I want to thank the academy..

Alltså sånt här händer ju inte.. Nu måste jag vara med i en film.

Mina nostalgiska vågor jag sände ut igår visade sig nå ända till andra sidan jordklotet.

Låt mig förklara närmare.

Vi flyttar fram tiden lite. Närmare bestämt tre år till sommaren 1990. Jag och bästisen Anna är 15 år och ska åka på språkresa till Bournemough, England. Det är första gånger vi åker nånstans utan föräldrar och det hela är förstås mycket spännande.

Det tog inte många dagar innan vi började prata med två långhåriga surfarkompisar på stranden, och blir 'ihop' med varsin.

Sen följde några mycket romantiska tonårsförälskelseveckor som 'Endless summer nights' faktiskt passade perfekt till. Scott med Liam Norberg-pagen och jag gillade varann som fan, innan vi tog ett tårdrypande farväl när det var dags för oss att åka hem, och tappade kontakten.

Förmodligen är det anledningen till att den lilla flirten alltid stannat som ett extrafint gulligull-minne. Det hann aldrig bli några gräl eller andra tråkigheter, utan det bestod bara av strandhäng, hålla handen och lite hångel under piren i månskenet.

Sen var det hejdå och vi hördes aldrig av mer.

Förrän imorse.

Plötsligt ligger det ett meddelande i min facebook-inkorg från Scott.

Han undrar mest om jag är rätt person och om jag minns honom? Jag svarade omedelbart att jag självklart gjorde det, och hur otroligt roligt det var att höra ifrån honom.

Från hans bilder förstår jag att han nu bor i Australien och har tre barn, och det ska bli mycket intressant att höra hur han hittade mig. Mindes han alltså mitt namn nästan 20 år senare, för vi har ju inga gemensamma vänner på facebook.

Jahaja, tydligen gjorde man ett visst intryck.. (Ni kan inte se mitt ansikte, men ni kan tänka er att jag ser rätt mallig och nöjd ut just nu.)

Något som slår mig när jag tittar på den här gamla bilden är att Scott och jag är sjukt lika varandra. Vi skulle fan kunna vara syskon. Är detta en Skilda Världar-historia? Är det därför han kontaktar mig trots att det gått 20 år och han bor i Australien?? Herregud, tur att vi aldrig kom längre än till first base..

Nu till det tråkigaste i den här Richard Marx följetongen. Videon! Vafan!

Jag hade inte sett videon till 'Endless summer nights' förut, då MTV inte riktigt nått gävle när jag var 12, men jag hade ju förväntat mig något i stil med Robins i 'How i met your mother', alltså videon till 'Sandcastles in the sand', hennes ännu pinsammare uppföljning till 'Lets go to the mall' (Ni som kollar serien hajar, ni som inte gör det är det bara att beklaga och ställa sig frågan vad ni väntar på??!!)

Dvs lite slowmotion-spring på stranden och liknande, men Mr Marx hänger i en sunkig bar med fula hillbillys och minns en tjej han brukade köra runt, runt med i en bil på ett dammigt fält.

Vädelöst Richard. Nu har både DU och Staffan Westerberg förstört min barndom! Hoppas du är nöjd.

Nej, såhär skulle det ha sett ut..