fönstret. Ibland dök det upp ett par hus sådär bara mitt i skogen. Där folk bor. Jag kan då inte låta bli att tänka på hur det skulle vara. Vad gör dessa människor på kvällar och helger? Dom bor ju mitt i skogen. Det finns ingenting runtomkring. Är dom inte mörkrädda? Eller iallafall uttråkade? Konstigt.

När jag skulle ta bussen till Linköpingscentralstation blev allt jobbigt. Såhär lät det h e l a tiden. I 15 minuter.



Jag vet inte vad det berodde på, chauffören knappade och donade för att få bort ljudet, och jag var rädd att han skulle tappa förståndet till slut och köra oss rakt in i en bergvägg för att få tyst på eländet. Vi klarade oss dock helskinnade.



Väl på stationen sken till och med solen en stund. Men svenskar står ändå under tak. För säkerhetsskull.



Väl hemma frågade Lia om vi skulle gå några ronder, men jag avböjde. Så trött så till och med en vin- och ost kväll med Amanda och Sara (dom fortfarande mammalediga jävlarna..) fick stryka på foten för soffan och Desperate Housewives.

Så här är vi nu, och jag tänker ägna resten av kvällen åt dödssynd nr 4, nr 7, och kanske lite nr 5 om jag hittar nåt onyttigt i skåpen.

Men på den positiva sidan kommer det tack vare att jag fick gå upp fem imorse, kännas som värsta sovmorgonen när klockan ringer kl 6.